torsdag 8 november 2012

Bulldiskussionen

Så var det då åter dags för den universellt förekommande bulldiskussionen på jobbet. Handen upp alla som har haft den! (Tidigare i höst läste jag förresten ett bra blogginlägg av Sandra om samma sak, men jag hittar det inte nu).

Några bullar hade alltså blivit över efter ett möte, och då var det någon som kom på den briljanta idén att jag skulle ha en. Jag ville inte ha någon bulle just då, vilket de andra hade svårt att acceptera. Trugandet accelererade till den milda grad att jag nästan blev rädd att de skulle trycka ner bulleländet i halsen på mig.

Visst, jag vet att jag rör på mig så mycket att jag kan ta en bulle om jag vill. Men grejen var att jag faktiskt inte ville ha en bulle just då. Hellre tar jag då en bulle när jag är jättesugen eller när jag är på kafferep hos någon. Just då var jag mycket mera lockad av det färgglada fruktfatet som stod bredvid. Jag har en känsla av att de andra skulle ha mått mycket bättre om jag bara skulle ha ätit den där bullen. På något konstigt, skruvat sätt.

Mat är en väldigt personlig sak. Alla äter / låter bli att äta vad de vill. Punkt slut.


3 kommentarer:

  1. Ja, bara för att man int vill ha en bulle just då så tror folk att man "bantar" Alltså, e finns faktiskt stunder tå man int vill ät en bulle, å ät e bulle bara för att folk ska va nöjd he ji som bara så dumt e kan val.
    Sta pådde å vis dem vem som bestämmer va tög jetär, he jär jag å :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De skojar ju bara och tycker det är roligt, men för en själv är det kanske inte så kul att vara i blickfånget.

      Radera
  2. Det är provocerande för folk om man är smal och tackar nej till bulle eller annat sött. Var o en bör få välja själv vad man äter, ingen annans business.
    Sus

    SvaraRadera