lördag 8 november 2014

Skidpremiär!

Skidpremiär den 8 november är inte alls så illa! Synd bara att snön väntas smälta bort snart, men i Larsmo har de ändå gjort sig besväret att dra upp 5,5 km:s spåret. Trots att det var bara natursnö var spåret i ganska bra skick. Jag hade t.o.m. fäste, men det berodde bara på att Camilla vallade om skidorna åt mig. Och hur var flåset då? Precis som vanligt höll lungorna att sprängas i uppförsbackarna. Två varv orkade jag och sen var det kört. Men roligt var det ändå, för som ni kanske har fattat vid det här laget så gillar jag liksom att skida :)

onsdag 5 november 2014

Dubbskor

Det blev visst en oplanerad bloggpaus. Allt är väl med mig, men jag har haft mycket att tänka på. Det har blivit en del träning, men inte lika flitigt som i somras. I kväll blev det en springtur med dessa hemlagade "Icebugs" som Patrik fixade åt mig. Med dem klarade jag halkan galant. För nu är vintern här, för några dagar framåt i alla fall.

lördag 6 september 2014

Ett halvmarathon i skogen

Så fick jag då min efterlängtade springtur runt vandringsleden. Förhållandena var perfekta: 15 grader, solsken och relativt torra stigar (ibland hamnade man dock att gå i lingonriset för att undgå vätan). Medan jag i förra helgens halvmarathon hade svårt att hitta glädjen i löpningen, var jag i dag i mitt rätta element. Jag njöt av dofterna i soliga skogsgläntor, den fridfulla tystnaden på pausstället vid Svalgesmossen och de fina bergshällarna som dyker upp lite varstans.

Medan asfaltlöpning sliter på vaderna, var det i dag låren som fick jobba då jag hamnade att lyfta fötterna så mycket. Som tur blev rundan bara drygt 21 km denna gång, eftersom jag äntligen lyckades välja rätt väg i den där förvirrande korsningen i slutet. Nu är mina själsliga batterier påfyllda för den här gången.

söndag 31 augusti 2014

Veneziansk halvmarathon i Kokkola

Väderförhållandena i går var perfekta för att springa: svalt och solsken. Till skillnad från vissa andra (läs: Stefan) var vi lata och tog bilen istället för cykeln till starten. Ursprungligen hade Patrik och jag tänkt springa tillsammans, men då Patrik delgav mig sina planer att starta lugnt och sedan öppna spjället tyckte jag det var bäst att vi kör våra egna race och syns i mål. Jag springer helst i samma fart hela tiden.

Sagt och gjort, i starten for jag iväg i ett 5-tempo, som sedan stabiliserade sig till ett 5.20-tempo. Det kändes ansträngande utan att bli flåsigt. Efteråt kollade jag att min medelpuls under loppet var 176, så kanske jag startade lite väl hårt ändå. Man skulle springa två varv längs en rutt som gick längs (i mitt tycke) tråkiga omfartsvägar. Det var mera backigt än jag hade trott med många sugande uppförsbackar.

Första varvet sprang jag mest för mig själv, vilket var tungt och tråkigt utan musik i öronen. Magen var inte riktigt hundra, och det kändes riskabelt att tanka med energigel och sportdryck. Men det gick bra. Efter första varvet var medelhastigheten 5.23, så då ökade jag farten lite på andra varvet och kunde plocka några ryggar. Med bara ett par kilometer kvar kommer en tjej från Larsmo IF omtrippande. Hon såg oförskämt pigg ut. Sista kilometern ökade jag farten och fick lite krampkänningar i foten. Nu fick flåset härja fritt och jag kom i mål på 1.52.53.

Medan jag låg i en hög och återhämtade mig kom Patrik i mål efter en rejäl spurt. Han var knappa halvminuten efter mig, så säkerligen skulle han ha älgat om mig om loppet skulle ha varit lite längre. Jag tror det här var nog sista gången som jag lyckades komma före honom i mål, för han har gjort stora framsteg i sin träning. Men det unnar jag honom!

