måndag 28 februari 2011

Nu börjar uppladdningen

Nu börjar det bli för sent att få bra kondis till Vasaloppet, så nu får det vara färdigt skidat. 586 km på snö och ett par hundra kilometer på rullskidor har det blivit. Jag har återhämtat mig efter förkylningen, och det känns bra i kroppen. Under de kommande dagarna kommer jag att vila och äta, för jag lär ju nog ta ut mig ordentligt på söndag ändå.

Tidtabellen för de närmaste dagarna ser ut så här: Imorgon kör Patrik skidorna till svärfar, som sätter blå paraffin på skidorna.Resten av vallningen görs på plats på lördag. På onsdag skickar jag iväg skidorna och väskorna med bussen. På fredag morgon flyger jag till Mora. Svärmor Arja åker med buss på torsdag, medan Patrik och svärfar Peter åker med bil. Nästa år kanske vi åker alla tillsammans och bor i samma stuga! Som det är nu bor jag i Sälen, Arja i Mora och Patrik och Peter mittemellan! ;)

söndag 27 februari 2011

Nattsudderi...

Lite nattsudderi i goda vänners lag måste man unna sig ibland, fastän man kanske inte är så pigg nästa dag. Det blir nog en skidtur i alla fall.

Nu är det nollföre, vilket det troligen blir om en vecka på Vasaloppet också. Det blir att helt tänka om gällande klädvalet. Det är ju alldeles för varmt för att ha underställ! Springtajts under skidbyxorna, tror ni att det funkar?? Måste nog testa idag.

torsdag 24 februari 2011

Jag har skidat!

Ynka 12 km blev det, men det var 12 lyckliga kilometer! :)

onsdag 23 februari 2011

Stark och energifylld

Medan vissa andra är ute och cyklar 160 km i kylan, fortsätter jag med en vilodag till. Snoret har börjat ge med sig, men eftersom hostan har gjort entré tänker jag inte riskera hela Vasaloppet med att förstöra luftrören i kylan. På fredag har de lovat varmare väder, så senast då blir det en skidtur. Skidorna blir ivägskickade till Vasaloppet om exakt en vecka, vilket betyder att det inte blir mycket skidande före dagen D.

Tänk att det bara är en och en halv vecka kvar! Det positiva är att jag börjar känna mig pigg och energifylld igen. Jag ser faktiskt fram emot Vasaloppet, fastän den utdragna förkylningen förstörde mina träningsplaner. Man får trösta sig med att inte ens elitidrottarna slipper under sjukdomar. Och alla har samma väder att skida i.

Jag märker att jag allt mera behöver ett konkret mål för att hålla träningsmotivationen uppe. Visst tränar jag fortsättningsvis för att må bra, men det krävs något speciellt för att jag skall orka ge det där lilla extra. I vinter har det förstås varit BotniaVasan och Vasaloppet som har agerat morot. I sommar blir det Botniacyklingen och Lidingöloppet som blir min inspiration.

Jag älskar att göra långsiktiga träningsscheman. Efter Vasaloppet kommer jag att börja springa en gång i veckan. Så fort jag får tag i en cykel och det blir lite "vårigare" på vägarna börjar jag cykla. Efter skidsäsongen kommer jag att hålla en paus med rullskidandet några månader, för att koncentrera mig på triathlonträning (löpning, cykling och simning). Efter Botniacyklingen 30.7 kör jag igång med rullskidandet igen. Styrketräningen försöker jag fortsätta med en gång i veckan.

Det finns kanske de som tycker jag är helt träningsfixerad, men jag bryr mig inte! Jag blir så lycklig av att träna och jag är så glad att min man också har upptäckt hur roligt det är!

lördag 19 februari 2011

Sakta men säkert

Nu har jag ingen feber längre, utan nu har jag gått in i snorstadiet. Det blir nog en dag till med Travel channel i soffan.

Ärligt talat så känns det inte så lockande att delta i Vasaloppet just nu. Jag har inte alls hunnit träna så mycket som jag hade planerat, och en sådan här dunderförkylning är knappast den bästa uppladdningen man kan ha. Men resan är betald, så det är bara att pallra sig till Sälen och försöka komma sig igenom loppet på något sätt. Sist och slutligen blir det säkert riktigt roligt, bara jag har vett nog att ta det lugnt.

fredag 18 februari 2011

I brist på annat...

