Botniacyklingen 2012

Som jag skrev i ett tidigare inlägg hade jag inga speciella tidsmål uppsatta för årets Botniacyklingen.Visst ville jag cykla loppet så fort jag bara kunde, men den huvudsakliga målsättningen var ändå att ha en rolig dag.

Vi anlände till tävlingsplatsen med husbil redan kvällen före. Vi grillade korv och hade det allmänt mysigt. Vi trodde det skulle bli mindre stressigt genom att övernatta där, men även i år var vi ute i sista minuten och sprang runt som yra höns. Som tur hann vi i tid tills vår startgrupp (nr. 4) skulle iväg efter kl. 9. Solen sken och stämningen var på topp. Jag kände igen en karl från NCK (Bjarne) och tänkte att om vi följer efter honom, så får vi en bra tid.

Efter starten märkte vi att det fanns många kompetenta cyklister i vår startgrupp, för tempot drogs ganska snabbt upp till 37 km/h. Jag frågade av Patrik om vi skall släppa klungan, men han tyckte att det skulle bli ännu tyngre om vi måste cykla på egen hand. Så vi bet ihop och försökte hänga kvar.

Till skillnad från fjolårets lopp hölls klungan ihop under nästan hela loppet. Farten var genomgående hög och det var många cyklar i bredd på vägen. Jag gjorde mitt bästa för att ta en slurk ur drickaflaskan då och då utan att vurpa. Energiintaget fungerade bra för min del. Vid 22 km, 50 km och 80 km tog jag en energigelé. Däremellan åt jag två bananhalvor. Det krävs en viss skicklighet att äta en banan då det går 35 km/h.

Varken Patrik eller jag kommer ihåg så mycket från loppet. Vi cyklade i en så stor klunga, att man hade fullt sjå med att försöka undvika krockar och hål i asfalten. På vissa ställen var vägen i dåligt skick och det var flera som fick punktering. Då vi cyklade på cykelbanan längs Riksåttan kom vi ikapp föregående klunga, och då först blev det mycket folk! Jag hade flera "nära-ögat-upplevelser" då jag tänkte krocka med andra cyklister.

Farten ökade ytterligare då det var ca 10 km kvar. Hittills hade jag inte behövt ta ut det sista för att hålla mig kvar i klungan, men i det här skedet blev det jobbigt. P.g.a. farten och den stora klungan kunde jag inte se var Patrik var. Jag fick korn på andra tjejer, som jag försökte spurta om. Genom Vörå centrum gick det över 40 km/h och jag korsade mållinjen tillsammans med NCK-Bjarne. Jag var helt adrenalinstinn efter spurten. Vilket race! Tiden 2.56.33 gav mig en tredje plats i damernas motionsklass och en medelhastighet på 36,19 km/h (rutten var 106,5 km i år). Helt otroligt!

Patrik kom i mål på 3.06.12. Han hade blivit tvungen att släppa klungan de sista kilometrarna, och hade börjat åka med en mindre klunga istället. Men nöjd över att ha krossat sitt PB var han ändå (på samma cyclocross som ifjol)! En glad överraskning var att Patriks mamma och pappa tog emot oss vid målgången. Nästa år är du väl med igen, Arja?

Foto: Arja Vesterlund

Nu skall vi vila upp oss efter loppet. Så småningom skall vi surra fast cyklarna på husbilen och bege oss på resa till Norge. Vi har hört att det skall gå bra att cykla på Lofoten, så det äventyret ser vi fram emot!