onsdag 29 februari 2012

I morgon bär det av!

I morgon efter lunch beger vi oss i väg till Vasaloppet. Vanligen brukar jag vara ganska välförberedd, men nu lämnar jag packandet till morgondagen. Huvudsaken man får med sig alla skidgrejor, resten är inte så viktigt. Hittills verkar vädret för söndagen lovande, men det kan ju ändra många gånger ännu. Jag ser fram emot att få stå i starten och uppleva den sköna stämningen som skapas av 15800 glada skidåkare, dunka-dunka musik, helikoptrar och fullt med påhejare! Den som vill följa med min framfart kan göra det på Vasaloppets resultatsida. Mitt startnummer är 17602. Yes, nu ska det skidas!

måndag 27 februari 2012

Vår i luften!



Det ser lite ut som att jag har varit i Lappland, men det är faktiskt Fäbodaspåret som bjuder på dessa vackra vyer. I går var jag och en massa andra glada motionärer ute och njut av det underbara vädret. Spåret var lika platt som jag mindes från loppet, men naturen visade sig minst sagt från en bättre sida. Dagen före skidade jag lite mera kuperat i Nykarleby. Även detta år har jag tränat för lite i backar, kunde jag konstatera efteråt.

Nu har jag skrapat ihop drygt 600 km inför Vasaloppet. Jag får se om det blir någon mer skidtur innan loppet, eller om det får vara bra så här. Bacillskräcken och hypokondrin har blivit ännu värre så här veckan innan loppet. Men det gäller att tänka friska och positiva tankar, så går det nog bra.

onsdag 22 februari 2012

Tröttheten

I dag kom tröttheten som ett brev på posten. Jag har inte lidit av träningsvärk, utan jag har bara känt mig sliten. Som att precis allting man skall göra är oöverkomligt tungt. Som tur piggnade jag till efter jobbet, så nu har jag både dammsugit och satt ny fästvalla på skidorna. Det vore förresten dags att investera i ett vallajärn snart, för det är inte så effektivt att värma in vallan med en hårtork.

Patriks pappa vallar. Det ser så lätt ut, men skenet bedrar!
Om jag är pigg i morgon tar jag en lugn och kort skidlänk. På lördag blir det eventuellt skidåkning med Arja. Om en och en halv vecka är det Vasaloppet, så jag tänker inte träna alltför hårt fram till dess.

tisdag 21 februari 2012

Startled 7

Nu har Vasaloppet uppdaterat sin seedningstabell och som väntat får jag nöja mig med startled 7. För att komma i startled 6 borde jag ha skidat under 3:55 i Fäbodaloppet, och min tid var ju över 4:08. Nåja, jag får se till att vara långt fram i startled 7 istället. Mina två seedningslopp har jag skidat i värsta snöyran, så vädermässigt tycker jag att jag är välförberedd. Snöyra? Inga spår? Inga problem, bring it on!

Det gäller att komma ihåg vart man har satt sina skidor!

måndag 20 februari 2012

Fäbodaloppet 2012

Efter en god natts sömn vaknade jag på söndag morgon av att vinden ven i knutarna. Vilken tur att jag redan var anmäld till Fäbodaloppet, så att jag inte kunde backa ur. Jag hade inga förkylningskänningar, så det var bara att ge sig iväg. Jag for till startplatsen i god tid, för Patriks pappa Peter skulle valla mina skidor på plats. Efter några testningar bestämde vi oss för samma vallning som på BotniaVasan, dvs. ljusblå och lila Rhode. Det hemliga vapnet den här gången var en Anti-Icing spray (Vauhti hfC1) för att förhindra isbildning under skidorna (vilket också fungerade).

Jag ställde mig ungefär i mitten av startfållan och märkte att det var ganska glest i startleden. När starten gick förfasades jag över farten som hela skocken åkte iväg i. I skogen drog jag ner på tempot lite och så inledde jag så småningom jakten på en lämplig klunga. På åkrarna var det bra att ha någon annan åkare som vindskydd och spåruppdragare, för spåren var väldigt igendrivade och blåsten låg rakt på. Jag började ta mig från klunga till klunga och pressade upp farten lite. Det var en väldigt platt bana, så stakmusklerna fick verkligen träning. Jag kunde ta mig ganska snabbt igenom saftkontrollerna, eftersom alla i princip fick egen langning då vi var så få deltagare. Jag gillade också att kontrollerna kom ofta, så att man inte behövde dricka så mycket på varje ställe. Funktionärerna var glada och skojade med oss, vilket så klart höjde humöret.

Det skulle ha räckt bra med att bara skida ett varv, för jag kände mig helt slut vid varvningen. Min mellantid på 26,5 km var 1:59:45, så jag låg bra till för att klara mitt 4 timmars mål. I det här skedet var jag tredje i damklassen, men det visste jag inte då. Peter sade bara att det var en dam ca 2 minuter före mig.

