Jag beundrar verkligen dem som kan springa långt och snabbt. Själv tenderar jag att stanna i var och varannan uppförsbacke och promenera under täckmanteln "att spara på benen". I går kollade jag om jag kunde springa 7 km utan att stanna en enda gång, och det kunde jag. Men längre än så skulle jag inte ha orkat heller! Så jag ids nog inte plåga mig själv med Sju sjöar-loppet i helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar