8 km av livsglädje

Det kändes som att jag skulle ha kunnat springa hela natten, om det inte vore för mina stackars ben. Jag hade förberett mig på att kvällens löptur skulle vara pest och pina, men till min förvåning kände jag mig utvilad och stark. Luften var krispigt kall och jag sprudlade av livsglädje. Benen var däremot lika mystiska som vanligt, och därför varvade jag med lite gång. Härligt i alla fall att vara ute i svängen igen!