Andra varvet inleddes och plötsligt var jag helt ensam i spåret. På åkrarna var det värst att skida ensam, för där hade spåren snöat igen ännu mera. I skogen var spåren däremot ganska bra i skick. Jag var så trött på att staka, för aldrig kom det några nedförsbackar att vila i. Så småningom kom jag ifatt damen som varit före mig. Hon hade fått sjuk rygg och jag åkte om henne i en saftkontroll. Jag började räkna ner kilometrarna och insåg att jag inte skulle lyckas komma under fyra timmar den här gången heller. Plötsligt fick jag kramp i magmusklerna och jag blev tvungen att stanna för att ta en energigelé. Som tur slutade kramperna och jag kunde åka vidare. Jag fick också krampkänningar i ena baklåret, men som tur gick det också om.

De sista kilometrarna minns jag inte mycket av. Det var bara en kamp för att ta sig i mål. Då jag kom på upploppet hörde jag speakern säga att jag kommer att bli tvåa i damklassen. VAAA, skämtar ni??!! Jag skidade över mållinjen med ett leende på läpparna och till ljudet av applåder. Sluttiden blev 4:08:18, en halvtimme efter vinnaren. Vi var sex deltagare i damklassen, så min tid skulle nog inte stakat långt om flera skidåkare hade varit på plats. Men skit samma, jag blev tvåa! Jag hade skidat 53 km i en storm, och hälften av sträckan helt ensam. Jag var stolt över mig själv.

Efter målgången ville jag bara sitta och sova i bastun, för jag var helt slutkörd. Men jag fick skynda på, för det vankades prisutdelning. Jag fick ett 75 euros stipendium, en OBH Nordica Sodastreamer, en ingraverad vas och en medalj förstås. En lönsam dag, med andra ord! I dag känner jag mig förstås inte så fräsch, men det var det värt.

Ett stort tack till Peter som vallade mina skidor perfekt och orkade stå och heja genom hela loppet!

Prisskörden. Tulpanerna köpte jag åt mig själv.

söndag 19 februari 2012

Tvåa i Fäbodaloppet!

4.08.18 blev tiden och jag har fått priser i mängd och massor. Nu är jag jättenöjd! Redogörelse kommer förstås senare. Nu måste jag slänga mig på soffan, för i dag vred jag verkligen ur sista droppen ur disktrasan.

lördag 18 februari 2012

Inför Fäbodaloppet

Som det ser ut nu ställer jag mig på startlinjen i morgon och skidar Fäbodaloppet. I dag har Patriks pappa satt race wax och grundfäste på skidorna. Själva fästvallan med de olikfärgade burkarna fixas på plats i morgon. Det utlovas mellan -4 och -5 grader och blåsigt. Snöfallet förväntas börja runt lunchtid. Det är en riktig utmaning som väntar, med andra ord. Jag försöker vänta mig det värsta (igensnöat spår, isiga skidor, mjölksyra), så kanske jag blir positivt överraskad sedan.

Jag har pastaladdat ett par dagar nu, men jag måste säga att jag är lite besviken. Jag tycker att blodsockret sjunker jättesnabbt mellan måltiderna och plötsligt kan jag bli vrålhungrig. Så jag återgår nog till fettuppladdning inför Vasaloppet sedan. Om jag ska äta kolhydrater verkar potatis fungera bättre för mig.

Kom för allt i världen ut och heja, om ni har vägarna förbi Jakobstad (ifall ni inte tänker skida själva förstås)! Starten går kl. 11, men när jag kommer i mål vågar jag inte riktigt uttala mig om. Nu kör vi!!!

fredag 17 februari 2012

Bobbor i luften

Jag tycker att alla i min närhet snörvlar, nyser och hostar för tillfället. Jag stryker mig längs korridorväggarna på jobbet för att undvika eventuella smitthärdar och tvättar mina händer stup i kvarten. Trots detta känner jag mig lite hängig också. Jag hoppas att det bara är den vanliga tävlingsnervositeten som har gett sig till känna. Jag har meddelat min käre make att det är han som får ställa sig i spåret och skida Vasaloppet om jag blir sjuk. Han lät inte så förtjust, men en startplats slösar man inte bort så där bara.