Nu blir det nog att vila lite, för kroppen är trött efter att ha tävlat två helger i rad. Nu drömmer jag istället om ett lugnt söndagspass runt vandringsleden.

torsdag 28 augusti 2014

Post-triathlon-blues

Jag har drabbats av post-triathlon-blues. Jag har tränat hårt och målmedvetet, plågat mig genom tävlingen och upplevt den triumferande målgången. Och efter att adrenalinet har sjunkit, eftersnacket har tystnat och den stora tröttheten har slagit till finns bara tomhet kvar. Vad ska jag göra nu då, liksom? Jag måste erkänna att det har blivit en del kakätande och mysande under filten. Tills jag insåg att det gnälliga soffpotatishumöret höll på att bli mitt normaltillstånd. Dags att kicka igång träningen igen!

Den sak jag har längtat mest efter är konstigt nog simningen. Till först höll jag på att backa ur då jag såg de skumtoppade och ilskna vågorna vid Gamla hamn. Då gav jag mig själv en bitchslap med ett ackompanjerande "Slut ti knäll" och hoppade ut i vågorna. Och visst var det svinkallt och jag fick många kallsupar i vågorna, men jag kände mig mera levande än vad jag gjort hela veckan. En springtur på det och endorfinfyllan var ett faktum. Så nu sitter jag här i soffan igen, med den skillnaden att jag nu är snäll som ett lamm.

Tillbaka till frågan vad jag ska göra härnäst: på lördag ska jag springa halvmarathon med Patrik i grannstaden. Jag börjar tro att det kanske finns ett liv efter triathlon ändå.

söndag 24 augusti 2014

Sun city triathlon 2014

På lördagsmorgonen regnade det i Jakobstad, men ju närmare vi kom Vasa desto mera började molntäcket spricka upp. Det skulle bli en solig dag. Patrik och Susse (min syster) var med mig i egenskap av supporters och serviceteam.

När vi anlände till tävlingsområdet utanför Tropiclandia var sprinttävlingen i full gång och det var lite svårt att veta vart man skulle gå. Tävlingsnerverna gav sig verkligen till känna, men spänningen lättade lite då jag träffade Annika L, Annika H-F och Stefan, som inte alls verkade nervösa. Jag träffade även Nadja och Malena som fått fina resultat i sprintdistansen.

En timme före start var det tävlingsinfo och efter det kändes hela konceptet lite klarare. Jag reserverade en ändplats på växlingsområdet och radade ut mina saker på marken. Då jag prånglade på mig våtdräkten kom en journalist från Vasabladet och ställde några frågor.

Min växlingsstation (minus Ikeaväskan)
Inför simstarten ställde jag mig längst bak, eftersom jag inte ville bli överkörd i rusningen. Så här med facit i hand borde jag nog ha sökt mig lite längre framåt, eftersom jag gång på gång hamnade bakom grodsimmare som var nästan omöjliga att komma förbi.

Inför starten
Jag höll mig mestadels långt till höger och försökte fokusera på tekniken så gott det gick i trängseln. Förutom problemet med grodsimmarna tyckte jag att simningen gick oväntat bra. Jag andades i tvåtakt och fokuserade på långa, lugna drag. Jag simmade 1,5 km på 34 minuter och så tog det en minut att springa upp till växlingsområdet. Tack vare att jag hade öronproppar i öronen kände jag mig inte så yr.

Starten
Upp från simningen
När man analyserar tiderna så här i efterhand kunde man tro att jag har gått på kaffe under första växlingen, för den tog nästan 3,5 minuter (medan den för andra tog 1-2 minuter). Tydligen hade simningen gjort sitt, för enligt min käre make rörde jag mig klumpigt och som i slowmotion då jag fibblade med utrustningen. Här finns med andra ord mycket att förbättra!

