måndag 20 augusti 2012

Nykarlebyloppet 2012

På söndag morgon befann Matias och jag oss i god tid i Nykarleby. Vi hann justera småsaker (bl.a. min hjälm och sadelväska) och tala med Susse och Yvonne, som infunnit sig för att heja. I starten hade jag även i år svårt att få ikopplat skorna i pedalerna.



Vi startade lugnt på Andra sjö-vägen och hängde på en tjej i orange jacka. Före vändplatsen var det grusväg i trehundra meter, så då gällde det att ta det lugnt.

Så småningom blev vi uppåkta av en ganska stor klunga, som höll hög fart. Vi trampade på bäst vi kunde och fick energi av påhejare längs vägen (tack, familjen Sjöberg!). Groparna i vägen gjorde att man måste vara väldigt koncentrerad på hur man cyklade.

Efter Hirvlax konsterade vi att klungan var lite för snabb för oss, så vi beslöt att släppa den. Vi hade stora förhoppningar på en annan klunga som vi kom ikapp, men vi passerade den då farten var för låg. I hemtrakterna stod min mamma, moster och svägerska och hejade på "berget". Roligt!

Genom att turas om att dra försökte vi komma ifatt någon annan att åka med, men det gick inte så bra. Däremot fick vi ett par fripassagerare, som säkert hade det lugnt och skönt bakom våra ryggar (den ena spurtade ju naturligtvis om oss i slutet). På Kanäsvägen höll de långa uppförsbackarna på att ta kål på mig, men det ordnade upp sig då det kom mera plattland igen.

I slutet skulle det ha passat bra med en spurt, men mina ben var helt tomma. Sluttiden blev 2.17.14, så om sträckan var 78 km ger det en medelhastighet på 34,10 km/h. Det är en tid jag är nöjd med, för vi cyklade så pass stor del av loppet på egen hand. Roligt att se att man orkar cykla hyfsat snabbt utan en stor klunga också!

Prestationer i all ära, men var det roligt? Ja, det var det! :) Tack, Matias, för gott samarbete och trevligt sällskap!

3 kommentarer:

  1. Tack själv! Tycker faktiskt nu i efterhand att det här var något av de roligaste loppen hittills. Men då jag tänker efter är det väl enda gången jag cyklat ett lopp tillsammans med någon jag känner...det KAN ju ha något med det att göra.

    SvaraRadera
  2. Duktiga är ni, båda två. :)

    Sus

    SvaraRadera