söndag 24 mars 2013

En till osannolikt vacker dag

Jag har inte varit och skidat på isarna i Monäs sedan jag började motionera på allvar. Det var alltså på tiden! Jag startade vid Skatan och skidade ut mot havet, längs Storsand och via föräldrarnas sommarstuga. Jag följde gamla skoterspår. Tidvis gick det ganska trögt, men jag orkade staka hela tiden. Musklerna i fötterna blev trötta då det inte fanns något spår.

Jag skidade runt Rönnskäret och där gick det lätt att skida på skaren. 17 km blev dagens saldo och det räckte bra till. Eftermiddagen tillbringades vid sommarstugan tillsammans med min mamma samt min syster med döttrar. En härlig dag (igen)!

lördag 23 mars 2013

Vasaloppet... igen...

Jag kom plötsligt på att jag skulle kolla på min egen målgång i Vasaloppet. Här kan man se min målgång (i 10 dagar till). Spola fram till minuterna 10:20 ungefär och kolla till vänster i bilden hur jag diagonalandes nästan snubblar över mållinjen (jag har röd jacka och svarta byxor). Jag ser faktiskt ut som en dödstrött person som fallit från femte till åttonde startled. Nää, nu måste jag släppa det här!

En solig dag på isen

I morse for jag och Maria till Gamla hamn för att kolla om det fanns något skidspår på isen. Vi hittade ett spår, så vi började skida för att se vart vi skulle hamna. Solen sken, men vi fick kämpa rejält i motvinden. Det kändes lite läskigt att skida ett hundratal meter från farleden, där båtarna åkte. Så småningom kom vi underfund med att spåret gick runt Mässkäret. Efter att ha rundat ön skidade vi upp till kafeet, där vi avnjöt kaffe och en gris. Hemvägen var betydligt lättare då vi hade vinden i ryggen. Drygt 18 km blev det. Formen kändes bättre än på länge. En härlig skidtur!

fredag 22 mars 2013

Lyfta skrot

Efter att ha tiilbringat två kvällar iklädd mysbyxor och ullsockor, började det äntligen kännas som att det var dags att röra på sig lite. Jag hade tänkt mig ett avstressande BodyBalance-pass efter jobbet, men då jag kom till gymmet sade de att passet var inställt. Jag suckade att då måste jag väl gå till gymmet då och lommade iväg. Men då jag väl kom igång med styrketräningen tyckte jag det var riktigt roligt. Så pass roligt att jag ska försöka få in ett styrkepass i veckan hädanefter. Helgen är dock reserverad för skidåkning. Förstås!

onsdag 20 mars 2013

Sliten

Det tar tydligen en stund att bli frisk. Gårdagens skidtur kändes inte så hejsan. Men det kunde ju också bero på att det var så mycket skräp i spåret, att det högg konstant. På jobbet har inomhusluften försämrats mycket den senaste tiden och det känns som att man inte får något syre då man andas. Så det kan ju också inverka på orken. Eller så är jag bara trött efter tävlingssäsongen ännu.

måndag 18 mars 2013

Beroende

Det är sådana här gånger (då jag varit krasslig) som får mig att inse hur pass träningsberoende jag är. Om jag inte får röra på mig blir jag otålig och grinig. Ingenting annat än motion hjälper. Länge leve endorfinerna!

Även katten avreagerade sig på det stackars äppelträdet i dag. Ser ni var hon är?

söndag 17 mars 2013

Solsken

Så fick även jag njuta av solskenet! En kort promenad blev det, men jag vill inte utmana ödet. Skönt att få röra på sig lite i alla fall!

Vasaloppet 2014

Nu är Team Vesterlund anmälda till Vasaloppet 2014! Glädjande nog är vi fyra skidåkare i teamet i år: Arja, Patrik, Maria och jag. Loppet på 15.800 personer blev fulltecknat på sisådär 6 minuter. Helt otroligt att det finns så många galningar! Den som inte hann anmäla sig kan anmäla sig till en gruppresa, för de har reserverat sina egna platser. I Jakobstadstrakten är det Frejs game (Larsmo), Göran Holm (Nykarleby), Karleby resebyrå och Norrvalla (Vörå) som ordnar resor.


lördag 16 mars 2013

Vad är väl en bal på slottet...