Problem med att få energigelérna i fickorna.
I början av den 40 km (eller egentligen 37,5 km) långa cyklingen tog jag det ganska lugnt och fyllde på med energi. Man skulle cykla mot Sundom och Solf två gånger. Första varvet blev jag lite chockad av en mördaruppförsbacke, men till min glädje fanns det en ännu större nedförsbacke där det gick i 53 km/h (säkert skulle det ha gått ännu fortare om man skulle ha vågat trampa). Andra varvet ökade jag farten lite och körde om ett par damer i uppförsbackarna. Man fick inte cykla i klunga, utan det måste vara 10 meter till framförvarande cyklist. Med tanke på detta är jag mycket nöjd med min medelhastighet på ca 31 km/h. Som tur gick andra växlingen betydligt fortare (en minut).

På väg mot varvning
Sista sträckan på 10 km skulle utföras genom att springa två gånger till fängelset längs med stranden. Genast då jag började springa kände jag att det här skulle bli kämpigt. Flåset var det inget fel på, men däremot kändes vaderna som ett par vedklabbar. I början kunde jag hålla 5-fart, men vartefter tiden gick började det kännas värre och värre i benen. Som tur var banan jätteplatt, för några backar skulle benen inte ha klarat av. I början av andra varvet fick jag lite krampkänningar och slängde snabbt in en gelé. Jag beslöt mig för att inte öka farten, utan bara hålla samma fart i mål, dvs. 5:13 min/km. Damerna som jag cyklat om passerade mig igen, men det gjorde inte så mycket, för just då var det bara målet som hägrade.

Hejaropen från mina supporters gav mig energi
Efter en fjuttig liten spurt kom jag i mål på tiden 2:44:58 som 15:e dam. Vilken känsla! Vid målgången var jag förstås dödstrött, men ändå adrenalinfylld och överlycklig. 1,5 km simning, 40 km cykling och 10 km löpning. Jag klarade det!!!

Trött men nöjd
The amazing Annikas & jag. Halv Ironman nästa???
Jag tycker Sun city triathlon var ett välarrangerat lopp, där allt fungerade problemfritt och stämningen var på topp. Roligt att alla funktionärer hejade och peppade då man kom förbi. För min del blir det utan tvekan fler gånger!

fredag 22 augusti 2014

Triathlon i morgon

Tiden går fort när man har roligt, för i morgon är det redan dags för triathlon i Vasa. Svårt att säga om jag har tränat tillräckligt, men man kommer långt på envishet också. Jag kom fram till att jag inte klarar av att simma 1,5 km med Clas Ohlson-dräkten, så därför köpte jag en riktig våtdräkt istället. Med den flyter jag som en säl. Nu är det bara att tuta och köra!

torsdag 31 juli 2014

Seljes triathlon 2014

Trots att Seljes triathlon bara är ett motionsevenemang med korta sträckor, var jag väldigt nervös innan. Det här var utanför min komfortzon. Men stämningen var på topp och jag träffade några trevliga likasinnade människor från nejden.

I växlingsområdet skulle man luta cykeln mot ett träd och sätta grejorna på marken. För simningsskedet var jag iklädd ett par triathlonshorts och en sport-bh, och inför cyklingen och löpningen drog jag sedan på mig en sportpajta. BH:n var dock alltför urringad, för det kändes som att jag samlade med mig hela sjöns vatten mellan mina behag.

Innan startskottet gick började det förstås regna och blåsa. Sträckan man skulle simma var 200 m runt tre bojar. Det kändes som att vara i en tvättmaskin, för det var fullt med armar och ben överallt. Jag krockade två gånger med en annan tjej. Simtekniken var verkligen taskig och det kändes som att det gick jättedåligt. Men på något vänster var jag ändå åttonde tjej upp ur vattnet.
 
Damernas kaotiska start


Annika och jag kommer upp ur vattnet

Första växlingen tog en halv evighet, för jag var yr och tänkte inte få på mig nummerlappen. Jag blev tvungen att cykla som en idiot för att komma ifatt alla som växlat snabbare än mig. Det regnade hela tiden, så det gällde att ta det lugnt i kurvorna. Banan var kuperad och benen fick verkligen jobba. Det var sagt att sträckan skulle vara 10 km, men cykelmätaren visade 12,7 km. Min medelhastighet blev 30,6 km/h.

