Runner's high!

Igår sprang jag 14 km terränglöpning och det var fantastiskt! Jag var Storssandsskogens egen Amazonkvinna, där jag flög fram över rot och sten. Det var runner's high, flow och medveten närvaro på en och samma gång. Det kändes som att jag skulle ha kunnat springa hur långt som helst, men jag behärskade mig med tanke på benen. Dessutom skulle jag på bröllop efteråt och kunde inte träna hela dagen. På bröllopsfesten antastade jag sportintresserade bekanta med frågor om deras maraton- och Vasaloppsprestationer. Vad jag än har drabbats av för sjukdom, vill jag inte bli botad!

Och här kommer en recension av mina nya terränglöpskor: Salomon Speed Cross 2 W. 
Skorna är med sina 285 g väldigt lätta för att vara terrängskor och är egentligen avsedda för tävling. På min springtur märkte jag att man trots ojämnt underlag kan springa snabbt med dem, riktigt snabbt! På sulorna finns rejäla krusor som gör att man tar sig uppför backar som värsta monstertraktorn. Skorna har viss dämpning, men då jag sprang på stranden märkte jag att dämpningen är betydligt mindre än i vanliga träningsskor.

Materialet på skorna är vattenavstötande och man lär skall kunna springa med dem på vintern också. Passformen är tajt och kramar åt foten på ett behagligt sätt. Det finns pronationsstöd och skorna har bra med stöd inåt, men är lite vingliga utåt. Jag gillar snabbsnörningen, så att man inte behöver binda rosetter hela tiden. Med andra ord är jag väldigt nöjd med mina Speed Cross, för det blev en helt annan löparupplevelse än då jag annars springer i skogen. Skorna får absolut följa med till Botnialöpet!