onsdag 31 augusti 2011

Ett till cykellopp...?

I dessa vilotider då jag förespråkar äventyrs- och njutningsmotion, börjar jag plötsligt fundera på ett till cykellopp, nämligen Nedervetilloppet 11.9. Men det verkar ju vara ett motionslopp, så varför inte? Är någon annan på väg?

tisdag 30 augusti 2011

Jo, alltså...

Träningspausen börjar först imorgon. Det sade jag, visst? ;) Löpdaten med syrran måste ju avklaras först. Känslan i kroppen var helt okej, men efter 7 km började jag få ont i knät. Så nu har jag väl löparknä då igen, fastän jag inte har sprungit så mycket. Hoppas jag kan vara med i Botnialöpet ändå.

Träningspaus


Nu tar jag några dagars träningspaus. Återhämtningen efter gårdagens cykeltur kickade inte alls i gång. Vanligen brukar jag återhämta mig ganska snabbt efter ett träningspass. I dag är jag slut, seg och öm i musklerna. Jag är rädd för att bli övertränad, så därför tar jag några dagars träningspaus då jag unnar mig mängder av god mat. Vi får hoppas att det räcker med det!

måndag 29 augusti 2011

Nyttocykling


I dag cyklade jag till Kokkola på ett ärende. Motion, pengasparande och miljötänkande i ett = perfekt! På ditvägen njöt jag av medvind och starka ben. På hemvägen var läget det motsatta. Då jag nästan var hemma överraskades jag av en regnskur. Det kändes i alla fall skönt att cykla igen. Jag passade också på att inviga min nya cykeltröja, som jag fyndat på rean för tiolappen.

Tyvärr har jag inte så mycket mera att komma med i dag. I morgon blir det långlänk med syrran.



söndag 28 augusti 2011

Back to basics

Den senaste tiden har jag inte känt mig så på topp, och då har även träningsmotivationen minskat lite. Jag tror det är dags att ta ett steg tillbaka och försöka få tillbaka den träningsglädje som jag hade då jag just började motionera. Kilometertider och tävlingar i all ära, men sist och slutligen är det att för att må bra och ha roligt som jag tränar. Back to basics alltså! Mindre fokus på prestation och mera fokus på äventyrslustan.

Sagt och gjort, efter frukosten begav jag mig ut i det varma höstvädret. Jag lämnade med vilje gps:en hemma, för farten var inte det avgörande idag. Jag hoppade på rullskidorna och stakade mot Larsmo som vanligt. P.g.a. en taskig dagsform var pulsen hög, men jag försökte ändå njuta av att vara ute i det vackra vädret.


Sedan for jag hem och bytte om till springskor och åt lite frukt. Jag sprang en runda på spånbanan och försökte hålla upp farten, men det var slitigt och svettigt. Jag hade inte sprungit på en vecka, så det positiva var att jag inte fick några känningar i knät. Däremot känner jag nog i höften att den är stel och inte alls i skick.

Så kan man också spendera en söndag!

fredag 26 augusti 2011

I dag var jag inte så stark

Medan mina armar är välmående av allt rullskidande, är det inte lika bra ställt med mina ben. Detta märkte jag i dag, då jag var på mitt första BodyPump-pass på länge. Rörelsen där man skall ta ett långt steg bakåt och ha skivstången på axlarna och sänka sig neråt, fick mina ben att darra av utmattning. Men passet var jätteroligt och jag kommer absolut att fara dit igen!


torsdag 25 augusti 2011

I dag var jag stark

Ett simhallsbesök och en dags vila gjorde susen, för i dag var kroppen som ny igen. 26 km rullskidade jag med vrålstarka armar.

 Ännu en svettbild...

Den magiska 30 km:s gränsen närmar sig och den planerar jag att knäcka nästa vecka, då jag fyller 30. Men detta sker på egen hand, och inte i Korsholmsrullaren som jag tidigare hade tänkt. Jag tränar så mycket annars, så då det är min födelsedag vill jag bara äta kaka och ta det lugnt. Dessutom vore det ganska farligt att vara med i ett rullskidlopp då man inte kan bromsa ordentligt.