I går var vi och testade spåret i Vestersundsbyn, där Fäbodaloppet startar på söndag. Sviterna från BotniaVasan kände jag bara av i uppförsbackarna, där det gick lite tyngre än vanligt. Men oj, vad det var roligt att skida igen! Morgondagen går åt till vallning, uppladdning, soffliggande och mental förberedelse inför att skida i en snöstorm.

onsdag 15 februari 2012

Soffpotatis

Allt soffnötande gör att formen är på stigande igen. Jag är inte så där vrålhungrig hela tiden och är inte längre så öm i musklerna. I morgon tar jag en liten bensträckare i spåret och testar formen.

tisdag 14 februari 2012

Startled 7

Seedningstabellen från BotniaVasan har publicerats och som väntat seedades jag till startled 7 i Vasaloppet. Att seeda sig från åttan till sjuan är ju bra, men om jag skulle ha skidat 10 minuter snabbare skulle jag ha hamnat i sexan. Så jag gör ett nytt försök att seeda mig till startled 6 i söndagens Fäbodalopp. Men vädret verkar ju bli ännu värre än i söndags, så jag får nog inte ha för stora förhoppningar.

måndag 13 februari 2012

BotniaVasan 2012

Så var det då dags för loppet som jag väntat så länge på, nämligen BotniaVasan. Dagen före loppet vallade vi skidorna och testade dem i Vörå. Det var -3 grader, men vi hade absolut inget fäste med favoritvallan ljusblå Rhode, så vi gick över till lila Rhode. Planen var att vi skulle försöka jämna ut vallan och sätta på mera då vi kom hem, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Vi fick en liten vallningskris, för fästet var helt kladdigt, och det krävdes ett telefonsamtal med vallningsexperten Peter, uppvärmning med en hårtork samt avkylning av skidorna innan vi fick det hela att lyckas. Det utlovades snö på natten, så vi befarade att all nysnö skulle fastna som snöbollar under skidorna.

Efter en relativt god natts sömn steg vi upp och begav oss till Vörå. Till vår lättnad verkade inte nysnön fastna under skidorna, så vi vågade sätta på ett lager fästvalla till. Vid det här laget var vi uppe i ca 12 lager fästvalla...

Både Patrik, Arja och jag startade i sista ledet för motionärer. Vi önskade varandra lycka till och drogs med i den allmänna yran som 800 skidåkare skapade. Patrik, som skidat bara 90 km före loppet, gick in med inställningen att han startar men får se om han kommer i mål. Både Arja och jag var ute efter att seeda upp oss till ett bättre startled i Vasaloppet. Mitt mål för dagen var att komma under 4 timmar.

Som vanligt var det totalt stopp i första backen, men Peter hade vallat bra och fästet höll. Jag böt spår ofta för att komma mig längre framåt, vilket ledde till att jag fick mjölksyra i benen ganska fort. Jag var tacksam för de partier jag fick parstaka. Fram till 15 km höll jag tidsplanen perfekt. Jag hade kanske lite för bråttom vid vätskestationen, och drack inte så mycket som jag borde, vilket straffade sig senare i form av sendrag och kramper. Patriks pappa var och hejade vid 15 km:s stationen.

Spåret var uppdraget med skoter efter nattens snöfall och var helt okej efter den första delen av banan, men sedan började det snöa rejält. Snön i sig själv var väl inte så farlig, men problemet var att folk bara hade skidat i det ena spåret. Det var i det närmaste omöjligt att komma förbi andra åkare, för man satt fast i ledet. De flacka partierna skulle ha kunnat gå så mycket snabbare, för jag hade bra glid och parstakningen gick bra. Jag gjorde några tappra försök att passera ledet, men det resulterade bara i att jag fick kramp i magmusklerna och att alla åkte om mig igen vid vätskestationen.

Ännu vid 30 km låg jag ganska bra till i tidsplanen. Mellantiden blev drygt 2:20, så jag vara bara 5 minuter efter. Men sedan kom den långa uppförsbacken efter Komossa som aldrig tänkte ta slut. Diagonalandet är inte min starka sida, och särskilt inte i det mjuka spåret där skidorna for av och an som de ville. Ganska snabbt fick jag också sendrag i fötterna och hade stumma ben.

Jag började längta efter målgången. De sista kilometrarna gick ganska långsamt, fastän spåren var tomma och jag skulle ha haft möjlighet att bränna på hur mycket jag ville. Men jag var alltför trött och det hade börjat isa under skidorna. I slutet drog jag den traditionella spurten och segade mig i mål på 4.10.00. Jag var trött, hade kramper och var lite besviken över att jag inte klarat min målsättning. Men sedan då jag såg resultatlistan insåg jag ju att alla hade haft sämre tider än vanligt. Särskilt eliten, som fick ploga upp spåret åt oss andra. Så sist och slutligen är jag ändå riktigt nöjd med min prestation.

Arja kom i mål på 5.26 och förbättrade sin tid från ifjol med 10 minuter. Patrik var inte långt efter och kom i mål på 5:34. Det var ju han som inte ens visste om han skulle ta sig i mål, och så fick han så bra tid! Jag är stolt över honom.

