Långrundan 2013

Matias och jag startade årets långrunda kl. 03.00 natten till måndag. Patrik jobbade tyvärr och kunde därför inte delta i år. Det var inte alltför kallt när vi trampade i väg mot Esse och avverkade den tråkiga Åsbackavägen. Även i år hade jag glömt att ta med smörgås, konstaterade jag avundsjukt då Matias tog upp en andra frukost från sin snackbag.

Kilometrarna rullade bra på och jag matade i mig bananer och choklad på löpande band. I ett tidigt skede började det göra lite ont i höger knä, men smärtan var ändå uthärdlig. Vi hade motvind, så vi hamnade att jobba ganska hårt i början. När vi stannade vid ett café i Perho vid 112 km kände jag mig inte så fräsch. Vi beslöt oss för att förkorta rundan lite, eftersom inte heller Matias kände sig så pigg.

Så småningom kom vi bort från den motvindsfyllda Jyväskylävägen. På blå vägen hade vi en härlig medvind. Sedan började sökandet efter ett lunchställe. Vi hade stora förhoppningar om att hitta ett ställe i Kivijärvi, men det enda öppna stället var en Matkabaari som såg väldigt sunkig ut. Vid det här laget var vi vrålhungriga, men vi beslöt oss ändå för att söka lyckan längre fram. Backarna var många och långa, vilket gjorde att vi måste mata in mycket snacks (=mera socker).

I Kinnula (efter 212 km) hittade vi ett ställe som serverade Scan-burgare. Min mage var i uppror efter för mycket socker, men jag tänkte att nog reder det väl upp sig bara jag får i mig lite mat. Efter Kinnula började det regna och efter det var det bara elände i 62 km. Förutom att vi var genomblöta, hade jag magknip. När det var 20 km kvar till Toholampi meddelade jag att nu kastar jag in handduken, för nu går det inte längre. Jag ringde min snälle make, som lovade hämta oss i Toholampi. Dyngblöta och utmattade for vi in till en skum bar och åt lite pizzabitar i väntan på skjuts hem.

Cykelmätaren stannade på 274 km för min del. Visst var det lite av en besvikelse att rundan blev kortare än planerat, men regnvädret och min krånglande mage gjorde att jag inte tyckte det var värt att fortsätta. Trots att det finns en liten del i mig som är lite revanschsugen, känns det just nu som att jag kanske nöjer mig med lite kortare långrundor hädanefter. Kanske jag rentav blir kortdistansare! ;)

Efter en god natts sömn känner jag mig mycket piggare. Höger knä är ganska sjukt i dag, men förhoppningsvis går det snabbt över. Annars får jag rehabträna, rullskida och simma resten av barmarkssäsongen. Vilken tur att man gillar flera idrotter.

Tack, Matias, för ditt glada sällskap på långrundan!

En gång scout, alltid scout!

Den här pajen smakade gott dagen efter.