Jag håller på med så många sportgrenar för tillfället, att det är lite svårt att veta vad jag skall koncentrera mig på. Jag rullskidar, cyklar, springer, simmar och styrketränar. För att höja konditionen ytterligare och med tanke på mina kommande tävlingsutmaningar, borde jag nog springa mera än jag gör. Men som jag så många gånger konstaterat håller inte mina ben för det. Jag mår som bäst då jag tränar mångsidigt, fastän träningen kanske inte blir så målinriktad. Mitt träningsschema får ses som en väldigt varierad barmarksträning, helt enkelt.

När man tränar mycket, duschar man mycket (förhoppningsvis). För att underlätta livet har jag klippt håret ganska mycket. Så här blev det, och nästa gång ryker ännu mera:


tisdag 23 augusti 2011

Ärmar och ben

För någon vecka sedan anlände ett paket från Chainreaction innehållande både det ena och det andra. Åt mig fanns det ett par ärmar och ben, som man kan dra på sig om man får kallt. Tyvärr blir jag nog tvungen att investera i en cykelskjorta också, eftersom springpajtans ärmar är för korta. Benen var lite för tajta, men hoppas de blir uttänjda.



Cykelturen som vi planerade i lördags blev av först i går. Vi cyklade till Kokkola, där vi åt lite förbjuden pizza. I dag blir det kanske simhallen för att rehabilitera benen.

måndag 22 augusti 2011

Ändrade planer

Gårdagens gåggingtur fick mig att inse att det inte är riktigt realistiskt att jag skall klara av att springa 30 km i Botnialöpet om drygt tre veckor. Jag fick vissa känningar i knät igen, och jag vill inte riskera att dra på mig ett löparknä om jag börjar springa alltför långa sträckor. Efter förra årets Botnialöpet tog det många månader innan jag kunde springa igen. Min allmänkondition är visserligen bättre i år än ifjol, men antalet sprungna kilometrar är betydligt färre i år.

Eftersom min syster ska springa 16 km, var det inte ett så svårt beslut att byta över till den sträckan. Vi har ju länge velat springa ett lopp tillsammans, och nu har vi vår chans! Och jag har ju redan mitt trippeldiplom, så jag ser inte riktigt någon orsak till att plåga mig själv genom 30 km. Att krypa över mållinjen var ju inte så roligt ifjol...

lördag 20 augusti 2011

Cykelrunda

Sitter på Google maps och planerar in en cykelrunda med Patrik. Får se om vi åker idag eller imorgon. Vädret är ju vackert idag, men p.g.a. en rejält tilltagen sovmorgon börjar vi vara lite sent ute.

torsdag 18 augusti 2011

Endorfiner

Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan träningen, för den ger mig sådana endorfiner! Under gårdagens springtur kändes allting så rätt i kroppen, fastän jag plågade mig själv med intervaller, som jag egentligen hatar. Och idag var jag så stark och glad då jag styrketränade. Tänk om jag kunde hantera allting i livet med samma attityd.

Sportis gym verkar förresten vara ett riktigt bra ställe. Maskinerna är ganska nya och i bra skick, men det är förstås lite knepigt att det står "lbs" istället för "kg" på vikterna. Och följande saknar jag: en roddmaskin och en magbänk.

tisdag 16 augusti 2011

Today I don't feel like doing anything...

I dag har jag en dålig dag. Ibland är det så. Hoppas en rejäl rullskidtur ger mig ny energi.

Uppdatering kl. 21.40:
Precis som väntat gjorde rullskidåkningen (och en chokladplatta) susen för humöret. Imorgon tar jag nya tag igen!

Simning och löpning

I går öppnade Jakobstads simhall efter sommarstängningen. Jag var inte och hängde på låset, men nästan! ;) Jag tog en lugn simtur och försökte mjuka upp benen lite. Dagens irritationsmoment var ett par läckande simglasögon och en massa ungar som hoppade från trampolinerna. Jag tycker att motionsbassängen är för liten för att rymma både motionssimmare och trampolinshoppare. Man vågar ju knappt simma ända till kanten av rädsla för att någon skall hoppa på en. Fördelarna med simhallen är bubbelpoolen och ångbastun. Det kallar jag lyxigt!

På kvällen  tog jag en lugn springtur efter att ha suttit hela eftermiddagen framför datorn. Men det kändes som att jag inte riktigt har återhämtat mig från lördagens tävling ännu. I kväll blir det rullskidåkning. Jag har inte bestämt mig ännu om det blir långpass eller intervallträning. Den här veckan tänker jag också bege mig till gymmet för första gången på länge.

söndag 14 augusti 2011

Nykarlebyloppet

Här kommer en lååång redogörelse för min upplevelse av gårdagens Nykarlebyloppet. Som ni kanske läste i mina tidigare blogginlägg var jag rejält nervös inför tävlingen, eftersom det är ett litet lopp där ganska få "vanliga" motionärer deltar.

