fredag 30 september 2011

Äntligen hemma!

Vilken intensiv vecka! Att säga att jag är trött är en underdrift. Nu blir det att ta igen sömnskulden. Foreca lovar strålande solsken tills i morgon, så det blir absolut en rullskidtur mot kvällen. Roligt att se att ni tittar in till bloggen då och då, fastän jag inte skriver så mycket. Det har inte blivit så mycket träning den här veckan, men i går hann jag med en mycket uppskattad gåggingtur i skymningen.

torsdag 29 september 2011

Tillägg

Jag försöker läsa lite bloggar på min minimala laptop, men jag lyckas inte lämna några kommentarer med den här konstiga anslutningen. I alla fall, i inlägget om Blogawards hade jag nominerat Matias, men nu påpekade han i sin blogg att det faktiskt var kallare än -30 grader då han cyklade sin Century (inte -20 som jag skrivit)! Så jag får lägga till adjektivet "köldtålig" i motiveringen :)

Nu måste jag gå och sova. God natt!

Från en byhåla till en annan

Torsdag-fredag och hela nästa vecka befinner jag mig i en finsk byhåla och lär mig mina nya arbetsuppgifter. Jag sitter nu på hotellet och bloggar med en långsam WLAN-anslutning. I kväll hann jag äntligen fara ut på en springtur. Det var så skönt att få röra på sig lite, fastän jag stigit upp redan 4.15 i morse. Jag sprang lite i omgivningarna och runt en sjö, och hamnade trots alla förmaningar på små skogsvägar. Nå, det var i alla fall inte så mörkt då. Jag skulle så gärna vilja rullskida här nästa vecka, men jag orkar inte dra med mig rullskidorna på tåget. Däremot såg jag ett gym i närheten, som jag säkerligen testar på. I helgen skall jag rullskida i alla fall, och då får det vara vad för väder det vill!

tisdag 27 september 2011

Back to business!

Under de fyra månader som jag har varit ledig har jag inte bara tränat, utan jag har sökt jobb också. Och nu har jag fått ett trevligt kontorsjobb! :) I dag var första arbetsdagen, och jag tror jag kommer att trivas riktigt bra på min nya arbetsplats.

Det känns skönt att få börja jobba igen, för de sista veckorna har det inte varit så roligt att gå ensam hemma och dra fötterna efter sig. Jag kommer troligen inte att hinna blogga så mycket den närmaste tiden, eftersom jobbet kommer att kräva mycket av min tid. Dessutom kör jag lite kvällsstudier på sidan om. En del av jobbskolningen sker på annan ort, så då blir det att släpa med sig träningsutrustningen på tåget. Jag måste ju hinna träna!

måndag 26 september 2011

Simglädje

Den här gången var det riktigt roligt att crawla. Det gick bättre med tekniken, och jag kunde andas både från höger och vänster. Och nu klarade jag äntligen 1 km på 30 minuter! Lite bröstsim och ryggsim blev det också samt den obligatoriska vattenlöpningen.

söndag 25 september 2011

Susse gästbloggar

Eftersom det har varit så skralt på tävlingsfronten för min del på sistone, bad jag min syster Susanne skriva ett inlägg om Lidingöloppet. Här kommer Susses redogörelse (bilden är tagen från Botnialöpet):


"I går var det då dags. Sanningens minut. Lidingöloppet. Hade alla timmar på spånbanan i Nykarleby gett något resultat? Jag hade hört av min man, som deltog redan i fjol, att banan är tuff och mycket backig. Det är ändå svårt att föreställa sig på förhand hur backarna ser ut. Är de korta och branta eller långa och sega? Så här med facit i hand kan jag säga att det fanns så det räckte av båda sorterna.

Jag deltog i MK15 km, vilket alltså var en gemensam klass för män och kvinnor. Starten gick kl 10.30, jag befann mig i den sista startgruppen bland de oseedade löparna. Jag såg till att stå i första ledet för att få en så bra start som möjligt. I startögonblicket tryckte jag i gång tidtagningen på pulsklockan jag fått av Ina. Jag hade som mål att klara en tid på 1.20. Jag visste att det kunde bli tufft, men det var inte helt orealistisk målsättning.

