Vad kunde jag ha gjort för att förhindra illamåendet och vadkramperna under loppet?
- Före tävlingen: mera springkilometer i benen på olika typer av underlag.
- Mera sömn och mindre stress veckan före.
- Ännu lugnare takt i början.
- Ett par skor med mera dämpning.
- Mindre frossande på vätskestationerna. (Troligen åt och drack jag för mycket.)
- Mera energigel med i fickan.
Inför nästa lopp skall jag se till att träna mycket mera, så att det känns behagligare under själva loppet. Jag planerar att hålla upp springandet även under vintern, jämsides med skidåkningen, så att jag inte behöver börja om från början nästa vår igen.
Benen känns något mindre stela så här dagen efter. Humöret är på topp och jag är ännu stolt över att jag lyckades ta mig i mål. Den längsta tävlingsdistansen jag hade sprungit före det här var 8 km, så jag får vara nöjd över den avklarade 30-kilometraren.
På bilden ovan kommer Matias och jag springande. Det kommer ingen närbild av mig på bloggen, eftersom jag såg så plågad ut på alla bilder :)
Nåja, nu får man väl börja lägga även denna upplevelse till handlingarna, som min käre far brukar säga. Nu är det bara att se fram emot nästa stora utmaning: Vasaloppet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar