söndag 27 mars 2011

Denna veckas träning

Jag har inte hunnit blogga så mycket den här veckan, men så här har jag tränat:

Måndag: Vila
Tisdag: Löpning (5km), simning (500 m), vattenlöpning
Onsdag: Styrketräning (75 min.)
Torsdag: Skidåkning (ca 11 km)
Fredag: Skidåkning (20 km)
Lördag: Promenad
Söndag: Skidåkning (30 km)

Total träningstid: 8:53:25
61 skidkilometer (-> 814 km på snö denna vinter).

Jag kan bara konstatera att det här är den bästa årstiden att skida: vackert väder och skare i spåren. Tyvärr tar väl det roliga slut om några veckor, och då blir det dags att försöka få någon styrka i de här spaghettibenen.

måndag 21 mars 2011

Den morgontrötta

Jag funderar allvarligt på en morgonjogg imorgon. What's wrong with me?

söndag 20 mars 2011

Den här veckans träning

Det var en stund sedan jag sist lade upp min veckoträning. Så här har jag tränat den här veckan:

Måndag: Vila
Tisdag: Vila
Onsdag: Skidåkning på Skogsberget, 16,6 km
Torsdag: Löpning 5,5 km
Fredag: Styrketräning 75 min.
Lördag: Skidåkning på isen, 13,8 km
Söndag: Skidåkning på Söderfjärden, 30 km

Total träningstid: 7:13:10 (nöjd över att jag kom över 7-timmars strecket)
60,4 skidkilometer (-> 753 km skidat på snö i vinter).

Ännu en dag med osannolikt vackert väder! Jag vaknade tidigt och begav mig till Öjberget för att ge Söderfjärden runt en ny chans. Temperaturen var ännu på minussidan då jag var ute i så god tid. Föret var fantastiskt och omgivningarna vackra. Jag skidade genom Stundars och njöt av den mysiga atmosfären. Då jag anlände till Solf elljusspår hittade jag inte fortsättningen på Söderfjärden-spåret, för jag missade troligen en vänstersväng i en nedförsbacke. Jag skidade något varv i Solf-spåret och så vände jag om och åkte samma väg tillbaka till Öjberget.

På hemvägen mötte jag en Vasaloppsbekant, som jag fick bortskvallrat de sista kilometrarna med. Nu är jag hemma, trött och glad efter en lyckad dag i solskenet.


lördag 19 mars 2011

Solsken i mängd och massor



Det blev 13,8 km på Norra Stadsfjärden idag. Spåret var nyuppdraget och fullkomligt badade i solsken. Härligt! Det var bara att stå och staka.

"Det syns i dina ögon..."

Mina ögon har tydligen en extra lyster dagen efter ett lyckat träningspass, upplystes jag om på jobbet igår. Vaddå träningsberoende? ;) Idag är jag lite i valet och kvalet om jag skall träna eller inte, för jag känner mig lite trött. Det planerade långpasset blir nog uppskjutet tills imorgon i alla fall. Men en liten bensträckare kunde man kanske göra idag...

torsdag 17 mars 2011

Första springturen på länge

Än en gång kunde jag konstatera att det är betydligt mindre ansträngande att skida än att springa. Och snällare åt benen. Nu kör jag så småningom igång med löpningen och hoppas på att skonas från belastningsskador i år. Min plan för att undvika skador är att stärka benmusklerna samt att träna mångsidigt. Jag vill ju springa, för det är faktiskt den sport som ger mig den största endorfinkicken!

onsdag 16 mars 2011

Äntligen fick jag träna igen!

Efter en och en halv vecka av "nästan-vilande" och ett frenetiskt ätande av sötsaker, slapp jag äntligen ut på ett träningspass. Det blev en skidtur i solskenet i Vasklotspåret. Härligt! Den enda känningen jag har kvar från Vasaloppet är mina ömmande axlar. För att axlarna skall få vila blir det därför alternativ träning imorgon: antingen en springtur eller ett styrketräningspass, eller kanske både och!

fredag 11 mars 2011

Sportlov

Patrik och jag beslöt oss för att åka till Ruka några dagar för att få ut det sista av semestern. Men vädret är tyvärr inte på vår sida, för det snöar och blåser för fullt. Idag var vi på en 12-kilometers skidtur som var allt annat än behaglig. I ett skede hade jag säkert 5 cm snö och is som hade fastnat under skidorna. "Parstakningsmusklerna" var också sjuka efter söndagens Vasalopp. Imorgon beger vi oss till slalombacken och hoppas på bättre väder då.

tisdag 8 mars 2011

Bilder från Vasaloppet

Nu har även min käre make anlänt hem med kameran, så här kommer några bilder som han har tagit. Klicka på bilderna för att få dem större.


Startområdet dagen före Vasaloppet


Starten!


Myror i en myrstack


Jag vid Mångsbodarna


Arja in action!


 Jag vid Evertsberg. Här förklarar jag för svärfar att "He isar under skidrin!"


På väg mot mål!

måndag 7 mars 2011

Vasaloppet 2011

Jag vet inte riktigt var jag skall börja, för det finns så mycket att berätta!

På fredagen var vi 69 personer som flög till Mora med chartrade flygplan. Ressällskapet bestod både av elit och motionärer. Det var intressant att följa med hur de duktiga skidåkarna kolhydratladde med Vitargo och pasta. De såg nog lite förfärade ut då jag berättade att jag inte äter pasta och inte dricker någon sportdryck.

På lördagen var det skidtestning i Mångsbodarna, dit också Patrik och svärfar kom och hälsade på. Det var blåsigt och isigt i spåren, och jag hade noll fäste under skidorna. På kvällen började hela hysterin med vallningen. Det var många som hade köpt vallningstjänsten, och pojkarna i vallningsteamet fick arbeta hårt för att hinna valla alla skidor. Jag betonade att jag måste ha ett bra fäste, vilket antagligen gjorde att de satte lite för mycket valla på.