Träningens 10 budord (okänd upphovsman):

1. Du ska inga andra intressena hava jämte träning.
2. En dag utan träning är en dag utan mening.
3. När Du vilar tränar dina konkurrenter.
4. Den som tycker träning är roligt, tränar för lite.
5. Träning är ett tillfälle att tävla.
6. Så länge Du är seg kan du inte bli övertränad.
7. Det som inte dödar, det härdar.
8. Smärta är svaghet som lämnar Din kropp.
9. Många äro kallade, få äro utvalda.
10. Det finns många sätt att bli dålig på, men bara ett sätt att bli bra på: TRÄNING.

torsdag 17 februari 2011

Soffpotatis

Inatt hade jag 38,5 graders feber, så jag verkar ha drabbats av någon segare åkomma. Jag dras också med en envis hosta. Om jag har feber imorgon också far jag till läkaren, så att de får kolla mina värden och skriva ut någon turbomedicin.

Jag är en riktig soffpotatis dessa dagar, och det ser inte så ljust ut för 365-utmaningen. Jag kan dock glädjas åt att min tid i BotniaVasan räcker för startled 8 i Vasaloppet! Ett annat trevligt tidsfördriv är att läsa tidningarna Vasalöparen (kom i posten idag), Runner's World och Hiihto. Så jag motionerar i tanken i alla fall.

onsdag 16 februari 2011

Feber!

Imorse vaknade jag upp med feber och hosta! :( Tydligen blev söndagens ansträngning i kylan för mycket för kroppen, som inte var helt återhämtad efter förra veckans förkylning. Nu är det vila, vila, vila som gäller igen. Bara två och en halv vecka kvar till Vasaloppet...

måndag 14 februari 2011

Förra veckans träning

Måndag: Vila
Tisdag: Skidåkning på Skogsberget, 18 km
Onsdag: Vila
Torsdag: Vila
Fredag: 30 min. stavgång
Lördag: Vila
Söndag: Skidåkning, BotniaVasan, 53 km

Total träningstid: 06:49:06 (-> 45:06:15 träningstimmar hittills i år)
71 skidkilometer (-> 515 skid-km på snö denna vinter)

Nu blir det ett par dagars återhämtande vila, så kör jag igång den sista träningsperioden inför Vasaloppet sedan. Just nu oroar jag mig för att jag har så sjuka handleder efter gårdagen. Hoppas inte jag har helt fel skidteknik då jag stakar.

BotniaVasan 2011

Här kommer en lååång redogörelse för gårdagens BotniaVasan. Det var meningen att min man Patrik också skulle delta, men tyvärr fick han feber och kunde till bådas besvikelse inte delta. Han och svärfar fanns med längs banan och hejade samt fotograferade (nedan finns en del av Patriks bilder).

Dagarna före loppet var det hårda spekulationer på BotniaVasans hemsida huruvida man borde skjuta upp loppet med tanke på kölden. Sist och slutligen blev det så att starten sköts upp med en timme, eftersom det var kallare än -25 på morgonen. Vid starten var det -22 grader kallt och kl. 14 var det -15. Jag led personligen inte så mycket av kylan, utan det var det tröga föret som jag upplevde som tyngst. I nedförsbackarna kändes det däremot att det var kallt. Jag hade inte så hemskt mycket kläder på mig, men jag frös ändå inte. För en gångs skull hade jag klätt mig helt rätt.

Men tillbaka till starten. Vi var ute i god tid och jag lade skidorna i första ledet i startgrupp 4. Sedan gick vi in och värmde oss och anlände till startfållorna några minuter före starten. Då fick jag panik för jag hittade inte mina skidor någonstans! Efter ett frenetiskt sökande och ett icke-trösterikt svar från en funktionär ("Itt kan vi göra na åt he nu, he e bara ti ga å sök"), hittade jag skidorna.




Det var en strategisk miss att ställa sig längst fram i startledet, för bakom mig hade jag en del otåliga karlar som buffade på, så jag var riktigt nära att falla pladask en stund efter att startskottet gick.


Men vi kom oss iväg. Jag hade som strategi att hålla mig framme från början, eftersom jag ville undvika att hamna bakom någon fartpropp. Det blev ett väldigt sicksackande mellan spåren och backigt var det (mycket backigare än jag kommer ihåg det), vilket ledde till att min puls låg över 180 de första 10 kilometrarna. Jag skidade de 15 kilometrarna fram till Kuckus på drygt 1:13.



Svärmor Arja vid Kuckus.

Efter den hårda starten var jag så trött att jag blev tvungen att sakta ner. Det kändes enormt tungt mellan 20 och 30 kilometer. På åkrarna och sjöarna var det absolut inget glid, så det blev mera diagonalande än vad jag hade räknat med.


