torsdag 28 februari 2013

Nerpackad och uppladdad


Grejorna är nerpackade, katten har förts till "fammos" och allt börjar vara överstreckat på checklistan. I morgon bitti flyger vi iväg och anländer till Mora på förmiddagen. "Kråkan" har nästan flyttat ut ur halsen, men hypokondrin är min ständige följeslagare. Dessutom har jag rört på mig så lite den senaste tiden att jag börjar känna mig som en uppstoppad korv. Så jag är med andra ord rejält laddad att skida 90 km på söndag! Mitt startnummer är 18061, för den som vill följa min framfart i spåret. Vädret som utlovas är lite snö natten till söndag, några minusgrader i starten och nollföre på eftermiddagen. Inte helt idealiskt med andra ord, men det är bara att försöka göra det bästa av det.

Ifall jag lyckas få mobilsurfandet att fungera blir det eventuellt några blogginlägg från Dalarna. Så behöver jag inte skriva ett så långt inlägg efteråt sedan ;)

Yes, det här blir bra, nu kör vi!

tisdag 26 februari 2013

Det blir två par skidor...

Både Madshus och Peltonen är nerpackade i påsen som jag skickar med bussen till Sälen i morgon. Ifall det blir varmt före tar jag Peltonen, fastän det finns en viss risk att det börjar hugga i nerförsbackarna. Sedan någon gång då jag har råd måste skidfamiljen utökas med ett par mellanhårda skidor, gärna av märket Fischer.

Annars ligger jag lågt med träningen just nu. Jag känner av lite rossel i luftrören och halsen. Vet inte om det beror på begynnande förkylning, hypokondri eller taskig inomhusluft på jobbet. Men bara jag hålls frisk hinner jag skida gott och väl på söndag sedan! Jag ser så fram emot att ställa mig i starten och känna att jag är på precis rätt ställe i världen!

lördag 23 februari 2013

Dagen D närmar sig

Då jag tittade på Tjejvasan i dag blev det med ens så verkligt: snart är jag också där! Men först ska jag ta mig igenom en vecka av nervositet, funderade och det viktigaste av allt: försöka undvika att bli sjuk. Det är många sjukor i farten nu, och min hypokondri är värre än någonsin.

I dag skidade jag 20 km i Östanpå i lugn takt. Jag känner mig ganska sliten i kroppen, så förhoppningsvis hinner formen bli bättre på en vecka. Det som jag är mest nervös för inför Vasaloppet är skidorna och vallningen. Jag har så svårt att få fäste med Madshus skidorna, så jag befarar att uppförsbackarna kommer att suga musten ur mig (som ifjol). Men det är väl bara att försöka göra det bästa av det. I den här farten kommer jag att bli en hejare på parstakning, för diagonalandet lyckas ju inte. Det var förresten en karl som kontaktade mig på Facebook efter Fäbodaloppet. Han tackade mig för draghjälpen och tyckte att jag var otroligt stark på parstakning. Man tackar och bockar!

torsdag 21 februari 2013

Löparknä - a never ending story!

Trots att skidsäsongen är i full gång har jag redan börjat förbereda mig inför barmarkssäsongen. Jag vet ju att jag ska cykla i vår, men jag skulle också vilja springa mera. Det envisa löparknät som jag har haft till och från i flera års tid sätter käppar i hjulen. I dag var jag till fysioterapeuten Thomas Nylund, som tog sig en titt på mina ben. Han kunde konstatera att det var ett klassiskt löparknä, eftersom det började göra ont i utsidan av knät då han vred mina ben på ett visst sätt.

Tyvärr hittade han ingen klar orsak till att jag har löparknä på höger sida. Snarare handlar det om flera småsaker. Mitt vänstra ben är lite kortare än det högra, men inte så mycket att det borde påverka något. Mina höfter är svaga i vissa lägen, men den högra sidan är inte så värst mycket svagare än den vänstra. Han filmade också då jag sprang med och utan skor. Löpartekniskt så ser det ganska bra ut, för jag pronerar inte och fötterna går rakt. Men jag sätter främre foten för långt fram och böjer det bakre benet för mycket, så att det blir en lite "sittande" springställning. Dessuom tenderar vänster höft att falla ner lite då höger fot är framme.

