Botniacyklingen 2014

I söndags var det dags för min fjärde Botniacykling. Det var stekhett och blåste inte så värst mycket. Uppladdningen hade inte varit optimal, eftersom jag hade tränat för fullt veckan innan och varit ute i solen.

Team Vesterlund startade i grupp 9, som var nästsista startgruppen. Avsikten var att försöka ta det lite piano i början, men den planen gick som vanligt om intet då jag rycktes med i kalvruset. Det gick i 38 km/h där i början och jag hade fullt sjå att trampa och hålla i styret. Resten av Team Vesterlund tycktes kunna behärska sig bättre i kaoset. Trots den höga farten i början var plötsligt alla snabba cyklister som bortblåsta och jag befann mig i en klunga som segade på i 28 km/h. Jag ville inte göra någon fartökning på egen hand, utan jag inväntade tålmodigt nästa klunga som kom förbi, och där fanns Patrik med. Nu var farten uppe i 36 km/h, men det var inget problem så här i början.

En duktig cyklist med Botniaprint på tröjan var den som gjorde det mesta av grovjobbet. Så småningom hamnade Patrik och jag längre och längre fram i klungan, så att vi inte längre kunde vila "i suget". Patrik var framme och drog mycket. Jag drog också några korta stunder, men då gick det förstås inte lika snabbt som då karlarna drog. Det som gjorde mig besviken var alla fripassagerare som lät fem cyklister dra hela klungan, utan att själva lyfta ett finger.

Läget blev ohållbart och makarna Vesterlund blev tvungna att släppa klungan ungefär vid samma ställe som ifjol. Jag gjorde ett tappert försök att hinna upp klungan igen utan att lyckas. Min räddning blev en stor cyklist som agerade som vindskydd åt mig och cyklade i 31-32 km/h. Bakom honom kunde jag samla krafter i allsköns ro. En triathlontjej och en äldre finsk herre, som också släppt klungan kom i fatt och tillsammans turades vi om att dra. Triathlontjejen sade i en uppförsbacke att hon inte orkade dra, men sedan i nedförsbacken drog hon om oss alla och försvann. Jag gjorde det till min mission att komma före henne i mål, vilket också lyckades, men tyvärr hade hon startat i gruppen efter mig, så hon vann mig ändå.

Under cyklingens gång hade jag tryckt i mig gelér och energitabletter. Jag hade tre vattenflaskor med mig, eftersom två flaskor inte räckte ifjol. När det var 10 km kvar började det krampa lite i låren och jag slängde hastigt in en magnesiumtablett. Jag lyckades hålla kramperna i schack de sista kilometrarna och kunde spurta igenom Vörå centrum. På upploppet cyklade jag allt vad jag orkade med ett leende på läpparna, vilket uppmärksammades av speakern.

Klockan stannade på 3.09.28, vilket är min nästbästa tid hittills. Jag fick placering 4 i damernas motionsklass, vilket var roligt. Tack till Botniacyklingens arrangörer för ett fint lopp!

Makarna Vesterlund i mål