![]() |
Bredbent och stabilt :) |
På startplatsen fanns det många elitskidåkare, men som tur också några motionärer. Jag drogs med i tjurruset i början, men hittade så småningom en rygg som jag klistrade mig fast vid (Lena). Asfalten var våt efter nattens regn, så "glidet" var inte det bästa. På det lättåkta partiet till Jakobstad höll vi 3.30 min/km, en fart som var helt klart utanför min bekvämlighetszon. Sen kom den sämre asfalten och farten sjönk. Arrangörerna hade lappat och märkt ut de största hålen i asfalten, vilket var skönt.
På Kållbyvägen kom vi ikapp en annan dam (Johanna). Lena bad mig dra en stund, vilket jag naturligtvis gick med på fastän vår fart sjönk då. Motvinden låg på och jag började känna att jag levde på lånad tid. Några hundra meter bort hägrade Annikas rygg, men hon fick extra energi då hon såg oss och drog ifrån. Efter en stund blev jag avlöst från dragandet av Johanna och fick vila lite från den värsta motvinden på riksåttan. Hon höll hög fart och jag hade inte tid att dricka från min Camelbak eller dra ner min alltför korta t-pajta som korvade ihop sig under Camelbaken.
Då det var någon kilometer kvar tog jag över dragandet igen. Till min förvåning var jag plötsligt ensam och lyckades hålla de två andra bakom mig i mål. Jag hade en hejarklack också, vilket peppade ytterligare.
Så kom jag äntligen imål. Klockan stannade på 1.24.26, vilket ger en hastighet på 3.43 min/km (banan visade sig vara ca 22,6 km lång). Jag var jättenöjd, för jag har aldrig rullskidat så fort förut. Medelpulsen låg på skyhöga 175, så jag lämnade verkligen allt på banan. Men trots att jag tog ut mig lite väl mycket, hade jag jätteroligt under loppet. En lyckad comeback med andra ord!
Tack till arrangörerna för ett välarrangerat lopp!
Tack till arrangörerna för ett välarrangerat lopp!