Thomas gav mig några funktionella övningar i stående läge, bl.a. utfallssteg (som jag tydligen har gjort helt fel). Dessutom ska jag stretcha låren, eftersom jag är alltför stel. Han tyckte jag skulle börja med detta och sedan höra av mig ifall det inte hjälper. Han befarade lite att vi måste behandla senan på yttersidan av låret, eftersom det har hunnit bildas ärrvävnad då jag har haft besvären så länge. Hmm, undrar om sjukkassan ersätter sådant här?

Bl.a. den här strechövningen fick jag. Bilden har jag lånat från Piggelinas blogg

söndag 17 februari 2013

Fastnat på bild!


Jag fastnade på ett av Skidlyckans fotografier (och jag ser glad ut istället för plågad)! På hennes blogg finns många fina bilder från dagens lopp. I bakgrunden syns min följeslagare som drog mig i mål.

Fäbodaloppet 2013


Dagen inleddes med den traditionella baconfrukosten. Patrik kände sig lite förkyld och jag förbjöd honom att delta i loppet. Svärfar dök upp hos oss och gjorde den sista finishen på skidorna. Vid starten testade jag skidorna och konstaterade åter en gång att jag inte hade mycket fäste. Svärfar kände "elitvallaren" som var på plats och han smetade på ett par varv av någon silvervalla, och efter det hade jag bättre fäste. När jag skulle hämta ut min nummerlapp antog funktionären att jag skulle vara med i den tidslösa klassen, så tydligen såg jag inte så sportig ut! :)

I starten rusade jag iväg alltför fort, fastän jag hade bestämt mig för att det inte skulle bli så den här gången. 5-kilometersslinga i Vestersundsbyn avverkades på 20 minuter. Sedan följde det nya avsnittet på Kisorberget och det var ganska backigt, så där rök en hel del energi. Sedan blev det som tur mera flackt och jag kunde hämta andan genom att parstaka. Redan i ett tidigt skede tog jag rygg på en karl som jag tyckte åkte jämnt och bra.

Sedan följde ett parti på isen, där det knappt gick framåt. Det kändes som att mormödrar med rullatorer skulle ha kunnat passera mig utan problem! Sedan blev glidet bättre igen i skogen. Överlag var det väldigt bra före och jag hade bättre glid än de flesta. Men fästvallan hade nötts bort halvvägs och jag krafsade mig uppför backarna. Jag tankade mera på vätskestationerna den här gången och fick ingen kramp. Men de sista kilometrarna var förstås tunga. Jag kom i mål på 3.00:36, vilket jag är riktigt nöjd med. Mitt mål var 3 timmar, så det är nära nog! Som väntat blev det inga priser i år, utan jag kom i mål som dam 11 av 31.

Det var en rolig dag i spåret! Loppet var välarrangerat och det var skönt att inte behöva åka någon sträcka två gånger. Men arrangörerna borde kanske ta sig en funderare på hur man kunde locka flera motionärer till loppet.

Så här efteråt känner jag mig inte lika dödsslut som förra söndagen. Nu börjar uppladdningen för Vasaloppet!

lördag 16 februari 2013

Vallandets vedermödor

Tills i morgon utlovas det några minusgrader. Hoppas temperaturen håller sig under nollstrecket, för annars blir det svårt med fästet. Patrik har experimenterat med det nya vallajärnet flera timmar idag. Vi var också till Vestersundsbyn och testade glidet. I morgon bitti blir det att smeta på några laget fästvalla till, då vi ser vad det är för väder. Som tur bor vi ganska nära starten.

torsdag 14 februari 2013

Så var man anmäld då!

Jag är anmäld till Vasaloppet om två veckor. Hur gick det här till? Vi tar det från början. Anledningen till att jag i går ens fick reda på att jag seedat mig till femte startledet i Vasaloppet, var en annan Jakobstadsbo. Han kontaktade mig på Facebook och tackade mig för draghjälpen i BotniaVasan. Tack vare att han inte släppte mig ur sikte, lyckades han seeda sig till femte startled med några sekunders marginal, sade han. VAAA, femte startled?! Genast surfade jag in på Vasaloppets hemsida och kunde konstatera att gränsen för att komma in i femmans startled var 3.55. Min tid var 3.54.45. Tänk att de skulle lätta på seedningsgränserna just i år då jag inte ska vara med!

Tidigare på kvällen hade jag hört att Larsmo IF har en ledig plats i sin buss, men att de skulle vara tillbaka först på tisdag. Och jag måste vara på jobb på tisdag p.g.a. månadsskiftet. Efter seedningsbeskedet skickade jag ett mejl åt Göran Holm och frågade om han har några lediga platser på sitt plan. Resan är dyr, men då skulle jag i alla fall vara hemma natten till måndag. Och vilken lycka: han hade två lediga platser! Efter att ha frågat om ledigt från jobbet bestämde jag mig för att slå till. Så nu skall jag tydligen skida Vasaloppet då! (Och ännu igårkväll hade Göran en ledig plats kvar, ifall någon annan är sugen).