Fokuserar inför växlingen. På växlingsområdet fick man inte cykla. Detta foto har jag lånat av Kennet Riska.
Andra växlingen gick också långsamt, vilket delvis hade att göra med att jag satte strumpor i springskorna. Så här i efterhand kan jag tycka att det var onödigt då det var en så kort sträcka. Dessutom är jag lite fumlig av mig och det blev ju inte direkt bättre då jag försökte ha bråttom.

Medan jag tog på mig strumporna hade Annika redan hunnit springa iväg.
GPS:en i pulsklockan kom inte i gång från början, så jag hade inte riktigt koll på farten. I början var det väldigt flåsigt och jag tror att jag höll 5.30-fart. Efter en stund började det kännas bättre och jag kunde öka lite. Enligt pulsklockan blev medelhastigheten 5.10 min/km. Det var sagt att sträckan skulle vara 5 km, men jag hörde någon som sade efteråt att det inte ens var 4 km. Jag sprang om två tjejer och jag kom i mål som sjunde tjej (i resultatlistan står det plats 6, men jag tror ett namn har fallit bort). Tiden blev 00:48:15.
 
På väg mot mål
Efter loppet kände jag mig snarare överväldigad än glad. Det här var något helt annat än vad jag någonsin varit med om förut och jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka om det. Mest av allt började jag oroa mig för hur jag ska komma igenom triathlon i Vasa, då jag var så här slut efter den här korta sträckan. Men det gick som det brukar: Då det hade gått någon timme kände jag mig speedad och glad, och tänkte att det här måste jag bara göra om!

onsdag 30 juli 2014

Botniacyklingen 2014

I söndags var det dags för min fjärde Botniacykling. Det var stekhett och blåste inte så värst mycket. Uppladdningen hade inte varit optimal, eftersom jag hade tränat för fullt veckan innan och varit ute i solen.

Team Vesterlund startade i grupp 9, som var nästsista startgruppen. Avsikten var att försöka ta det lite piano i början, men den planen gick som vanligt om intet då jag rycktes med i kalvruset. Det gick i 38 km/h där i början och jag hade fullt sjå att trampa och hålla i styret. Resten av Team Vesterlund tycktes kunna behärska sig bättre i kaoset. Trots den höga farten i början var plötsligt alla snabba cyklister som bortblåsta och jag befann mig i en klunga som segade på i 28 km/h. Jag ville inte göra någon fartökning på egen hand, utan jag inväntade tålmodigt nästa klunga som kom förbi, och där fanns Patrik med. Nu var farten uppe i 36 km/h, men det var inget problem så här i början.

En duktig cyklist med Botniaprint på tröjan var den som gjorde det mesta av grovjobbet. Så småningom hamnade Patrik och jag längre och längre fram i klungan, så att vi inte längre kunde vila "i suget". Patrik var framme och drog mycket. Jag drog också några korta stunder, men då gick det förstås inte lika snabbt som då karlarna drog. Det som gjorde mig besviken var alla fripassagerare som lät fem cyklister dra hela klungan, utan att själva lyfta ett finger.

Läget blev ohållbart och makarna Vesterlund blev tvungna att släppa klungan ungefär vid samma ställe som ifjol. Jag gjorde ett tappert försök att hinna upp klungan igen utan att lyckas. Min räddning blev en stor cyklist som agerade som vindskydd åt mig och cyklade i 31-32 km/h. Bakom honom kunde jag samla krafter i allsköns ro. En triathlontjej och en äldre finsk herre, som också släppt klungan kom i fatt och tillsammans turades vi om att dra. Triathlontjejen sade i en uppförsbacke att hon inte orkade dra, men sedan i nedförsbacken drog hon om oss alla och försvann. Jag gjorde det till min mission att komma före henne i mål, vilket också lyckades, men tyvärr hade hon startat i gruppen efter mig, så hon vann mig ändå.

Under cyklingens gång hade jag tryckt i mig gelér och energitabletter. Jag hade tre vattenflaskor med mig, eftersom två flaskor inte räckte ifjol. När det var 10 km kvar började det krampa lite i låren och jag slängde hastigt in en magnesiumtablett. Jag lyckades hålla kramperna i schack de sista kilometrarna och kunde spurta igenom Vörå centrum. På upploppet cyklade jag allt vad jag orkade med ett leende på läpparna, vilket uppmärksammades av speakern.