Jag gick ut rätt hårt de första kilometrarna, med en snittfart på lite över 5 min/km. De första 5 km flöt det på bra. Då var det ännu rätt så platt och självförtroendet och orken på topp. Jag låg i den vänstra ”omkörningsfilen” och passerade otaliga löpare. Stundtals var banan väldigt smal och det var svårt att komma sig fram. Jag har hört att folk kan använda armbågarna och ilskna kommentarer för att ta sig fram, men något sådant upplevde jag inte.

Efter ca 5 km började banan bli mera kuperad. Jag höll ändå upp farten och vid 8 km passerade jag min man och hans kompis som startat 10 min tidigare. Jag frågade dem som hastigast hur det går och sprang vidare. Det enda goda med de sugande uppförsbackarna är att de ofta följs av nedförsbackar. Då det gick utför försökte jag att inte bromsa så mycket, utan lät benen rulla. Banan var vacker och vädret var soligt. Ibland kändes det rätt så varmt där i skogen. Det fanns endast två vätskekontroller på 15 km. Vid båda kontrollerna drack jag sportdryck och vatten.

Vid ca 10 km började jag känna av tröttheten på allvar, men tvingade mig att fortsätta i samma tempo. Då det var 3 km kvar tittade jag på klockan och insåg att om jag skulle klara min måltid måste jag hålla 5 min/km den kvarvarande sträckan. Vid det laget hade jag börjat tröttna rejält på backarna. De tog aldrig slut. Jag kände mig matt och kraftlös, jag fick byta fil och hålla mig i den högra filen för de långsammare löparna. I en backe gick jag uppför för att spara på krafterna.

Då det var ca 2 km kvar var jag rejält illamående och hade ont i magen. Jag började tvivla på om jag skulle komma i mål överhuvudtaget. Jag blev tvungen att gå åt sidan och ställde mig nerböjd för att hämta andan och eventuellt spy. Löpare som jag nyligen fräst förbi passerade och jag undrade om de var skadeglada. Någon frågade om jag var OK, men stannade inte för att höra svaret. Jag stod på detta sätt i kanske 30 sekunder.

Precis i rätt ögonblick sprang en kille som jag kände förbi. Han var med på samma bussresa som oss. Han peppade mig och uppmuntrade mig att fortsätta, inte ge upp. Han sa att jag skulle sticka fingrarna i halsen om jag måste, men jag skulle fortsätta. Med ens fick jag nya krafter och illamåendet avtog då jag började springa. Jag sprang den sista sträckan så snabbt jag kunde och försökte mig till och med på en liten spurt.

Det var oerhört skönt att komma i mål som vanligt. Till min förvåning återhämtade jag mig snabbt och var inte alls så slut som jag trott att jag var. Tiden blev 1:22:30. Lite sämre än jag hoppats på, men jag är ändå stolt över min prestation och jag vet att jag försökte mitt allra bästa. Det står 1-0 till backarna i Lidingöloppet. Vänta bara nästa år...Visst Ina? :)"

(Katar)Inas kommentar: Jag tycker du har all anledning att vara stolt över din prestation, för det där var strongt gjort! Nästa år skall vi tillsammans kämpa mot Lidingös skräckinjagande backar.

Armbågen höll

Som tur fick jag inte ont i armbågen då jag rullskidade i dag. Däremot fick jag lite känningar i axeln och hela höger arm känns på något sätt överansträngd. Efter att ha diskuterat lite med Maria har jag en teori om att min vänstra kroppshalva är mycket svagare, och därför sätter jag alltid vikten på höger sida. Då blir höger sida överansträngd, ända uppifrån och ner. På BodyPump ser jag ju i spegeln att hela jag ser sned ut och kollapsar mot höger. Vad göra? Är det bara fysioterapi som gäller?

And the award goes to!

I bloggsfären cirkulerar det just nu ett blogaward, som bloggare ger åt varandra. Jag har förärats ett blogaward av stentuffa och inspirerande Johanna, som klarade av att springa 251 km i ett sträck! Hon kallade mig "en såndär multitalang som är duktig på att både springa, cykla och skida". Tack, Johanna!

Awarden innebär att man ska länka till bloggaren som gav en det och sedan svara på fem frågor. Man ska också ge awarden vidare till fem bloggare med färre än 100 följare. Det är ju lite svårt att veta hur många följare olika bloggar har, men jag chansar.