Jag tror det här kommer att bli riktigt lyckat, för nu har jag inte behövt stressa över det här hela vintern. Nu kan jag ta det hela lite mera med en klackspark. I år ska jag se till att fokusera på skidglädjen och bara njuta!

Och vad lär vi oss av det här? Jo, det lönar sig alltid, alltid att spurta i slutet, för du vet aldrig vart det för dig!

I år får jag starta två led längre fram än ifjol!

onsdag 13 februari 2013

Glad och lite harmsen

Min tid i BotniaVasan skulle ge mig en startplats i femte startled i Vasaloppet! (Med 15 sekunders marginal). Kanske min tid var lite bättre än jag trodde, så det känns ju bra. Men nu harmar det förstås att jag inte ska vara med i Vasaloppet. Larsmo IF har en ledig plats i deras buss, men jag kan inte åka p.g.a. jobbet. Voivoi, vilket slöseri!

måndag 11 februari 2013

Ut ur askan och in i elden

Gårdagens vedermödor är (nästan) ett minne blott och nu är jag anmäld till söndagens Fäbodaloppet. Eftersom jag är en evig optimist väljer jag att tro på väderleksprognosen den här gången också: -6 grader och strålande solsken. Jag kommer nog att få mitt blixtföre ännu, vänta bara!

Under den här tävlingen ska jag försöka disponera mina krafter bättre och åka mera behärskat. Det tror jag att jag vinner på. Men någon pallplacering blir det nog inte i år, för det är så många damer anmälda. Nytt för i år är att alla åker 42 km och varvningen slopas därmed. Det är en välkommen förändring, för jag såg bara tre andra skidåkare på andra varvet ifjol. Hoppas det är flera som vill vara med den här gången!

söndag 10 februari 2013

BotniaVasan 2013

Vilken dag! Nu är jag allt bra slut. Men vi tar det från början.

I gårdagens väderprognos lovade de -8 grader, så vi vallade med blå och ljusblå valla. I morse då jag körde mot Vörå visade mätaren -3 grader och så snöade det! Nej, inte i år igen! Jag var framme i ganska god tid och hämtade ut min nummerlapp, varefter jag testade skidorna och konstaterade att jag inte hade något fäste. Då blev det att försöka få tag på Peter för omvallning. Jag sprang med skidorna till hans bil, som var parkerad jättelångt borta. Sedan konstaterade han att vi behöver Anti-acing-sprejen nu då vi lägger lila valla. Men burken var i min bil långt borta och bilnyckeln låg i väskan som jag hade fört in till Norvalla. Suck! Efter att ha sprungit av och an och var helt genomsvettig, fick jag testat skidorna igen tjugo minuter före start. Lite mera fäste hade jag, men inte mycket. Spåren var sladdriga av den pudriga snön. Mina Madshusskidor fungerar inte heller så bra om det är varmare än -5, så det skulle nog inte ha varit någon skillnad vad man skulle ha vallat med.

Starten gick lungt till, för det var så mycket folk. Jag höll ett ganska bra tempo tyckte jag, men givetvis höll jag inte den optimistiska tidsplanen som jag hade gjort upp innan. Fram till första kontrollen i Tuckor (8km) var det upppförsbacke, så det var verkligen en lättnad att få staka i platt terräng efter det. Peter stod och hejade vid Kuckus (14 km) och vid det här laget kände jag att det gick ganska bra. Så småningom slutade det snöa också. Men spåren blev bara sämre och sämre och farten sjönk rejält. Jag började få kramp i fötterna och kände mig så där allmänt energilös. Efter Komossa kom den hemska uppförsbacken, som tänkte ta kål på mig den här gången. Efter att ha nått högsta punkten började mina triceps att krampa. Inte roligt! I Röukas fyllde jag på med buljong och magnesium, vilket gjorde susen.

Fram till Kalapää hade jag inte sett till någon annan dam, men vid den kontrollen åkte en förbi mig. De sista kilometrarna var lika hemska som vanligt och det krävdes mycket viljestyrka för att orka fortsätta staka. Jag körde om samma dam sedan i den sista kontrollen, men hon lyckades vinna mig med några hundradelar efter en hård spurt! Så jag kom på en 27:e plats med tiden 3.54.45. Jag är ganska nöjd. Jag hade hoppats på en lite bättre tid, men det här var nog det bästa jag kunde åstadkomma med den här träningsmängden och i det här föret.