Klockan stannade på 3.09.28, vilket är min nästbästa tid hittills. Jag fick placering 4 i damernas motionsklass, vilket var roligt. Tack till Botniacyklingens arrangörer för ett fint lopp!

Makarna Vesterlund i mål

onsdag 16 juli 2014

Semester!

Den efterlängtade semestern är här och livet känns underbart. Förra veckan var vi på en solig husbilssemester till Södra Finland. Här bjuder jag på några bilder från vår resa:

Resan inleddes med en kryssning på Patriks gamla jobbfärja: Viking Grace.
Sedan övernattade vi en natt på Ruissalo (Åbo), där vi var ut på en minst sagt svettig springtur.
Näst anhalt var två nätter i Ekenäs, där vi simtränade, gick på stan och njöt av solen.
Därefter styrde vi kosan mot Hangö, där vi upptäckte stränderna och staden på cykel.
Resan avslutades med två nätter vid Yyteri (nära Björneborg).

söndag 29 juni 2014

Med triathlon som mål

Som ni kanske vet har jag länge drömt om att vara med i ett triathlon, men jag har inte lyckats uppbåda tillräckligt med mod för att anmäla mig till ett lopp. 23.8 ordnas Sun City Triathlon i Vasa, där jag är anmäld till den olympiska distansen (1,5 km simning, 40 km cykling, 10 km löpning). Min svagaste gren är simningen, så där krävs det mycket träning.

Eftersom jag kör budgetvarianten beställde jag en våtdräkt från Clas Ohlson. Efter att ha förstärkt några sömmar med björntråd var den klar för premiärtur i Gamla hamn imorse. När jag steg ner i vattnet tappade jag nästan andan, för det var svinkallt. Efter en stund vande jag mig förstås, men jag tyckte det var obehagligt att ha huvudet under vattnet, då allt var så gröngrumligt. Dräkten fungerade jättebra att simma med, men det skulle ha varit skönt med långa ärmar och ben.

Efter att ha simmat några längder mellan bryggan och hopptornet började det gå lite bättre att crawla. Jag blev dock tvungen att vila efter varje längd. Och så kändes det som att det var stört omöjligt att simma rakt, då jag vobblade från sida till sida. Med andra ord så har jag mycket jobb framför mig. Jag måste gå från att vara en helt okej simhallsmotionär till en van frivattenssimmare på mindre än två månader. Men "omöjliga" utmaningar brukar ju inte avskräcka mig.

Efteråt tog jag en smygselfie i omklädeshytten. Det fanns folk på stranden och det kändes tillräckligt pinsamt att kuta omkring i våtdräkt och badmössa.

Note to self: Kom ihåg handduken nästa gång.

lördag 21 juni 2014

Midsommarlöpning

Till min glädje fick jag sällskap på dagens löptur på vandringsleden. I min systers sällskap gick tiden fort då vi avhandlade allt mellan himmel och jord. Min modifierade Camelbak fungerade bra att springa med, förutom att munstycket på slangen hela tiden läckte ut vatten.

Då vi kom till vägskälet där jag sprang vilse förra gången tog vi höger istället för vänster. Men även på denna väg saknades vägmarkeringarna och vi förirrade oss till Björnviken. Sist och slutligen kom vi oss tillbaka till Torsviken, men nästa gång blir det att springa rakt i den problematiska korsningen.

Dagens saldo blev 24,29 km enligt min nya Garmin pulsklocka. Det var roligt att se på kartan efteråt var vi hade yrat runt. Jag älskar äventyr!

söndag 15 juni 2014

Äventyrsdag

I dag blev det äventyrslöpning runt vandringsleden i Fäbodaskogarna. Jag bjöds på vackra vyer, varierande terräng och skönt väder. På de flesta ställen var marken torr, men ställvis var det sumpmark. Mina terrängskor fungerade perfekt. (Rekommenderas att finlöpskorna lämnas hemma).