Väderförhållandena igår var nästan perfekta: +20 grader och inte så blåsigt. Jag begav mig i god tid till Stjärnhallen, där jag bl.a. jämförde cykel med en karl som hade betalt 6500 € för sin cykel. Min cykel var då inte riktigt lika dyr... Till min glädje kom min syster Susse och hennes dotter Tilde och hälsade på. Jag träffade även på min barndomsvän Tomas, som också skulle cykla loppet.

                                                                                       Foto: Susanne Forsén

Även Matias dök upp med sina båda pojkar i cykelkärran (och kameran), dock inte för att delta i loppet denna gång.

                                                                                        Foto: Matias Hannus

Startgrupperna, som lottats ut slumpvis, åkte iväg med två minuters mellanrum. Jag var i grupp 4. Efter lite fifflande med att få fast vänster fot i pedalen bar det av.

                                                                                        Foto: Susanne Forsén

Jag hade siktat in mig på att hänga på en viss dam, men hon och hennes man spurtade iväg med alla andra. Farten var alldeles för hög för mig på Andra sjövägen. "Mjölksyra redan efter 7 km, vad skall detta bli till?" tänkte jag för mig själv. Jag hakade på en gubbe, som hade bra fart, men ganska snart fick jag släppa iväg honom.

                                                                                       Foto: Matias Hannus

På Munsalavägen började mjölksyran i benen släppa lite grann då jag trampade på ensam i min egen takt. Medelhastigheten låg på 28-30 km/h. Med jämna mellanrum kom klungor av NCK:are och andra sportiga typer förbisvischande i 40-45 km/h. Det var lite knäckande att se hur lätt det verkade gå för dem!

I Munsala träffade jag på Tomas, och vi cyklade tillsammans en bit. Vi hakade på två andra cyklister, men efter en stund beslöt jag mig för att pröva lyckan längre fram. Backarna fram till Hirvlax var lika utmanande som vanligt.

Jag cyklade i stort sett ensam ända fram till Kanäsvägen. Farten hade sjunkit ganska mycket, för det var tröttsamt att cykla själv. Ca 28 km in i loppet hör jag plötsligt en röst bakom mig: "Nyt kyytiin!". Tacksamt hakade jag på längst bak i ledet. Det visade sig vara en svensexa med tre karlar från Kelviå, som hade släpat med sig den blivande brudgummen ut på äventyr.

Genast blev det mycket lättare att cykla och farten ökade betydligt. Tidvis hade jag lite svårt att hänga med i uppförsbackarna, men i det stora hela gick det bra. Efter en stund hakade flera cyklister på, så klungan blev ganska stor. Lite senare drog resten av klungan ifrån oss.

Svensexan var väldigt måna om att jag skulle orka hänga med (det är alltså vänliga farbröder vi talar om här, inga flörtiga pojkspolingar). I ett skede frågade den ena om farten var passlig för mig, och de "hässade" på mig så att jag inte skulle släppa någon lucka i klungan. Jag är ovan att cykla i klunga, och därför höll jag ett passligt avstånd till nästa cykel.

Av någon outgrundlig anledning hade jag inte med mig någon energi, inte ens en ynka banan, utan bara lightsportdryck och vatten. Jag tänkte väl att jag inte behövde något ätbart, då sträckan var så pass kort. Dumt! Eftersom jag inte ville släppa klungan stannade jag inte heller vid någon vätskestation.

Själva rutten var helt okej. Det gick lättare än väntat att cykla sträckan Munsala-Kantlax-Kanäs-Munsala två gånger. Tyvärr är asfalten på Kanäsvägen inte den bästa. Då vi kom till Munsala för andra gången fick den blivande brudgummen kramp i benen, och måste stanna för att stretcha. Och här kommer dagens bästa: Den ena karlen föreslår att han skall agera dragare åt mig, för att jag skall hinna ikapp nästa klunga! Jag var helt överväldigad.