Efter loppet blev jag vrålhungrig och hävde i mig allt jag hittade, bl.a. en pizza och två bakelser slank ner av bara farten. I dag känner jag mig lite stel i kroppen, men det känns som att återhämtningen har börjat bra. Så pass bra att jag har anmält mig till Fäbodaloppet nästa söndag! Jag får deltagaravgiften ersatt från jobbet, så då måste jag ju bara vara med. För fastän det är ganska plågsamt att vara med i långlopp, så är det ju ändå så roligt!

Sällan har en fastlagsbulle smakat så gott!

söndag 12 februari 2012

Heelt slut!

53 km i mjuka spår och snöfall tar på ordentligt! Men jag kom i mål på tiden 4.10.00, vilket jag är nöjd med om man tänker på omständigheterna. I morgon kommer hela redogörelsen, men inte med så många bilder den här gången, eftersom fotografen också var ute i spåret!

fredag 10 februari 2012

Uppladdning!

Uppladdningen har inletts. I går tog jag en liten bensträckare och skidade 12 km i lugn takt. Nu är det bara mat och vila som gäller. Jag åt en rejäl portion pasta igår och det kändes riktigt bra.

Vi är ett litet gäng som skall delta i BotniaVasan på söndag: jag, Patrik och Patriks mamma Arja. I dag har Patrik satt paraffin på våra skidor. I morgon skall vi sätta fästet och testa skidorna i Vörå samtidigt som vi hämtar nummerlapparna.

Vi får hoppas på bra väder till söndag! Det här skall bli sååå roligt!

Starten i fjolårets BotniaVasan. Hoppas det blir varmare i år!

onsdag 8 februari 2012

Vilodag igen

Så tar vi en vilodag igen, fastän den behagliga temperaturen skulle tillåta en skidtur. Men jag måste väl så småningom börja vila inför BotniaVasan.

Vad uppladdningen beträffar vet jag inte riktigt hur jag skall gå till väga. Eftersom jag inte äter så mycket kolhydrater i vanliga fall undrar jag vad som händer om jag börjar häva i mig en massa pasta. Blir det en superuppladdning, så att jag får en extra boost av alla kolhydraterna? Eller förstör pastan hela den här grejen med att kroppen skall ta sin energi från fettlagret? Och hur skall jag göra med sportdrycken under loppet? Jag har på känn att jag börjar må illa om jag dricker för mycket av den sötsliskiga drycken, men jag vet inte hur långt jag klarar mig på blåbärssoppa och buljongvatten. Och tänk om jag får en energidipp och måste ha energi snabbt. Skall jag köra på powerbars eller russin?

Ja, det finns många saker att fundera på denna vilodag.

tisdag 7 februari 2012

Parstakningsterapi

Parstakning är den bästa av terapiformer då man har mycket att fundera på. Prova själv!

Det blev 22 km i Östanpå igen (jag har blivit så bekväm att jag inte orkar ta bilen till något annat spår). Då jag startade var det -14 grader och då jag kom hem var det -17. Andningsmasken fick vara med för säkerhets skull. Jag kommer att göra ännu en lätt skidtur före BotniaVasan. Resten av tiden är det uppladdning och vila som gäller.

måndag 6 februari 2012

Från en ytterlighet till en annan

Den siberiska kölden har gett med sig, men nu har vi istället en liten snöstorm. Vilken tur att jag är så trött i dag att jag inte behöver ge mig ut i ovädret. I morgon skulle det passa bra med en skidtur, men då skall det väl vara kallt igen. Suck. Bäst att bara sitta inomhus och ladda upp inför söndagens Botniavasan istället.

söndag 5 februari 2012

-17 duger åt mig

Nu tar jag ett litet varv i skidspåret!

En underbart vacker vinterdag...

... och jag är på väg till simhallen. Nu får den här kölden verkligen ta och ge sig! Jag hade hoppats på att det skulle bli så pass varmt till kvällen att det skulle gå att fara ut och skida. Men enligt prognoserna får nog skidorna ta en vilodag till.

lördag 4 februari 2012

Svettrekord!

Svetten droppade ner på spinningcykeln, medan jag trampade på för brinnkära livet. Jag brydde mig inte om instruktörens pulsrekommendationer, utan jag lät pulsen skena iväg på egen hand. Jag såg ut som en dränkt katt efter passet. Svettig och mör, men lycklig över att äntligen få ta ut mig ordentligt.

Efteråt var det klädbyte och en timmes styrketräning i gymmet som gällde. Dagens bästa var då jag klarade av att göra tjugo armhävningar (och då var det inte mesvarianten heller). Nu är det bara en tidsfråga innan jag har lika stora muskler som Marit Björgen. Hehe.