Jag hade med mig vätskebältet, men vattnet tog slut alltför fort. Över ett klipp-parti var leden ganska dåligt utmärkt, men som tur kom en cyklist och visade mig rätt. Jag fick också dricka det sista av hans vatten, vilket jag var tacksam för. Jakobstad när det är som bäst!

När jag närmade mig Torsviken tog plötsligt ledmarkeringarna slut och jag hade tre vägar att välja på. WTF?! Jag valde att springa åt det håll jag hörde bilar och kom ut någonstans på Fäbodavägen. Eftersom Google maps strulade på telefonen beslöt jag att bita i det sura äpplet och be om hjälp. Jag stoppade en bil och bad honom peka vartåt Torsviken var. Och jo, han flinade. Så då var det bara att springa en knapp kilometer på landsväg till målet. Dryga 21 km blev det idag.

Nästa gång jag springer rutten måste jag ha mera vätska med mig. Nu har jag sytt om min Cykel-Camelbak till en Spring-Camelbak!

torsdag 5 juni 2014

Budgetshopping del 54

Med jämna mellanrum återkommer jag till temat budgetshopping. Ibland tackar plånboken en för att Lidl säljer sportattiraljer för en billig peng. Den här gången blev det ett par fitnesskor i grälla färger, men som var helt bekväma ändå (14,99 €). Och så köpte jag en sport-bh som var jättebekväm för 4,99 €. Sådant gillar vi!

fredag 23 maj 2014

Sedan sist

Sedan sist har vi varit till Haparanda på minisemester. Förutom det sedvanliga shoppandet levde vi husbilsliv, var ut på springlänk samt botaniserade i Sveriges tidningsutbud. Jag gillade tidningen Outside träning starkt.

I tisdags var det dags för Bastu-cupens final med 10 km. Vi fick PB igen, min tid blev 51.36. Snart är det sub 50 som gäller. Den här veckan har vi njutit av den underbara sommarvärmen. I går gjorde vi årets första cykeltur med ABC-gänget. Det var ovant men roligt att cykla i klunga igen.

Nu sitter jag och funderar om jag ska vara med i Tössbackacupen som startar på måndag. Är du med, Maria? Och Susse?

tisdag 13 maj 2014

Bastucupen 20 km

Det var med viss bävan vi tog oss till starten till Bastu-cupen ikväll, eftersom det var 20 km som stod på programmet. Men det gick bättre än väntat. De första tio kilometrarna tog vi som uppvärmning och de gick på 57 minuter. Sedan ökade vi takten lite, och gjorde vårt bästa för att orka hålla ihop ända till mål. Energinivåerna hölls bra uppe och jag kände mig glad och nöjd hela loppet.

Eftersom vi startade så mycket tidigare än alla andra kom vi i mål som tvåa och trea. Förhoppningsvis ger detta oss massvis med poäng i cupen. Tiden blev 1.52.44, så vi klarade målsättningen 2 timmar galant. Och vi fastnade på bild igen. Se bild 2 i bildspelet. Team Vesterlund, Niclas Sandells och Ski team Mäenpää är så här tajta, liksom.
 
http://online.osterbottenstidning.fi/Artikel/Visa/27583

lördag 10 maj 2014

Bastu-cupen 5 km

På tisdagens Bastu-cupen fastnade Maria och jag på film i starten. Roligt! Själva loppet blev ganska tungt, för vi startade lite för hårt. Vi kom i mål på 25.44 och var tröttare än då vi hade sprungit 15 km. Nästa vecka är det 20 km som gäller!

http://svenska.yle.fi/artikel/2014/05/09/sandells-tvingades-borja-om-fran-noll

tisdag 29 april 2014

Bastucupen del 2

I kväll var det dags för Bastucupens 15 km med omvänd jaktstart. Vi pinnade på i ett jämnt tempo och även denna gång hölls energinivåerna bra uppe. Det var roligt att det hela tiden fanns folk runt omkring en så att man hade något att titta på. Roligt att se på folks olika springstilar. Min sluttid blev 1.22.45, vilket förärade mig plats 139 av 145. Jösses, vad folk orkar springa fort! Men jag är nöjd med mitt PB ändå.