Vi åkte iväg, men backarna i Munsala centrum tog kål på mina stackars ben, för jag var helt tom på energi. Farten sjönk ner till 20 km/h. Då plockade mitt sällskap upp en energigel, som han gav till mig. Maken till snäll farbror har jag sällan träffat på! Tyvärr hann vi inte ikapp den andra klungan, så mitt sällskap svängde om för att hitta resten av sitt gäng. Och jag var på egen hand igen.

Jag fick en sorts kick av energigelen, för mitt hjärta började banka febrilt. Jag försökte öka farten lite, men det var svårt för motvinden var hemsk och benen var helt tomma. Plötsligt kom en hurtig pensionär omsusande, och jag hakade på honom en bit för att få lite draghjälp.

Vi närmade oss Nykarleby och cykelmätaren visade på 70 km. Det hade sagts att loppet skulle vara 73 km, så jag blev lite osäker på om rutten skulle gå via stan för att kilometrarna skulle uppnås. Därför sparade jag lite på krutet i slutet. Jag blev en aningen snopen då det visade sig att vi åkte direkt till målet utan omvägar, och cykelmätaren visade bara på 71 km. Min traditionella spurt uteblev!

Då jag kom i mål hade jag ingen aning om vad jag fått för sluttid, för jag hade stängt av pulsklockan och gps:n då ingen av dem fungerade ordentligt. Cykelmätaren visade att aktiv cykeltid varit 2:22. Det var en glad överraskning då jag sedan såg på hemsidan att min sluttid var 2:21:40 (37 minuter efter vinnaren Lars Losvik), vilket ger en medelhastighet på 30,07 km/h. Denna tid skulle jag aldrig ha klarat på egen hand. Ungefär hälften av loppet cyklade jag i klunga, och där var jag inte framme och drog en enda gång.

Efter målgången slängde jag mig på gräsmattan och pustade ut, medan jag berättade för min syster om loppet. Jag träffade senare på den snälle farbrodern, som berättade att en eker på hjulet hade gått av då han krockat med en annan cyklist. På min vackert klingande finska (ironi) passade jag på att tacka honom för all hjälp.

Genast efter loppet blev jag vrålhungrig och åt frukter, köttsoppa med bröd, en vårrulle och en glass på raken. Sedan på kvällen, hos min syster, tyngde jag i mig några bitar pizza. Och sedan ännu kvällssmörgås efter det. Idag är jag lite trött, men mår riktigt bra. Men det lockar inte riktigt att hoppa upp på cykeln ännu!

Botniacyklingen var nog ett betydligt snällare lopp för motionärer, för där fanns det så många klungor man kunde cykla med. Men Nykarlebyloppet var en rolig utmaning, och jag kommer absolut att delta flera gånger.

                                                                                        Foto: Matias Hannus

Tack alla ni som var ute och hejade! Och grattis till dem som har orkat läsa hela detta blogginlägg. :)

lördag 13 augusti 2011

71 km på 2.21.40

Nu har jag cyklat Nykarlebyloppet och jag uppnådde mitt hemliga mål att hålla medelhastigheten 30 km/h! Detta skulle jag inte ha lyckats med utan den fantastiska klunga jag cyklade med en stor del av vägen. Nu är jag nöjd med mig själv, men väldigt trött. Imorgon kommer hela redogörelsen med flera bilder.


Min systerdotter Tilde, 4 år, var och hejade på mig. Loppets sötaste påhejerska!

Fulltankad

Nu har jag fett- och kolhydratladdat inför loppet. Bara en kaffekopp, så börjar jag vara färdig. Som vanligt har jag fjärilar i magen. Det finns absolut ingen orsak till det, för det är ju inte precis som att jag skall kämpa om topplaceringarna. Jag skall ju bara ut och motionera. Men en tävling är alltid en tävling. Jag misstänker nervositeten släpper då jag börjar cykla.

Nu kör vi!

fredag 12 augusti 2011

Startgrupp 4 i Nykarlebyloppet

Imorgon startar jag i grupp 4, som åker iväg kl. 15.06 från Stjärnhallen. Det finns två andra damer i gruppen, och den ena kanske jag skulle orka hänga med en stund i alla fall. (Jag kollade upp hennes resultat i Botniacyklingen).

Jag körde på Vexalavägen ikväll och konstaterade att ruttändringen verkligen var nödvändig. De hade tagit bort asfalten på flera ställen.

Nu börjar det bli dags att gå och knyta sig! Jag har varit på 30-årskalas och laddat med kakor och chips. God natt!