På bloggarna och Facebook florerar foton av solskensdränkta skidspår och härliga friluftsdagar. Själv har jag hållit mig inomhus hela dagen p.g.a. förkylningen. Suck! Det enda positiva med detta är att huset har blivit ordentligt städat och att man nu kan se bottnen på tvättkorgen. I morgon vågar jag mig nog ut på en promenad. Snuvan har nästan slutat och jag känner mig mycket piggare.

torsdag 14 mars 2013

Förkyld

Vad vore ett Vasalopp utan den traditionella efterföljande förkylningen? Jag är inne på snordag 1. Jag hoppas på snabb tillfriskning så att jag får börja träna igen! Saknar att kunna röra på mig.

måndag 11 mars 2013

Att överträffa sig själv

I går vallade jag ett par skidor för första gången i mitt liv. Alltså med paraffin och hela köret. Jag var så stolt! Provturen bjöd på ett fantastiskt glid, men dåligt fäste. Och äntligen klarade jag att skida 15 km på under en timme. I dag är formen lite sämre, för jag har lite ont i halsen.

fredag 8 mars 2013

Återhämtningsvecka


Återhämtningen går fint. Visst känner jag mig trött, men känslan i kroppen är bra. I går gjorde jag en liten gåggingtur och kroppen kändes oväntat pigg. I morgon blir det en efterlängtad skidtur!

måndag 4 mars 2013

Vasaloppet 2013


Det blev inte så många timmars sömn natten före Vasaloppet. Men det kändes väldigt lyxigt att få ha ett eget rum, för jag är ganska så lättväckt. Jag steg upp kl. 4.20 och gick direkt till frukosten innan den värsta köbildningen började. Aptiten var inte den bästa den här tiden på dygnet, men med lite milt tvång fick jag ner en stadig frukost. Dagsformen kändes bra och jag hade inga känningar av någon förkylning. Dagen före hade jag haft lite magproblem p.g.a. all pasta jag ätit (det fanns inget annat att äta), men det hade rett upp sig.

Lite före kl. 6 åkte vi till startområdet och parkerade bussen på VIP-området. Vi gick och lade ut våra skidor på plats i startfållan. Trots att vi var ute i så pass god tid, var startgrupp fem nästan full då jag kom dit. Sedan gick vi tillbaka till bussen och väntade på starten. Temperaturen var -2 grader, solen sken och blåsten hade upphört nästan helt.

Starten var lika kaotisk som vanligt. Först ett evinnerligt stakande för att få en bra position i backen och sedan ett panikbromsande då "flaskhalsen" kom. Trots att jag var nära att falla en gång och folk trampade på mina stavar och skidor hela tiden, lyckades jag komma uppför den långa backen relativt smärtfritt. Fästet gjorde att jag kunde diagonala bra då folkmassorna började lätta upp lite. Farten till första kontrollen Smågan var 9,99 km/h, vilket var en klar förbättring från ifjol. I det här skedet trodde jag ännu att det skulle bli en bra dag, men ack så fel jag hade.

När vi kom till de flackare partierna och det gick att börja parstaka märkte jag till min förskräckelse att fästet stretade i och bromsade upp farten! Eftersom jag har haft så svårt att få fäste med skidorna har jag flyttat upp vallazonen. Nu då vallateamet hade satt på jättemycket fästvalla var det några centimeter som hela tiden släpade i marken. Inte roligt! På de kallare partierna hade jag ganska bra glid, men direkt jag kom i solljus så sjönk farten. Partiet till Mångsbodarna gick ändå ganska bra, jag tappade bara fem placeringar (i damklassen). Efter lite krampkänningar i armarna började jag mata i mig Enervit tabletter på löpande band och det gjorde susen.

Sedan kom de fruktade Risbergsbackarna och nu hade jag inget fäste kvar under skidorna (fastän fästet på något konstigt sätt ändå stretade i då jag skulle ränna). Jag hasade mig uppför backen bäst jag kunde, men jag gick totalt in i väggen.

Efter det var det bara elände hela vägen. Glidet blev bara sämre och sämre. Det kändes som att jag skulle ha haft en traktorring på släp. Jag fick sätta sådan energi på att ta mig fram att alla krafterna tog slut. Efter Evertsberg var spåren i bedrövligt skick. Det kändes som att skida i socker. Jag ramlade bara en gång, och som tur var det i en uppförsbacke. I Oxberg försökte jag sätta på lite mera fästvalla inför Hökbergsbackarna, men det hjälpte inte. Att gå till en vallastion skulle säkert ha lönat sig, men jag var så trött att jag inte kunde tänka klart. Farten var endast 10,12 km/h till Hökberg. Jag hade släppt alla tankar på att få en bra tid, utan jag ville bara ta mig i mål.

Den sista biten kommer jag inte i håg så mycket av. Folk passerade mig i tusental och jag kämpade på i det högra spåret för att hålla mig ur vägen. Efteråt var det någon som sade att det gled mycket bättre i de vänstra spåren, så tydligen borde jag ha ägnat mig åt mera spårbytande. Jag startade som 262:a dam i femte startled, men jag kom i mål som 402:a dam tillsammans med folk som startat i startled 7 och 8. Tiden blev 7:40:31, vilket var nästan tjugo minuter sämre än ifjol.