1. Varför började du blogga?
När jag började träna var jag så entusiastisk och hypad över allt som hade med träning att göra, att jag behövde få ut det på något sätt. Jag hade en känsla av att jag höll på att nöta ut mina vänner med allt träningsprat. Så då tänkte jag att de som vill får läsa om det istället.

2. Vilka bloggar följer du?
Jag följer ca 40 bloggar på Bloglovin. Jag följer både sådana som jag känner, nya bekantskaper på nätet och storbloggare i Sverige. Jag gillar särskilt träningsbloggar, eftersom jag blir inspirerad av andras prestationer och äventyr.

3. Favoritfärger?
Gillar de flesta färger, förutom urvattnade pastellfärger. Mina träningskläder är i ganska klara färger: orange, rosa och rött. Till vardags blir det lite mera dämpade färger

4. Favoritfilm?
Jag tittar mycket på film, så det var en svår fråga. Dessa filmer har jag tittat på till lust och leda: Shawshank Redemption, Sagan om ringen-trilogin, Forrest Gump.

5. Vilket land/vilka länder drömmer du om att besöka och varför?
Något ställe med häftig natur, där man kan uppleva många äventyr. Australien och Nya Zeeland skulle vara spännande.

Jag ger awarden vidare till:

Barb - Min brors fru från Canada som skriver intressanta och bildrika inlägg om familjen och livet i Finland. Jag beundrar Barb väldigt mycket, för inte vem som helst skulle klara av att flytta från familj och vänner i en storstad till en liten by på andra sidan jordklotet.

Maria - Min mans syster, som tillsammans med sin sambo har designat och byggt ett jättevackert hus på nolltid! Och tränar gör hon också. Vet inte hur hon hinner med allt!

Matias - En ihärdig cykelentusiast som tycker om äventyr, som att cykla till ryska gränsen eller cykla 160 km i -20 grader!

Mia - Matias fru, som skriver finurliga och tänkvärda inlägg om både det ena och det andra.

Malin - En tuff cyklist på viktresa, som smyckar sina inlägg med vackra bilder.

Uppföljning

Min syster sprang Lidingöloppets 15 km på 1:22:30, vilket gav henne en fin 375:e placering i damklassen. Kilometertiden var 5.30, vilket är väldigt bra i den kuperade terrängen. Jag har inte talat så mycket med henne, men när det var 2 km kvar började hon må illa och tänkte börja spy, men det gick över. Hennes man sprang på 1:37:48, och förbättrade sin tid från ifjol med 3,5 minuter.

Och i dag är det Berlin marathon. Jag sitter hemma i mina mjukisbyxor och känner mig trött efter gårdagens "bowling-Amarillo-snabb sväng till krogen"-kväll. Det är bara att konstatera att jag börjar bli gammal.

lördag 24 september 2011

Redo för älghufs!

I Oskar Svärds träningsprogram skall man ut på älghufs (älskar det ordet) varje vecka. Det är alltså fråga om skidgångsintervaller i backe, där man springer på ett skidlikt sätt med låga fötter och långa steg. Stavarna skall vara ca 10 cm kortare än ens skidstavar, men ändå längre än vanliga gångstavar. I dag har jag inhandlat ett par teleskopgångstavar för detta ändamål. Premiären blir kanske i morgon. I Vasa fanns Öjberget man kunde älghufsa på, men jag vet inte vart jag skall åka nu. Larsmo kanske? I klippet nedan får man se Jörgen Brink älghufsa (ca 30 s. in i filmen):

Lidingöloppet m.m.

I dag hejar jag på min syster och hennes man som just nu springer Lidingöloppet (15 km). Heja heja! Nästa år är jag också med (det har jag sagt om många tävlingar på sistone).