Min mellantid vid 30-km:s kontrollen var 2:35:54, vilket var 24 minuter bättre än fjolåret. Efter det var det bara att kämpa på. I början stannade jag inte så länge vid vätskekontrollerna, men i slutet var det bara att sluka allt man kan över, för då höll energin på att ta slut. Som planerat höll jag mig till vatten, blåbärssoppa, buljongvatten och saltgurka, vilket funkade bra.

Sådär kroppsligt hade jag känningar i vänster höft, lite kramper i vänster fot, ont under höger fot och trötta handleder. Men inga krämpor som störde alltför mycket. Jag tvingade mig att parstaka så mycket som möjligt, fastän det var trögt före. Svärfar hade än en gång lyckats med vallningen, för jag hade bra fäste i uppförsbackarna och bra glid i nedförsbackarna.

Jag försökte hänga på olika gubbklungor och inte skida lika mycket solo som jag gjorde ifjol. De sista kilometrarna var en kamp, precis som förra året. Det gick verkligen långsamt. Då det var två kilometer kvar ökade jag takten lite och min vana trogen så spurtade jag i mål.




Sluttiden blev 4:40:18, ca 38 minuter bättre än ifjol. Min målsättning var egentligen att komma i mål på 4:30, men det gick bara inte. Jag var i alla fall nöjd med att komma i mål som 27:e dam (av 98).


 Arja i mål. Hon lyckades förbättra sin tid med nästan 50 minuter från ifjol!

Det var 522 hugade herrar och 98 damer som tog sig i mål. Antalet anmälda var över 1000, men många kom inte till starten och det var också en del som avbröt loppet.

Så här i efterhand tycker jag att det var ett riktigt roligt lopp, fastän det gick tungt! Idag känner jag mig lite ledbruten, men ändå inte i så dåligt skick som jag var ifjol.

Tack till svärfar för den superba vallningen och till alla som agerat som moraliskt stöd! :) Nu blir det att blicka framåt mot nästa stora utmaning, nämligen Vasaloppet som är redan om 20 dagar!

söndag 13 februari 2011

4:40:18

Mitt resultat i BotniaVasan blev 4:40:18. Jag är riktigt nöjd med tiden, eftersom det var noll glid och svinkallt (kallare än -20 hela tiden). Men trött blev jag, för man fick verkligen arbeta för varje meter.

Jag skriver fullständig rapport senare. Nu är jag i desperat behov av lite sofftid!

lördag 12 februari 2011

BotniaVasan imorgon!

Nu är skidorna vallade och testade, nummerlappen (nr 5409) hämtad, skidkläderna framplockade och ombytesväskan packad. Och magen är mätt. Mätaren visar på -17 grader, och vi får bara hoppas att det inte blir kallare åtminstone. Nu återstår bara en god natts sömn, så är det bara att staka på och göra sitt bästa imorgon.

Önskar alla deltagare i BotniaVasan ett stort lycka till! Imorgon skall vi ha roligt! =)

fredag 11 februari 2011

Dagen före BotniaVasan

Imorgon skall nytt paraffin och ny fästvalla sättas på skidorna. Svärfar, som har skidat 9 Vasalopp, är vallare som vanligt. Vi kommer också att hämta startnumrorna från Vörå redan imorgon. Sedan blir det att fundera exakt vad man skall ha på sig för kläder, för det väntas ju bli väldigt kallt. Formen känns bara halvbra, så jag vågar inte riktigt tro på någon bra tid. Det skall bli roligt i alla fall, och det är ju huvudsaken! Just nu vill jag bara ut och röra på mig igen, för det känns som att jag har vilat i evigheter.

torsdag 10 februari 2011

Sista startledet på BotniaVasan

Nu har startlistan för BotniaVasan kommit, och till min besvikelse har jag satts i den fjärde och sista startgruppen. Jag hade hoppats på att min tid från ifjol skulle räcka för att komma med i startgrupp 3, men min tid var ca 15 minuter för dålig. Nu blir det att vara ute i god tid och sätta skidorna i kö i spåret så att man inte är ut sist från startområdet, vilket jag nästan var ifjol. Det är jobbigt att hålla bra fart i början då det är fullt med tanter som skidar fyra i bredd och inte förstår att lämna vänster spår ledigt för dem som vill skida om. Nåja, det är väl bara att försöka göra det bästa av det. På det här sättet bränner jag inte slut på allt krut i början i alla fall :)

måndag 7 februari 2011

Förberedelser inför BotniaVasan

Nu då jag har träningspaus hinner jag blogga samt förbereda mig inför BotniaVasan på söndagen.