Ruttändring i Nykarlebyloppet

Jag läste nyss att Nykarlebyloppet inte kommer att gå via Vexala och Monäs p.g.a. vägarbeten. Rutten går istället till Kantlax, och en del av sträckan hamnar man att cykla två gånger. Loppet blir 73 km istället för 78 km. Lite besviken är jag över ruttändringen, men jag förstår att arrangörerna inte hade något annat val. Förhoppningsvis är vägarna bättre på den här rutten, så att farten hålls uppe.

Nu väntar jag på att NCK skall offentliggöra startgrupperna. Jag hoppas att det finns någon som håller ungefär samma tempo som jag i klungan, för det blir tungt att cykla så där långt ensam. Det är ju inte precis som att man hänger på Losvik och gänget... Tyvärr jobbar Patrik, så han kan inte vara min cykelkompis.

Lite nervöst är det, men det är bara att försöka njuta av dagen och trampa på allt vad man orkar!

torsdag 11 augusti 2011

Dagens höjdpunkt

Efter en allmän tråkdag var det hur skönt som helst att hoppa på rullskidorna och göra av med all överskottsenergi. Solen tittade t.o.m. fram. Jag rullskidade till Larsmo tur och retur. I höst skall jag skida ända till Kokkola, för det är cykelväg hela vägen dit. Det skulle bli drygt 30 km. Men då hoppas jag att någon kommer och hämtar mig till Kokkola, för jag orkar nog inte skida hem igen. Eller orkar jag...? ;)

Här är cykelvägen som jag nöter ett par gånger i veckan

Jag konstaterade att det skulle vara en bra idé att lära sig hur man bromsar med rullskidorna. Det tänkte gå galet idag, vid två övergångsställen. Som tur stannade bilarna, för det gjorde inte jag.

Nu tränar jag inte mera förrän Nykarlebyloppet på lördag. Ni kommer väl ut till vägen och hejar?!

onsdag 10 augusti 2011

Lyckad långlänk

Långlänken med syrran var både trevlig och lättsprungen. Vi pladdrade på och avverkade 16 km i 5.45-fart. Vanligen brukar jag ha kilometerfart runt 6.30-7 då jag springer / gåggar så långa sträckor. Vad lär vi oss av detta? Jo, det lönar sig att träna i sällskap!

Nu skall jag titta på ett Biggest loser-avsnitt på nätet. Till min fasa hade digiboxen missat att spela in ett avsnitt, och att missa ett avsnitt går ju inte för sig.

tisdag 9 augusti 2011

Intervaller på rullskidor

I dag var det första gången som jag försökte mig på att göra intervaller på rullskidor. Efter lite research på nätet beslöt jag mig för att göra 4x4-intervaller (dvs. 4 st. 4 minuters intervaller i hård fart). De fyra intervallerna blev fem, eftersom jag kände att jag hade mera att ge. Visst var det tungt, men ändå inte lika jobbigt som att springa intervaller.

Jag skidade via Furuholmen, och kunde konstatera att Jakobstad är en vacker stad:


Och så här svettig blev jag:


Det var riktigt roligt att rulla intervaller, så det kommer att bli ett stående inslag i min träning. Om jag bara skulle hitta en passlig uppförsbacke, så att jag fick testa på lite backträning också...

I morgon blir det långlänk i form av löpning med bästaste syster yster!

söndag 7 augusti 2011

Denna veckas träning (v. 31)

Måndag: Gågging 13,29 km (1:30:08)
Tisdag: Vila
Onsdag: Rullskidåkning 17,62 km (1:19:14)
Torsdag: Cykling 46,88 km (1:35:26)
Fredag: Intervallöpning 9,85 km (00:58:54)
Lördag: Vila
Söndag: Rullskidåkning 14,19 km (1:02:39), Cykling 39 km (1:25:23)

Total träningstid: 7:51:44

Den här veckan har det blivit en del högpulsträning. På torsdagen cyklade jag till Monäs och försökte hålla så hög fart som möjligt (det blev 29,5 km/h). Fredagens intervallträning beskrev jag redan tidigare, och det var ju någonting i hästväg. Jag har också försökt ta i lite mera då jag rullskidar. Idag testade jag att rullskida på förmiddagen och cykla på eftermiddagen, och det fungerade riktigt bra. Men nu är jag nog ganska trött.