I senaste numret av Vasalöparen har Oskar Svärd gett ut ett nytt träningsprogram för Vasaloppet. Programmet för elitmotionären verkar lite mänskligare i år (med "bara" 5 träningsdagar i veckan), så jag tror jag försöker mig på det istället för 7-timmarsåkaren. Sedan då snön kommer vill jag nog skida åtminstone fyra gånger i veckan.

fredag 23 september 2011

Att besegra latheten

Denna dag har kännetecknats av allmän seghet p.g.a. vädret. Mot kvällskvisten tvingade jag mig iväg till Sportis gym, bara för att upptäcka att de hade stängt! Då jag nu en gång hade fått upp häcken ur soffan, åkte jag vidare till Jeppis gym. Jag köpte en engångsbiljett och rodde lite på roddmaskinen innan jag gick på ett BodyPump-pass. Jeppis gym har jättefina lokaler och maskiner, men jag tycker att BodyPump-passen på Sportis gym är bättre. Men det beror säkert på vilken instruktör det råkar vara också.

Nu är det mysfredag med gubben!

torsdag 22 september 2011

I morgon?

I dag blev det vilodag. Vi har sprungit på stan och shoppat, så lite aktivitet har det blivit i alla fall. Frågan är vad jag skall träna i morgon? Jag kan inte rullskida innan piggarna på rullskidstavarna har vässts. Om vädret tillåter skulle det vara skönt med en liten cykeltur. Men cykeln är så renskurad och fin nu, att jag inte vill klotta ner den alltför mycket. Kanske det blir lite rehabträning för armbågarna? I senaste numret av Vasalöparen fanns det flera styrketräningsövningar som borde hjälpa.

Kondis

Jag beundrar verkligen dem som kan springa långt och snabbt. Själv tenderar jag att stanna i var och varannan uppförsbacke och promenera under täckmanteln "att spara på benen". I går kollade jag om jag kunde springa 7 km utan att stanna en enda gång, och det kunde jag. Men längre än så skulle jag inte ha orkat heller! Så jag ids nog inte plåga mig själv med Sju sjöar-loppet i helgen.

tisdag 20 september 2011

Ligger efter...

Sedan jag upptäckte bloglovin.com har jag börjat läsa en massa bloggar, och nu har jag plötsligt hur många olästa inlägg som helst på min lista. Det känns nästan lite stressigt! ;)

I morgon bitti kommer min sjöman äntligen hem! Tio långa dagar har det varit för oss båda. Och jag ska på lite Larsmo-löpning så länge sjömannen sover sin skönhetssömn!

Oskar Svärd saves the day

Inför vinterns Vasaloppet har jag haft en del huvudbry över hur jag skall lägga upp träningen. Förra vintern hade jag ingen egentlig plan, utan jag samlade bara kilometrar. På Vasaloppet märkte jag att det gick bra på de flacka partierna, men att krafterna tog slut i uppförsbackarna. Det behövs alltså en plan. Nästa vecka börjar jag med "Oskar Svärds träningsprogram inför ett lyckat Vasalopp!". Träningsprogrammet har gjorts upp av Oskar Svärd och Erik Wickström i Vasalöparen och finns här och här. (Observera att programmen för Nybörjaren och 7-timmarsåkaren har kastats om i den första filen).

Jag skall satsa på "7-timmarsåkaren"och har matat in alla träningspass på Funbeat.se, där vem som helst kan sätta in träningsprogrammet i sin kalender. Jag brukar oftast träna fem dagar i veckan, men i det här programmet är det mestadels fyra träningsdagar (inkl. en dag kombipass). Antagligen kommer jag att byta ut en del rullskidåkning och löpning till alterntivträning för att minska skaderisken. Dessutom måste jag peta in några extra träningstimmar för att jag skall få mina sju träningstimmar per vecka. Jag tänker inte slaviskt följa programmet, utan anpassa träningen till vardagslivet, vädret och formen. Trots alla dessa "men" och "dessutom" skall det bli riktigt intressant att se om Oskar Svärd lyckas få mig i mål under 7 timmar!

måndag 19 september 2011

Rullskidåkningens ädla konst

På dagens rullskidpass fick jag lite ont i högra armbågen. Jaha, är det här en ny belastningsskada man måste dras med nu då? Troligen blev armbågen överansträngd på förra veckans långlänk. Som tur är finns hjälp att fås på nätet. De tips jag fick var att vässa stavpiggarna samt korrigera skidtekniken genom att vinkla armarna mera och vinkla ut armbågarna en aning. Det ser så lätt ut då andra rullskidar. Den här videon är en klassiker:

söndag 18 september 2011

Skogsmulle på äventyr

I morse då jag vaknade tänkte jag spontant: Ut i naturen! Jag begav mig till Larsmo för att prova på Holms vandringsled (12,5 km). Eftersom det var vackert väder hade många glada vandrare kommit på samma idé.

