Träningsglädje

För första gången på länge kände jag träningsglädje igen. Patrik och jag cyklade till mina föräldrar i Monäs och sedan hem igen efter några timmars paus. Vi blev bjudna på rökt fisk och äppelpaj. Totalt blev det drygt 93 km i ganska vackert men något blåsigt väder. I vanlig ordning började mina ben strejka på hemvägen och blev mjölksyrefyllda. Jag fick kämpa för att hinna med Patrik, som trampade på som värsta Duracellkaninen. Se bara så lurig han ser ut på bilden: