Gårdagens vedermödor är (nästan) ett minne blott och nu är jag anmäld till söndagens Fäbodaloppet. Eftersom jag är en evig optimist väljer jag att tro på väderleksprognosen den här gången också: -6 grader och strålande solsken. Jag kommer nog att få mitt blixtföre ännu, vänta bara!
Under den här tävlingen ska jag försöka disponera mina krafter bättre och åka mera behärskat. Det tror jag att jag vinner på. Men någon pallplacering blir det nog inte i år, för det är så många damer anmälda. Nytt för i år är att alla åker 42 km och varvningen slopas därmed. Det är en välkommen förändring, för jag såg bara tre andra skidåkare på andra varvet ifjol. Hoppas det är flera som vill vara med den här gången!
Tycks vara samma mekanism som med barnafödande det här -man glömmer smärtan snabbt efteråt.... och det är ju bra, för då kan vi vänta oss ännu en redogörelse om dina bravader. Jag tror nog du kommer hem med famnen full av priser i år också ;-)
SvaraRaderaVissa likheter finns! Jag tror loppen är roliga först efteråt. Jag startar alltid för hårt, så jag kroknar halvvägs. Priser kan jag bara hoppas på vid stort manfall (eller kvinmofall i det här fallet).
RaderaBlir det blixtföre ställer jag mej också på startlinjen, annars inte .. har skidat för många Fäbodalopp i pissföre! ;) Och GRATTIS till superprestation i Botniavasan, du går från klarhet till klarhet!
SvaraRaderaTack! Hoppas vi ses där!
Radera