I målet stod pappa och välkomnade mig, vilket var trevligt. Och så vann jag ett vallajärn, vilket var precis vad vi behöver! Efter att ha pratat med lite folk åkte jag hem via Kotipizza. Och fastän jag ätit för bara ett par timmar sedan slukade jag hela pizzan. Gott! Nu ska jag slänga mig på soffan och ta en välförtjänt tupplur!

Nu kör vi!

lördag 9 februari 2013

Noooooo!

Snö imorgon! Orkar int!

Tävlingsnerver

Trots att jag har varit med i BotniaVasan fyra gånger, är jag lite nervös i dag. Men det är helt okej, för tävlingsnerverna gör att jag presterar bättre. Mina tidigare tider i loppet har varit 5:18, 4:40 och 4:10. Undrar hur många minuter jag kan kapa bort den här gången? Loppet är ju en kilometer kortare i år, så under 4 timmar är ett måste. Som jag fått erfara beror tiden till stor del på föret också. Vissa gånger kan ett stavtag föra en många meter framåt, medan man andra gånger stakar på som en Duracellkanin utan att komma någonvart.

Enligt väderleksrapporten kommer det att bli -8 grader i morgon. Därför kommer jag att ta mina Madshus skidor, som är ypperliga för kallföre. Om det är lite varmare har jag dock inget fäste alls med dem. Och så var det det här med klädseln... Jag funderar på att ta mitt Ullmax-underställ, men det finns en viss risk att jag får för varmt då. Mitt andra favoritunderställ är väldigt tunt. Jag har några billighetsunderställ som jag använde ifjol, men de transporterar inte ut svetten så bra. Nåja, om jag klarade mig ifjol, så skall det väl gå bra i år också.

I dag ska Patriks pappa valla mina skidor, vilket jag är väldigt tacksam för. Fästet kanske jag skulle klara av att sätta själv, men inte paraffinet. Och så blir det kolhydratladdning då Patriks mamma ska bjuda på lasagne!

I morgon bitti tar jag mig till starten i god tid, så att jag hinner prova skidorna. Som tur är behöver jag inte sätta ut mina skidor i startfållan i förväg, eftersom jag redan är så långt fram som jag vill vara. Snarare kommer jag att ställa mig långt bak i ledet, eftersom jag vet att de flesta i gruppen är snabbare än mig. Starten är kl. 10, så håll tummarna för mig!

Nu är det bara att ladda, ladda, ladda! Jag är övertygad om att morgondagen kommer att bli hur rolig som helst!

BotniaVasan 2010

BotinaVasan 2011

BotniaVasan 2012

onsdag 6 februari 2013

Formtoppning

Min formtoppningsstrategi inför BotniaVasan är följande: Redan förra veckan minskade jag ner på träningsmängden och försökte istället öka tempot. Tempoökningen lyckades inte, men passen kändes tyngre i alla fall.
Ikväll har jag gjort ett s.k. idiotpass, dvs. ett kort pass med maximalt flås. Tack vare blixtföret och en god dagsform lyckades jag skida 10 km på 34:45! Jag hade en kilometerfart på 3:28 (vanligen ligger jag på 4:10 då det är bra före). Så nu kan jag vara ganska nöjd med mina framsteg den här vintern, hur det än går på söndag.
Nu tänker jag vila fram till loppet. Jag kanske cyklar till jobbet, men det är allt. I morgon börjar jag tanka energi. Till frukost blir det bacon och ägg, mitt hemliga vapen!

lördag 2 februari 2013

BotniaVasan nästa helg

Senast idag beklagade jag mig (för min syster den här gången) hur jobbigt det är att starta i sista startgruppen i BotniaVasan. Visst, jag är en motionär, men kanske av den lite ambitiösare sorten. Att då fastna bakom någon långsammare (som ifjol då vänstra spåret var igensnöat) är ganska frustrerande. Döm om min förvåning nu då jag såg att jag har placerats i andra startgruppen, precis som jag hade önskat! Nu är jag väldigt nöjd och lite nervös, för tempot blir säkert ganska högt i början. Det gäller att försöka hålla sin egen fart, fastän alla runt en skenar iväg. Så kanske det är jag som blir en fartpropp för någon annan i år? ;)