Jag har försökt få in mera rullskidåkning och löpning i träningsprogrammet, för jag skall minska på cyklingen nu med tanke på Vasaloppsträningen. Men det är bara det att det är så roligt att cykla! Och den där lilla triathlontanken ligger och gör sig påmind ännu. Särskilt idag, då jag såg Kuopio triathlon på tv och upptäckte att de har en motionsklass för den olympiska distansen. Kanske det blir nästa sommars projekt!

fredag 5 augusti 2011

Intervaller i regn

Denna regniga dag har jag bokat löpardejt med min vän Åsa. Till min lycka / fasa är det ett intervallpass jag skall hänga med på, så det lär bli tufft. Åsa springer nämligen snabbt och långt. Förra året sprang hon Finlandia marathon på tiden 4:10. Det ni!

Någon timme i regn måste jag ju tåla, för idag är det ett gäng ultralöpare som tävlar i Kaustinen Ultrajuoksu. Man skall springa så långt man kan under 48 timmar på en 1 km lång bana. Imorgon och på söndag startar de som "bara" skall springa 24 och 6 timmar. Johanna, vars blogg jag brukar läsa, skall springa 48 timmar. Imponerande!

Uppdatering kl. 18.20:
Åsa var en riktig personal trainer och drog mig igenom intervallpasset, fastän jag flåsade, svettades och klagade om vartannat. Det var riktigt tungt, och väldigt effektivt. Tack för träningen, Åsa! Nu måste jag börja träna mera tempo, så att jag orkar bättre nästa gång vi springer tillsammans.

torsdag 4 augusti 2011

Anmäld till Nykarlebyloppet och Botnialöpet

Nu har jag anmält mig till Nykarlebyloppet 13.8 (78 km) och Botnialöpet 17.9 (30 km). Jag skall kanske också vara med i Korsholmsrullaren 4.9 (30 km).

Jag funderade noga och länge innan jag anmälde mig till 30 km:s sträckan i Botnialöpet. Förra året hade jag ju en skräckupplevelse med illamående och kramper. Men jag vill ha revansch på sträckan! Så antagligen gåggar jag mig igenom loppet enligt metoden 9 minuter löpning och 1 minut gång.

Nykarlebyloppet lär också bli intressant, eftersom det verkar vara mest rutinerade cyklister med. Hoppas jag hittar en passlig motionärsklunga att hänga på. Rutten lär bli skojig att cykla, för den går via hemknutarna Vexala, Monäs och Kantlax. Men Monäsvägens ytbeläggning är ju inget att hurra för precis...

Note to self:

Undvik alla sportgrenar där man skall kasta, pricka eller slå något!

Frisbeegolf var inget för mig, minst sagt. Minigolf och bowling kan jag tolerera då och då. Vilken tur att man inte längre har skolgymnastik, där man ständigt plågades med brännboll, fotboll, frisbee m.m. I övrigt håller jag mig i den bekvämlighetszon som skidåkning, löpning och cykling utgör.

måndag 1 augusti 2011

Styrketräning

Efter en liten paus känner jag ett behov av att återuppta styrketräningen. Kan någon tipsa om ett bra och förmånligt gym i Jakobstad, dit man kan köpa 10-gångers kort? Är Sportis gym bra? För mig skulle ett 10-gångers kort kosta 52 €, vilket är ett överkomligt pris. Men har Sportis gym månne spinning på vintrarna?

Förra veckans träning (v. 30)

Så här såg förra veckans träning ut:

Måndag: Vila
Tisdag: Simning i havet (00:30:00)
Onsdag: Intervallöpning på Storsandsvägen (10 km, 1:02), + simning (00:15:00)
Torsdag: Rullskidåkning Munsala-Monäs (13,10 km, 00:59:15)
Fredag: Vila
Lördag: Botniacyklingen (106 km, 3:34:10)
Söndag: Simning i havet (00:15:00)

Total träningstid: 6:35:25.
Antalet träningstimmar i juli: 36:45:34, varav 25 timmar cykling, 3 timmar rullskidåkning, 7 timmar löpning och 1 timme simning.

Förra veckan var första gången som jag försökte mig på att motionssimma i havet. Det gick bättre än förväntat, eftersom jag flöt så bra i saltvattnet. Jag övade på att andas från både höger och vänster sida, eftersom man bör kunna det p.g.a. vågorna.





 Men mest blev det att jag vilade, för frisim är tungt!