Inget Botnialöpet för mig

Genast då jag vaknade i morse insåg jag att det inte blir något springande för mig i morgon. Det är inte så att jag skulle vara helt däckad av förkylningen (egentligen känner jag mig ganska pigg), men halsen känns sjuk och snormängden har ökat. Så jag måste vara en duktig flicka nu och vila några dagar istället. Som tur är går det att spara anmälningen till nästa år om man har sjukintyg, vilket jag tänker skaffa i dag. Men jag känner mig lite besviken ändå, för jag hade sett fram emot att få vara med. Mitt löparknä tackar mig dock för vilan.

Om jag känner mig pigg i morgon åker jag kanske till Vörå ändå. Jag kan stå vid mållinjen som fotograf och ta kort av folk som spurtar, tomatröda i ansiktet och med armarna flaxande. En annan viktig uppgift är att heja på min syster Susse och min svärmor Arja. För Susse är det här loppet bara en uppvärmare inför nästa helgens Lidingöloppet. Arja skall springa 30 km och får därmed det eftertraktade Botniatrippeldiplomet.