söndag 4 augusti 2013

Botniacyklingen 2013

Tidigt i morse åkte vi i samlad trupp till Vörå för att delta i Botniacyklingen. Vädret var vackert och inte alltför blåsigt. Vårt gäng startade i startgrupp åtta och planen var att försöka hålla ihop klungan, vilket visade sig vara ganska svårt då vi var så många. Dessutom växte tävlingshornen ut på några av oss (nej, jag KAN tydligen inte ta det lugnt när det är tävling). Patrik och jag tog rygg på Tandläkar-Stefan, som jag brukar vara ganska jämnstark med i skidåkningen. Till en början gick det riktigt bra, trots alla uppförsbackarna. Jag råkade också köra över en orm, men det gick också bra.

Sedan var vi plötsligt bara tre personer i motvinden, vilket sög mycket energi trots att vi växeldrog. Efter många kilometrar kom vi ikapp en klunga som åkte väldigt ojämnt. Ena stunden låg man på bromsen för att undvika en krock och i nästa stund fick man spurta allt vad man orkade för att hinna med. Efter en tid (vid 70 km?) var vi tvungna att släppa klungan och Patrik och jag var på tu man hand.

Vi kämpade på några minuter på egen hand och sedan såg jag till min glädje en stor klunga som närmade sig bakifrån. Vi hakade på och blev glatt överraskade över att se att Maria var med i klungan. Maria och jag spurtade vidare, medan Patrik valde att hålla tillbaka lite. Vi råkade på en löjlig typ som hela tiden gastade att vi måste upp och dra för att hålla tempot uppe, men de få gånger han själv drog var han framme bara 20 sekunder och gjorde sedan ett stort nummer över att han hade dragit en stund. (Typen hade sedan mage att tacka för gott samarbete efteråt!)

I alla fall, vid det här laget var mina dricksflaskor tomma och det hjälpte inte att äta gelé och energitabletter. Mina lår började krampa ganska rejält. I slutet spurtade vi förstås och låren krampade ihop helt efter målgången. Min sluttid blev 3.17.09. Efter omständigheterna får jag väl vara nöjd med den tiden, fastän den inte alls är lika bra som fjolårets tid, då jag seglade igenom på 2.56 utan att ens bli trött. Men då cyklade jag förstås i en jätteklunga och var inte uppe och drog en enda gång.

Trots alla vedermödor var det en rolig dag!

Team Vesterlund!

4 kommentarer:

  1. Team Vesterlund on kasvanu yhdellä uudella kilpailijalla...:)kiva!t.arja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yes, vi blir fler och fler hela tiden! :)

      Radera
  2. Bra jobbat! :-)
    Susse

    SvaraRadera