Grönt är skönt
Den påpälsade skogsmullen
Eftersom jag var rädd att bli förkyld igen, hade jag satt på mig alltför mycket kläder. Svettigt! Naturen var vacker och påminde lite om Lappland.



Det finns mycket rötter och stenar på de tidvis blöta stigarna, så man fick kolla noga var man satte fötterna. Som tur hade jag mina terränglöpskor. Till en början gick jag mest, men vartefter jag fick upp värmen började jag springa mera. Förkylningen var ett minne blott.
Älskar de här skorna!

Moln i viken
Efter 5 km kom jag till Molnviken, där det finns en välutrustad rastplats med grillkåta och utedass. Jag knaprade på ett äpple, medan jag avundsjukt sneglade på alla barnfamiljer som grillade korv. Jag studsade vidare över rötter och stenar. Jag kom till en solglänta, där det skulle ha varit perfekt att sitta med gubben och dricka kaffe med kanelbulle. Nästa gång skall skogsmullen alltså ha med sig gubbe, korvpaket, kaffe och kanelbulle!

Slutet av vandringsleden gick på spånbanan, som var väldigt backig och trevlig. Tror bestämt jag måste dit och springa snart. Larsmo is the shit!

Morgontankar i streck

- Håller på och läser Gunde Svans bok från 1993. Retro!

- Upptäckte i morse att Sju sjöar har en 14 km:s sträcka också. Får se, får se.

- I dag skulle jag nog ha kunnat springa Botnialöpet. Är så gott som frisk. Just så, nu passar det!

- Funderar på att gå en skogspromenad i dag.

- Saknar Patrik jättemycket. Kom hem!!!

lördag 17 september 2011

Tävlingssugen

Min kropp känner sig lurad. Den hade blivit lovad en tävling i höst, men tävlingen blev ju inte av. Jag är så himla tävlingssugen, men jag hittar ingen lämplig tävling. Några tips? Nästa helg ordnar IK Falken Sju Sjöar, som jag skulle vara intresserad av att delta i, eftersom det lär vara ett naturskönt lopp. Men det är 21 km, och det är alltför långt för mig som har sprungit så lite i sommar. Om jag inte gåggar förstås. Jag kunde kanske hinna träna upp mig till Ålands halvmarathon i slutet av oktober, men det skulle bli lite invecklat med övernattning och båtförbindelse. Jag får väl helt enkelt ta och ordna ett litet triathlon åt mig, där jag ger allt vad jag har, så att kroppen blir nöjd. Sedan kan jag inleda vinterträningen i lugn och ro då jag har fått tävlingssuget ut ur systemet.

Botnialöpet 2011

P.g.a. en liten förkylning fick jag uppleva Botnialöpet från åskådarens perspektiv i år. Vädret var vackert till en början och stämningen i topp. Jag vinkade iväg Susse på 16 km och Arja på 30 km. Visst var det roligt att agera hejaklack, men jag kände mig lite ledsen då jag inte kunde vara med. Nästa år kan inget stoppa mig!

Här kommer lite bilder från dagen. De som har hamnat med på bild och inte vill vara med, kan skriva en kommentar, så åtgärdar jag i så fall.

Arja redo att knipa Botniatrippeln
Längst fram i startledet

Tjejen med nr 479, Katarina Skräddar, sprang 16 km på 1:02:22 och vann både dam- och herrklassen!
Hösttecken
Susse spurtar i mål på 1:26:43
Glad över sin 8:e (!) plats!
Arja sprang 30 km på 4:19:06, men tyvärr missade jag målgången. Jättebra jobbat i dag, tjejer!

fredag 16 september 2011

Bärförrådet sinar


Meddelande till Patrik: Utkvitterat ur frysen: 14 blåbär, 5 hallon och 12 röda vinbär. =)

Inget Botnialöpet för mig

Genast då jag vaknade i morse insåg jag att det inte blir något springande för mig i morgon. Det är inte så att jag skulle vara helt däckad av förkylningen (egentligen känner jag mig ganska pigg), men halsen känns sjuk och snormängden har ökat. Så jag måste vara en duktig flicka nu och vila några dagar istället. Som tur är går det att spara anmälningen till nästa år om man har sjukintyg, vilket jag tänker skaffa i dag. Men jag känner mig lite besviken ändå, för jag hade sett fram emot att få vara med. Mitt löparknä tackar mig dock för vilan.

Om jag känner mig pigg i morgon åker jag kanske till Vörå ändå. Jag kan stå vid mållinjen som fotograf och ta kort av folk som spurtar, tomatröda i ansiktet och med armarna flaxande. En annan viktig uppgift är att heja på min syster Susse och min svärmor Arja. För Susse är det här loppet bara en uppvärmare inför nästa helgens Lidingöloppet. Arja skall springa 30 km och får därmed det eftertraktade Botniatrippeldiplomet.

torsdag 15 september 2011

Tuktning av Sockermonstret

Mitt 30-årskalas

Nu går jag aktivt in för att besegra Sockermonstret efter sommarens kalasande. Detta gör jag genom att lchf:a lite striktare igen. De kolhydrater jag äter är lite bröd, frukter och mörk choklad. Jag vill inte lämna bort alla kolhydrater, för då får jag magkramper. Dessutom tycker jag att mina ben blev kraftlösa av inga kolhydrater alls.

Till lunch lagade jag en gratäng med kycklingfiléer, bratwurst, lök, squash, blomkål, grädde och ost. Jättegott! Det känns redan bättre i magen och sockersuget håller på att försvinna. Förhoppningsvis försvinner mina "love handles" också, för de har minsann frodats under sommaren.

Lite förkylningstendenser...

Äsch då! I dag har jag blivit lite snuvig och känner mig sträv i halsen. I morgon skall jag avgöra om jag skall vara med i Botnialöpet på lördag eller inte. Troligen skippar jag det, för 16 km är ändå tillräckligt tungt fastän jag vore i skick. Dessutom vill jag förstås inte riskera att få hjärtmuskelinflammation.

onsdag 14 september 2011

Uppladdning!

Efter att ha kollat in lite simteknikvideor på You Tube, begav jag mig till simhallen och omsatte allt jag lärt mig i praktiken. Tja, kanske inte riktigt! Men jag tycker att bröstsim och ryggsim började gå lättare. Det gick också bättre att andas från vänster sida då jag crawlade. Jag skulle också öva lite vändningar, men jag övergav idén då en hel skolklass dök upp.

På lördag är det alltså 16 km i Botnialöpet som gäller. Tyvärr har jag fått lite ont i halsen, och jag gissar att det beror på att jag rullskidade hälften av sträckan i t-shirt i går. Vi får hoppas att det är snabbt övergående. Jag tänker vila nu två dagar, så att jag är energifylld på lördag.

Träning på tv

Nu då Biggest Loser inte längre kommer på TV, måste jag försöka fylla detta tomrum med andra tv-program där folk svettas. I går började Superstars från Sveriges TV3. I serien är det ett gäng elitidrottare, bl.a. Jörgen Brink, som tävlar lagvis i olika idrottsgrenar. I går skulle de göra dips, cykla nedför en slalombacke och simma. Det får väl duga i väntan på Mästarnas mästare, som börjar våren 2012.

En helt annan sak: Jag har nyligen upptäckt hur enkelt det är att följa med bloggar på Bloglovin, så här kommer lite reklam:

Följ min blogg med Bloglovin

tisdag 13 september 2011

31 km på rullskidor

Nu har den här 30-åringen äntligen spräckt 30 km:s-gränsen på rullskidor. I morse steg jag upp ovanligt tidigt och körde till Larsmo för starten. yr.no:s väderutsikter stämde, för det var uppehållsväder hela morgonen. P.g.a. den "tidiga" timman var jag lite trögstartad (klockan var 9.30), och jag fick nästan lust att vända om efter 5 km. Men jag kämpade på, och efter att jag passerat 15 km började det kännas lite bättre.

Kolla in min nyinköpta springpajta från Lidl. Den kostade 7 € ;)

Vägen mellan Öja och Larsmo är ganska backig, så jag fick lite välbehövlig backträning också. De sista kilometrarna tog energin slut och armarna började värka. Även blåsan på handen (ovanpå en gammal blåsa) började klaga. Jag behöver nya rullskidhandskar!

