Tisdagsexperimentet

Gårdagskvällen gick åt till ett experiment, nämligen hur långt skulle jag orka cykla med NCK:s snabba grupp? Efter att ha försäkrat mig om att Matias också var på väg, mötte jag upp med klungan på Jakobstads torg. Bara rutinerade cyklister, karlar hela bunten. Jag vet inte riktigt om min höga puls berodde på en miniförkylning eller nervositet.

Det beslöts att vi tar motvinden först och begav oss mot Nykabi. Redan en bit utanför stan började jag få svårt att hålla samma takt som klungan, för det fanns helt enkelt inte tillräckligt med styrka i mina mjölksyrefyllda ben. Pulsen var dessutom skyhög. Som tur var puttade Losvik på ibland, så att jag fick lite extra fart. Medelhastigheten låg på strax över 33 km/h. Vi cirkulerade i en sorts omvänd belgisk klunga. Strax före Socklot kände jag hur det började krampa i vaderna och jag blev tvungen att svänga åt sidan. Så 15 km orkade jag cykla med klungan. Inte illa! Nästa gång kanske jag orkar ända till Nykabi.

Jag återhämtade mig någon minut och fortsatte sedan färden mot Nykabi. En av cyklisterna hade svängt om och drog mig in mot centrum. Resten av klungan fortsatte vidare, men jag hade inget emot att åka hem. Så jag vände kosan mot Jakobstad och Matias gjorde mig sällskap. Tillbakafärden i medvind gick i betydligt behagligare tempo. Saldot för dagen blev (för mig) 43,4 km och medelhastighet 29 km/h.

Trots att jag var "lite" trött då jag kom hem, tyckte jag det var roligt att få utmana mig själv och pressa kroppen på ett sätt som jag inte gör då jag tränar ensam. Men det tar nog en stund innan jag vågar mig med på tisdagsrundan igen!