Natten före Vasaloppet sov jag bara 15 minuter, för jag var så nervös. Vi steg upp kl. 4 och köade utanför matsalen så att vi skulle hinna få frukost. Vi anlände till starten strax efter kl. 6 och köade till startfållan för att sätta ut skidorna. Den här gången var jag noggrann med att räkna exakt i vilket spår jag hade satt skidorna (i BotniaVasan glömde jag ju vart jag hade satt dem). Det var ca -15 grader kallt och strålande solsken. Stämningen i startfållan var festlig med helikoptrar, musik och 15 000 glada skidåkare.

I starten gick det förstås långsamt, och jag hade valt att ta mig uppför första backen på vänstra sidan. Jag visste ju att det skulle vara trångt i backen, men jag blev ändå förfärad över trängseln och hur jobbigt det var att försöka ta sig uppåt. Det gick i snigelfart och folk trampade på varandras skidor och stavar. Armarna och axlarna blev trötta av att jag måste stå och hålla fast mig i backen, men jag var glad i det här skedet att jag hade ett bra fäste under skidorna. Det tog ca 45 minuter innan backen var avklarad, och det tog länge innan det gick att börja skida normalt. Jag försökte att inte byta spår alltför ofta, och det sparade jag energi på.

Jag ids inte börja skriva om en massa mellantider, utan den som är intresserad kan kolla på Vasaloppets resultatssida. Runt de första kontrollerna Smågan och Mångsbådarna hade jag bra fart på, för det var nedförsbacke och medvind. Sedan kom backarna runt Risberg, och de var faktiskt jobbigare än jag kunde ha anat. Jag har alltid trott att Vasaloppet är ett platt lopp, men så är inte fallet. Jag förstår inte hur Jerry Ahrlin kunde parstaka genom hela loppet!

Vallningen, som fungerade bra på morgonen, fungerade inte lika bra då temperaturen steg till några minusgrader. Det var säkert knepigt att valla då det var så varierande temperaturer och underlag. Problemet var att det började "hugga" i nedförsbackarna och isa under skidorna. Glidet blev hastigt sämre också, men det gled ändå bättre än i BotniaVasan. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag säkert skulle ha vunnit på att lämna in skidorna på en vallningsstation under loppet, men just då kändes det som att jag inte ville ödsla tid på det. Det fantastiska föret som de talade om i tv vet jag inte riktigt om jag håller med om, för de tusentals skidåkarna och solen gjorde att det tidvis var som att skida i ett potatisland.

Stämningen i spåret och på saftkontrollerna var otrolig! Överallt var det folk som hejade och man behövde aldrig skida ensam. Det som gav mig extra energi var då min man och svärfar var och hejade på mig vid två saftkontroller. På saftkontrollerna drack jag blåbärssoppa, buljongvatten och åt bulla. Jag kände aldrig att energin tog helt slut och började inte heller må illa, utan det enda jag hade problem med var att musklerna blev trötta. Jag hade stor nytta av min parstakningsträning, för det blev mycket stakande.

Då det var ca 25 km kvar hade jag en ordentlig svacka, men sedan blev det lättare igen då målet närmade sig. De sista 10 km tvingade jag mig själv att öka farten, fastän hela min kropp protesterade. Den sista kilometern var jag helt euforisk och skidade in i Mora med ett stort leende på läpparna. Då jag såg målskylten var jag så lycklig, stolt över mig själv och lättad över att det äntligen var över. 8 timmar 12 minuter och 34 sekunder tog det. Jag är riktigt nöjd med tiden. Mitt blygsamt uppställda mål var att ta mig igenom på 9 timmar, och det lyckades jag ju med.

Idag är jag ledbruten och trött, men väldigt glad över att jag (och svärmor Arja) klarade den stora utmaningen!

torsdag 3 mars 2011

Vasaloppet

Imorgon bitti bär det av mot Vasaloppet! Då vi kommer fram skall vi först hämta startnumrorna och se oss omkring i Mora. Sedan åker vi till vårt övernattningsställe i Transtrand i Sälen. På lördagen blir det vallning och skidprovning. Jag har köpt vallatjänst av vallarna som finns med resan. Eftermiddagen blir sedan ledig. På söndag är det väckning kl. 5.15 och kl. 8.00 går starten. Jag startar i startled 8 och min startnummer är 17472. På www.vasaloppet.se kan den som är intresserad kolla upp hur loppet framskrider och vad jag får för mellantider.

Nu är väskan packad och jag skall börja varva ner inför kvällen. Jag har fått alltför lite sömn den här veckan och hoppas på att få sova riktigt gott de närmaste nätterna. Men man vet ju aldrig vad tävlingsnerverna ställer till med!

Hur som haver, så skall det här bli riktigt roligt! Som det ser ut nu blir det vackert väder och lagom kallt. Hoppas ni skänker mig en tanke på söndag då jag kämpar mig fram i skidspåret!

onsdag 2 mars 2011

Dagarna före...

Nu har jag fått hosta. Bara det inte utvecklas till något värre! Måste hålla mig frisk hela helgen! Sedan på söndag kväll får jag må hur jag vill sedan.

tisdag 1 mars 2011

Vad ska man ha med sig?

Bäst att packa dubbelt av allt: två par handskar, två underställ, två mössor. För tänk om jag skulle stå vid Vasaloppsstarten med bara en handske? Det skulle ju vara katastrof! Med andra ord kommer jag troligen att ha med mig mest bagage av alla på resan. Men better safe than sorry, som amerikanarna säger.