När jag skulle slänga in rullskidorna i bilen, märkte jag att en mask hade fastnat i ena rullskidhjulet. Stackars masken Max!

31 km tog 2:19:31, vilket ger en hastighet på 4,5 min / km. Med andra ord en hastighet som många springer i! Jag behöver backträning samt mera kilometrar för att jag skall bli snabbare. Säkert kunde även tekniken förbättras en del. Jag är ju helt självlärd, så det vore intressant att få lite input från någon mera erfaren.

måndag 12 september 2011

Vädrets makter

Om jag ska få till en långlänk på rullskidor den här veckan, bör det ske i morgon bitti. I alla fall om man ska tro på yr.no. Upp med tuppen då, med andra ord!

Regnig måndag

Det blev både gymmet och simhallen i dag. Konstigt att jag aldrig lär mig att simning i sig själv är så tungt, att det inte lönar sig att trötta ut sig med annan träning före. Så det blev lite ofokuserat plaskande och vattenlöpande, som får gå under kontot rehabiliterande träning. Matias dök plötsligt upp i simhallen, för han har också triathlonplaner, tror jag. Sån't gillar vi!

Nu är det perfekt TV-väder. Piggelina tipsade om kvällens avsnitt av Vetenskapens värld, som granskar livsmedelsverkets kostråd om lite fett i maten. Ikväll på SVT2 kl. 21.00 finsk tid. Både jag och Patrik har upplevt enbart positiva effekter av att minska på kolhydraterna och öka på fettet i maten. Patrik gick ner 20 kg i vikt och blev av med sin problemmage. Jag själv mår också mycket bättre i magen och känner mig mera energifylld än tidigare. Visst äter vi en del kolhydrater, för annars skulle det bli problematiskt i vardagen, men mycket mindre än tidigare i alla fall.

Det finns inga dåliga väder, eller?

För denna trista måndag hade jag planerat en långlänk på rullskidor. (Jag siktade på att knipa 30 km i dag). Men nu då jag börjar vara redo att ge mig i väg, öser regnet ner. Jag vill inte bli sjuk, så därför blir det nog någon inomhusaktivitet i stället. Gymmet eller simhallen? Eller kanske både och?

söndag 11 september 2011

Vilodag i naturen

Vilken vacker höstdag! Mamma och jag begav oss ut till skogs för att plocka lingon. Efter att vi rensat lingonen i solskenet på terassen for vi en sväng till villan.

Mycket skräp i lingonriset
Vik hädan, älgflugor!
Höstvackert!

lördag 10 september 2011

Löpningsstatistik

Jag har förfasat mig lite över hur pass lite jag har sprungit inför årets Botnialöpet. Men då jag började jämföra med förra årets träningsdagbok på jogg.se, märkte jag att jag sprang bara 80 km mera inför loppet ifjol. Utdrag ur träningsdagboken (gäller bara löpning):






Tack vare att jag har tränat mycket cykling, skidåkning och styrketräning har jag redan skrapat ihop fler träningstimmar än vad jag hade under hela fjolåret. Rimligen borde jag komma mig igenom 16 km med livet i behåll, tycker man ju? Sedan är det ju en annan sak vad jag får för tid. Jag springer med min storasyster, som löptränar fyra gånger i veckan i kuperad terräng... Jag misstänker att lillasyster hamnar på efterkälken.

Hoppas att knät håller ihop också. Jag testade att springa i backarna i dag, och jag fick inte ont någonstans. Troligen tar jag ändå mitt Mueller knee strap, som jag använde flitigt för två år sedan då jag hade löparknä (i andra knät).

Livet som sjömansänka

Så har jag åter vinkat av min sjöman, som åkt på jobb i dag. Den här gången skall han vara borta hela 10 dagar.

Nu blir det en liten joggingtur för att testa om prehabövningarna har gjort susen för löparknät.

fredag 9 september 2011

Motivationsboost

Vet ni vad som fick min träningsmotivation att stiga i dag? Jo, jag insåg att det är mindre än ett halvår kvar till Vasaloppet!


Milda makter, nu måste jag börja träna på allvar! Nästa år vill jag starta längre fram än i startled 8.