måndag 28 april 2014

Ny cykeldräkt

I dag anlände min nya SiSu-cykeldräkt. Skjortan var jättebra och hängselbyxorna vänjer jag väl mig vid så småningom. Det enda jag har att anmärka på är att den röda färgen på byxorna ser lite rosa ut. Men annars är jag nöjd.

söndag 27 april 2014

Påfyllnad av energidepåerna fortsätter

Cykling till Öja hamn tur-retur i 15 graders värme. 24.5 öppnar Cafe Bryggan, vilket innebär glass i stora lass!

Vad jag behöver

Livet känns inte alltid så lekande lätt. Sådana gånger är det som balsam för själen att få vara på föräldrarnas sommarstuga i Monäs. Havet, familjen, solskenet och skogen är precis det jag behöver. Att springa Storsandsbanan med min syster ger mig en välbehövlig injektion av positiv energi.

tisdag 22 april 2014

Bastucupen

Egentligen hade jag inte tänkt vara med i Bastucupen, eftersom jag har sprungit ganska lite i vår. Men så fick jag sällskap av Maria och då kändes det inte lika läskigt längre.

Cupen inleddes med ett 10 km:s testlopp i strålande solsken. I början skenade vi iväg lite, men som tur hade vi vett att sakta ner farten sedan. Vi lade upp loppet bra och höll ett jämnt tempo genom hela loppet. Trots att min puls var hög kändes det inte så där dödstungt, utan jag kunde springa ganska behärskat. I slutet drog vi på med en liten spurt och kom i mål på dryga 55 minuter. Jag är nöjd med tiden (yess, vi blev inte sist) och tycker det var ett roligt lopp. Skojigt att så många löpare hittat ut (170 st). Nästa vecka blir det tuffare, för då ska vi springa 15 km.

måndag 21 april 2014

Pimp my bike

Nya däck till cykeln! De rullade finfint.

söndag 13 april 2014

Det ryktas...

...att de skaffat en riktigt stakmaskin (med stavar) till Jeppis gym. Det gillar vi!

Själv är jag ur spel efter torsdagens crossfitpass. "Kyykkykävely" tog död på mina lår. Jag var nyss ut och joggade 10 km, men tyvärr tror jag det blev bara värre. Simhallen nästa då alltså!

måndag 7 april 2014

Nästan vår

Jag ligger inte precis i hårdträning just nu, men några gånger i veckan kommer jag mig ut på en länk. I går gjorde jag årets första cykelutflykt till Öja hamn. Trots snålblåsten var det riktigt skojigt. Jag ser fram emot då cafeet öppnar och "ABC-gänget" börjar göra tisdagsrundorna dit.

söndag 30 mars 2014

Nådjärvrundan

Något skidande har det inte blivit den senaste tiden, men i dag invigde Team Vesterlunds cykelsektion vårsäsongen. Vi cyklade Nådjärvrundan (58 km) i ett blåsigt solskensväder. Jag är väldigt nöjd med min nya cykel, för storleken är perfekt och den är rolig att cykla med. Särskilt i uppförsbackarna märks det hur lätt den är. Det var såå roligt att cykla igen! Jag var nog lite som en kalv på vårbete i dag.

tisdag 18 mars 2014

Välkommen snön!

Med risk för att någon blir arg nu, men jag hoppas snöandet håller i sig! Jag vill skida. Jag hatar den här mellanårstiden då det varken går att skida eller cykla.

lördag 8 mars 2014

Lata är vi allihopa

Den här veckan tar vi det alla riktigt lugnt, t.o.m. katten som är svårt traumatiserad efter vistelsen på kattpensionatet. I dag var jag ut på en liten mommogågg i solen, men jag flåsade som en blåsbälg. Det tar en stund att återhämta sig från ett Vasalopp. Det intressanta är att jag har gått upp i vikt efter allt frossande på resan. Man tycker ju att det borde vara tvärtom efter 90 skidade km och 6500 brända kalorier!