Under vintern har jag inte använt den gps som hör till pulsklockan (man sätter den på armen), eftersom tarrabandet repar sönder jackans tyg. Nu har jag sytt i hop en tyglapp, så att tarrabandet inte kommer i kontakt med jackan alls. Om det fungerar bra på testskidturen, får gps:n komma med på söndag. På Botnialöpet tyckte jag nämligen det var väldigt bra att få en rapport efter varje kilometer hur fort / långsamt det hade gått.

Det andra projektet just nu är att vänja magen vid socker, eftersom jag tänker dricka blåbärssoppa på loppet. Jag har märkt att min mage har blivit väldigt känslig för socker efter att jag började med lchf-dieten, så därför blir det att öka lite på sockermängden nu. Jag tänker inte dricka någon sportdryck alls, för den innehåller 96 g kolhydrater per 100 g, och det skulle inte min mage klara av. Dessutom har mina tidigare erfarenheter av sportdryck inte varit särskilt positiva (som då jag sprang Botnialöpet). Jag kommer därför att köra på vatten, buljongvatten, blåbärssoppa och saltgurkor.

Nu skall jag ta mig en kopp blåbärssoppa!

Mera flottig mat...

Min lchf-pizza blev jättegod:

Botten:
1 riven squash
2 ägg
4,5 dl riven ost
Lite oregano och salt

Pressa lite vätska ur squashen och blanda ihop all ingredienserna. Bred ut smeten på en plåt.

Fyllning:
Krossade tomater
2 burkar tonfisk (i olja)
Lök
Paprika
Lite ost ovanpå

Grädda i 225 grader i ca 15 minuter. Hur gott som helst! Måste bero på all osten... Nu ser jag fram emot morgondagen då jag får ta fram min mumsiga lunchlåda. :)

söndag 6 februari 2011

Träning vecka 5

Måndag: Vila
Tisdag: Skidåkning på Skogsberget, 20 km
Onsdag: Styrketräning, 80 min.
Torsdag: Vila
Fredag: Vila
Lördag: Stavgång, 9 km
Söndag: Skidåkning, 12 km

Total träningstid: 05:30:18 -> träningstid hittills i år 38:17:09.
32 skidkilometer -> 444 skidat på snö denna vinter.

Den här veckan blev ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig p.g.a. förkylningen, men det lönar sig inte att älta över det nu. Otroligt vackert väder var det på dagens lilla skidtur i alla fall! Den inkommande veckan blir det inga hårda träningspass, eftersom det är BotniaVasan på söndag. Eventuellt blir det två korta och lätta skidturer för att hålla i gång kroppen. Det viktigaste just nu är att blir av med förkylningen så att jag är på topp på söndag. Då skall det parstakas så att det bara ryker om det! :)

fredag 4 februari 2011

Ännu mera vila och ätande

Eftersom hostan har blivit värre och halsen är lite sjuk, har jag ordinerat mig själv extra vila. Jag vill nämligen inte riskera att missa BotniaVasan nästa söndag! Nu har jag långtråkigt som värsta barnungen och känner mig rastlös då jag inte kan motionera. Men jag måste tänka långsiktigt. Jag har tränat duktigt ett helt år och jag får inte dålig kondition bara för att jag vilar några dagar extra.

Det blir desto mera ätande nu istället! Ikväll har jag lagat följande recept:
Smält 50 g smör, och blanda sedan i äppelskivor (1 äpple) och 80 g mandelspån. Stek på låg värme tills äpplena blir lite karamelliserade, tillsätt kanel. Ät tillsammans med grädde. Inget tillsatt socker och hur sött och gott som helst! Receptet är från den nya receptboken.

torsdag 3 februari 2011

Snön vräker ner...

... och inomhus sitter en snopen skidåkare som hade planerat en långlänk. Det får bli en vilodag istället, och så får vi hoppas på bättre väder imorgon. Min hosta och snuva blir förhoppningsvis bättre om jag vilar idag.

Den sockerfria och vetemjölsfria citronkakan blev inte så lyckad, för den praktiskt taget skrek efter socker. Vilken tur att mina arbetskamrater förbarmade sig och åt upp kakan så att jag blev av med den. Jag bjöd också på grädde, mandarin och mörk choklad som tillbehör.

onsdag 2 februari 2011

Mera lchf

Och nu skall den sockerfria citronkakan avsmakas! Bäst att jag vispar lite grädde till, ifall det blir för trist. ;)

Förkylningen är på bättringsvägen, men hostan vill inte riktigt ge med sig. Imorgon blir det skidspåret igen (tjohoo). Min svärmor upplyste mig om att Mika Myllylä skall vara med i BotniaVasan. Det ni!