När jag kom i mål kände jag mig bara besviken och utmattad. Vanligen brukar jag ändå känna mig stolt över att jag kämpat mig i mål, men nu kändes det bara dåligt, dåligt, dåligt. Det skulle inte ha varit någon större skillnad för mig om jag skulle ha avbrutit, känslorna var de samma. Föret var besvärligt och alla hade det kämpigt (även Anja Pärsson), så det kan ju hända att jag skulle ha gått in i väggen utan skidproblemen också. Sådant vet man ju aldrig.

Det här med vallande är ju också knepigt och jag beskyller absolut inte vallateamet för mitt nederlag. De hade vallat likadant åt alla (mera fästvalla åt motionärerna förstås) och vissa hade jättebra skidor, medan andra kämpade på samma sätt som jag. Så kanske det helt enkelt är skillnad på vad för sorts skidor man har.

Trots att Vasaloppet inte blev en så trevlig upplevelse för mig i år, ångrar jag ändå inte att jag åkte. Stämningen under Vasaloppsveckan var på topp, solen sken och jag fick prata med många trevliga människor. Bl.a. förhörde jag damvinnaren i Fäbodaloppet hur hon lägger upp sin träning.

Jag kom hem kl. 3.00 i natt. Formen känns ganska bra och jag tror återhämtningen kommer att gå fort. Nu ser jag bara fram emot att få börja träna som vanligt igen och sluta med med den här uppladdningen och återhämtningen som de senaste veckorna har gått ut på.

Inför nästa Vasalopp är jag rejält revanschsugen, för, jo, det blir nog en nästa gång. Men då skall jag ha nya skidor och betydligt flera skidkilometrar i bagaget.

söndag 3 mars 2013

I mål

7.40 blev tiden. Hade hoppats på en betydligt bättre tid, men det här var "en dålig dag på jobbet". Återkommer imorgon med racereport.

lördag 2 mars 2013

Dagen före

I natt har jag sovit gott, men jag vaknade kl 5.30 av spring i korridoren. Efter frukosten begav vi oss till Mångsbodarna för skidtestning. För mig blev det bara formtestning, eftersom jag inte skidade med mina tävlingsskidor, för de var inne på vallning. Till först blev jag helt förskräckt, för mina armar tröttnade i första uppförsbacken, men så småningom vaknade kroppen till liv. Spåret var mjukt p.g.a. värmen och det hade blåst ner mycket skräp i spåret. Det är jätteblåsigt här! Jag var ute bara 25 minuter och avsmakade sedan lite blåbärssoppa tillsammans med några Närpesbor.

Efter lunchen begav vi oss till mässtältet, där det var smockat med folk. Jag köpte en liten midjeväska för mina energigeler (testas i morgon) och ett par skidhandskar (som INTE testas imorgon). Vid kassan gick det plötsligt inte att betala med kort. I ett skede trodde jag nästan att jag skulle få gå tomhänt därifrån. Men det ordnade sig.

Nu har jag varit på en promenad i blåsten. Frisk luft gör en trött, hoppas jag på.

Så nu är det bara att ge järnet! Vi hörs igen efter målgång!

fredag 1 mars 2013

Vallauppdatering

Jag var på besök till vallaboden, där vallachefen Tomas tog sig en titt på båda mina skidor. Peltonen är alltför mjuka för det före som utlovas. Och Madshusen är för skarpa för mig, precis som jag misstänkte. Men han rekommenderade ändå att jag skulle ta Madshusen.

Nu har jag lite "lejdon". Troligen blir det ett bakhalt långlopp för mig igen. Men om man ser lite positivt på det hela, så måste jag vara i grymt bra skick då jag ändå lyckas få hyfsade tider fastän jag inte har något fäste!

På plats i Dalarna

Vi landade i ett blåsigt Mora på förmiddagen. Efter lunchen gick vi ett par timmar i Mora centrum. Därefter körde vi till Sälen och dumpade av våra grejor. Sedan blev det en kort visit till mässtältet vid starten. Där inhandlade jag Enervit tabletter och ett par skidtights. Jag kunde också konstatera att jag startar med veteranerna i år.

Sedan blev det lite vallafundernde. Jag förklarade mitt dilemma med skidorna för Göran. Han skulle fundera vidare med vallagubbarna. Så vi får se vad de säger.
Efter kvällsmaten var skidgurun Mattias Svahn och peppade oss lite. Men huvudsyftet var nog att sälja grejor.

I morgon ska vi till Mångsbodarna. Om man vill skida borde man valla själv, men någon sådan utrustning har jag inte med. Nå, huvudsaken jag får ett par vallade skidor till söndag.