Cykeltvättardag


Jag tvättade cykeln med högtryckstvätt, avfettade kedjan, och skurade cykeln med Fairy. Därefter spolades cykeln ren.

Patrik blåste av cykeln med tryckluft och sedan vaxade jag ramen. Sedan började det förstås regna.

Nu smörjer Patrik in kedjan. Behöver jag säga att han har betydligt mera tålamod med sådant här påtande än jag? Nu är cykeln i alla fall skinande ren!

torsdag 8 september 2011

Träningsglädje

För första gången på länge kände jag träningsglädje igen. Patrik och jag cyklade till mina föräldrar i Monäs och sedan hem igen efter några timmars paus. Vi blev bjudna på rökt fisk och äppelpaj. Totalt blev det drygt 93 km i ganska vackert men något blåsigt väder. I vanlig ordning började mina ben strejka på hemvägen och blev mjölksyrefyllda. Jag fick kämpa för att hinna med Patrik, som trampade på som värsta Duracellkaninen. Se bara så lurig han ser ut på bilden:



onsdag 7 september 2011

Nu ska höfterna i skick!


Knäproblem beror ofta på svaga och stela höfter, så även för mig. I morgon skall jag börja göra övningarna i You Tube-klippet ovan. Nu måste det bli skärpning med prehabövningarna!

Spadag

Patrik och jag hade planerat att ge oss ut på en längre cykeltur i dag, men avstod p.g.a. blåsten. I stället blev det ett simhallsbesök för min del, vilket i och för sig var ett smart drag med tanke på min stela kropp. Den högra höften är helt i lås, och det blev inte bättre av att jag har köpt en ny huvudkudde som gjorde att jag fick ont precis överallt i natt. Det var minsann ett "grisen i säcken"-köp.

Simhallsbesöket blev roligt, för jag beslöt att testa hur länge det tar för mig att crawla en kilometer. Målet var att komma under en halvtimme, och det lyckades nästan. Tiden blev 00:30:15.  

(Jag lider lite av motivationsbrist gällande träningen för tillfället och försöker festa upp det hela lite med att slå mina personliga rekord. I går kollade jag hur långt jag kunde rullskida på en timme, och det blev också rekord: 14 km).

Efter simningen vattenlöpte jag, slappade i bubbelpoolen samt badade ångbastu och vanlig bastu. När jag kom ut från simhallen kände jag mig riktigt fräsch och utvilad, nästan som om jag skulle ha varit på spa.

tisdag 6 september 2011

Rullskidsällskap sökes!

Vet någon om det finns något rullskidande gäng man kunde haka på i Jakobstadstrakten? Det börjar smaka trä att bara åka fram och tillbaka på Larsmovägen på egen hand.

Suck, kan det inte bara börja snöa snart? ;)

måndag 5 september 2011

Tränar igen

Det var en härlig känsla att få röra på sig igen! I morse var jag ut och sprang 7 km och fick inte ont någonstans. Jag känner dock att löparknät ligger och lurar bakom hörnet. De närmaste två veckorna kommer jag att springa bara kortare sträckor, och göra långpass i form av cykling och rullskidåkning. Så tar jag Botnialöpet "på talang" sedan! Som det känns nu skippar jag Nedervetilloppet, för jag har inte cyklat så mycket de senaste veckorna. Och Patrik jobbar ju, och det är inte alls lika roligt att tävla ensam.

söndag 4 september 2011

Rullar fram...

30-årsdagen börjar vara över och jag har kalasat tillsammans med familjen. Det har blivit mycket kakätande de senaste dagarna, så nu känns det som att jag rullar jag fram.

Träningsabstinensen har börjat ge sig till känna nu. I morgon måste jag bara fara och träna. Visst har det varit välbehövligt med lite vila, men jag mår nog sist och slutligen bäst då jag rör på mig.

torsdag 1 september 2011

Vilan fortsätter

Jag är nu inne på min andra vilodag, och det går oväntat bra. Jag har faktiskt haft så mycket att göra att jag inte har hunnit träna. På söndag blir det ett "litet" 30-årskalas för familjen, så det är en del pynjande  inför det. Då man bakar kakor måste man ju smaka på allt, så magen frodas och mår bra.