Seljes triathlon 2014

Trots att Seljes triathlon bara är ett motionsevenemang med korta sträckor, var jag väldigt nervös innan. Det här var utanför min komfortzon. Men stämningen var på topp och jag träffade några trevliga likasinnade människor från nejden.

I växlingsområdet skulle man luta cykeln mot ett träd och sätta grejorna på marken. För simningsskedet var jag iklädd ett par triathlonshorts och en sport-bh, och inför cyklingen och löpningen drog jag sedan på mig en sportpajta. BH:n var dock alltför urringad, för det kändes som att jag samlade med mig hela sjöns vatten mellan mina behag.

Innan startskottet gick började det förstås regna och blåsa. Sträckan man skulle simma var 200 m runt tre bojar. Det kändes som att vara i en tvättmaskin, för det var fullt med armar och ben överallt. Jag krockade två gånger med en annan tjej. Simtekniken var verkligen taskig och det kändes som att det gick jättedåligt. Men på något vänster var jag ändå åttonde tjej upp ur vattnet.
 

Damernas kaotiska start

Annika och jag kommer upp ur vattnet

Första växlingen tog en halv evighet, för jag var yr och tänkte inte få på mig nummerlappen. Jag blev tvungen att cykla som en idiot för att komma ifatt alla som växlat snabbare än mig. Det regnade hela tiden, så det gällde att ta det lugnt i kurvorna. Banan var kuperad och benen fick verkligen jobba. Det var sagt att sträckan skulle vara 10 km, men cykelmätaren visade 12,7 km. Min medelhastighet blev 30,6 km/h.

Fokuserar inför växlingen. På växlingsområdet fick man inte cykla. Detta foto har jag lånat av Kennet Riska.

Andra växlingen gick också långsamt, vilket delvis hade att göra med att jag satte strumpor i springskorna. Så här i efterhand kan jag tycka att det var onödigt då det var en så kort sträcka. Dessutom är jag lite fumlig av mig och det blev ju inte direkt bättre då jag försökte ha bråttom.

Medan jag tog på mig strumporna hade Annika redan hunnit springa iväg.

GPS:en i pulsklockan kom inte i gång från början, så jag hade inte riktigt koll på farten. I början var det väldigt flåsigt och jag tror att jag höll 5.30-fart. Efter en stund började det kännas bättre och jag kunde öka lite. Enligt pulsklockan blev medelhastigheten 5.10 min/km. Det var sagt att sträckan skulle vara 5 km, men jag hörde någon som sade efteråt att det inte ens var 4 km. Jag sprang om två tjejer och jag kom i mål som sjunde tjej (i resultatlistan står det plats 6, men jag tror ett namn har fallit bort). Tiden blev 00:48:15.

 

På väg mot mål

Efter loppet kände jag mig snarare överväldigad än glad. Det här var något helt annat än vad jag någonsin varit med om förut och jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka om det. Mest av allt började jag oroa mig för hur jag ska komma igenom triathlon i Vasa, då jag var så här slut efter den här korta sträckan. Men det gick som det brukar: Då det hade gått någon timme kände jag mig speedad och glad, och tänkte att det här måste jag bara göra om!