lördag 14 april 2012

Ylläs 2012

På skärtorsdagen efter jobbet åkte vi mot Ylläs och övernattade på ett schabbigt hotell i Kemi. Vi var framme vid lägergården i Äkäslompolo vid lunchtid. När vi såg vår vindskammare utan fönster började genast skämpten om Natascha Kampusch och Fritz hagla tätt. Jag begav mig ut på en första skidtur på Äkäslompolosjön och som ni kan se var vädret perfekt:

Jag upptäckte att spår markerade med rött i spårkartan är väldigt kuperade. På vägen till Kotamaja fick jag veta att jag levde, men på tillbakavägen fick jag le flera kilometer i nedförsbacken. Efter middagen var Yvonne redo för en skidtur och då var jag förstås inte sen att haka på.

På lördagen vaknade vi åter till strålande solsken. Vi skidade längs en vacker sjö till Elämän luukku och längs en ås till Peurakaltio. Kaffestugan var tyvärr stängd när vi hade tagit oss till den senare av dessa.


Nästa dag beslöt vi oss för att skida på varsitt håll. Se så övergivna mina skidor ser ut!


Efter Kesänkijärvi vek jag av mot Ylläs för att testa på ett spår som var svartmarkerat i spårkartan. Efter att ha klättrat upp en bra bit kunde jag beundra utsikten både neråt och uppåt.


Det svarta skidspåret var inte att leka med i nedförsbackarna, för varje backe var som en brant sladdbacke i Vasaloppet. Här gjorde jag resans enda vurpa. Eftersom jag hade tittat lite slarvigt på spårkartan gjorde jag också en extra runda i det svarta skidspåret, innan jag äntligen hittade ut därifrån.

Sedan var det mest snälla skidspår i flack terräng. Jag pausade här och där och käkade choklad, korv och annat gott. På ett ställe träffade jag en tjäder (orre?), som inte tyckte om att jag kom för nära honom med min röda jacka. Han gjorde underliga läten och gjorde sig redo att attackera mig, men som tur hann jag undan.


Jag skidade på en hel massa ställen den dagen och totalt blev det 45 km. Resans totala skidsaldo blev 105 km. På söndagen bytte vi hotell. Planen var att jag skulle göra en liten skidtur på måndagen också, men det blev inte av då jag drabbades av magsjuka. Vägen hem var mardrömslik. Jag var jättesjuk och Yvonne blev tvungen att köra hela vägen.

Trots den tråkiga avslutningen hade vi en riktigt trevlig resa. Det känns som att jag genom den här resan har fått ta ett storslaget farväl av skidåkningen för den här vintern.

11 kommentarer:

  1. "Farväl " hiihtoladulle ,se on se joka multa jäi puuttumaan ja vaivaa varmaan koko kesän !T.Arja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snart är det vinter igen, så då får du skida igen.

      Radera
  2. Du fick verkligen ett storslaget och fint avslut på skidsäsongen, härliga bilder från en underbar plats! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jo, skidsäsongen avslutades på bästa möjliga sätt.

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Det är nog en tjäder hälsar ornitologen:) (och ornitologen är inte undertecknad). Jag blir nog riktigt sugen att fara till Lappland när jag ser dina bilder men det får nog kanske bli nästa säsong. Det är år och dagar sen jag sist tog mig en Lapplandsresa, det är nog på tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jasså, det var en ilsken tjäder ändå. Det blir nog en Ylläsresa nästa år också.

      Radera
  5. Ha, ha, allt möjligt ska ma n råka ut för. En tjäder!:-) Tur att det inte var jag, jag hade inte varit sen att använda skidstaven. I självförsvar, naturligtvis.:-) Susse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vissa råkar ut för aggressiva, kortvuxna gubbar och andra råkar ut för tjädrar. Vi är ju trots allt släkt :)

      Radera
    2. Hi hi. Jag vet inte vad som är värre...:)

      Radera
  6. Har besökt Ylläs o Äkäslompolo över 50 gånger . Där finns troligen nordens mesta och bästa skidspår för längdåkning.

    SvaraRadera