Gott nytt år!

Träningssammanfattningen för 2011 är på gång, men den är så lång att den tar en stund att skriva. Förkylningen har inte blivit värre, så förhoppningsvis får jag vara frisk. Ute snöar det för fullt och temperaturen ligger på minus. Jag har höga förhoppningar om att det första träningspasset 2012 blir en skidtur. Gott nytt år, allihopa!

Träningsåret 2011

Det figurerar en hel del årskrönikor på bloggarna de här dagarna, men hoppas ni orkar läsa min också! Av någon orsak blev texten mindre än vanligt, men ni får sätta glasögonen på er :)

Januari 

Med nya skidskor och en ny skiddräkt inledde jag träningsåret. LCHF-dieten, som jag börjat med i november, fortsatte i en något lättare variant. Matias drog med mig i en utmaning, som gick ut på att samla in 365 träningstimmar under 2011. Vi började båda ivrigt, men det skulle visa sig att det  var svårare än väntat. Månaden kännetecknades av många fina skidturer med i medeltal fyra skidturer i veckan. Jag lyckades skrapa ihop en hel del kilometrar, bl.a. i Mannersspåret i Purmo.

Februari

I början av februari gjorde en liten förkylning att jag inte kunde träna så mycket.13.2 var det dags för BotniaVasan och dagen till ära var temperaturen utomhus -25 grader. Patrik var sjuk och kunde inte delta, men vi som var med märkte att det inte var kölden som var värst, utan det tröga föret. Jag stretade mig i mål på 4:40:18. Efteråt fick jag hög feber och kunde inte träna på en och en halv vecka. Jag började bli orolig för att det inte skulle bli något Vasalopp för mig.

 Mars

Den 6 mars var det dags för årets största händelse: Vasaloppet. Förkylningen var ett minne blott. Trots att jag inte hade sovit något natten före, lyckades jag ta mig igenom loppet på 8:12:34. Det visade sig att tiden sist och slutligen var av sekundär betydelse, utan jag njöt bara av den underbara stämningen i spåret. Jag kände ren eufori då jag kom i mål, och det var en känsla jag levde på länge.

Veckan efter Vasaloppet åkte Patrik och jag till Ruka för lite skidsemester, men tyvärr råkade vi ut för en snöstorm. Jag var ganska nöjd med att ta det lugnt och vila upp mig efter Vasaloppet. En vacker dag i slalombacken fick vi i alla fall. I slutet av månaden började solen titta fram och jag fick uppleva några riktigt härliga skidturer bl.a. på Söderfjärden och på isen i Vasa.

April

I april hade snön smält bort, och det var dags att börja med barmarksträningen igen. I mitten av april gåggade Matias och jag ett marathon, vilket var en utmaning för benen. Under hösten hade jag gått en simteknikkurs och jag började öva simteknik mera på allvar. Avsaknaden av snö gjorde att jag kunde ta i bruk min nyinköpta Nishiki-cykel. Till först blev det flera turer mot det natursköna Replot, men i det här skedet hade jag ännu inte blivit cykelbiten.

Maj

Under maj månad fortsatte jag att upptäcka omgivningarna på cykeln och började gilla att cykla så mycket att jag anmälde mig till Botniacyklingen. Antalet träningstimmar blev inte så många, eftersom vi befann oss mitt i en flytt och Patrik var sjuk. Jag hade mycket att fundera på, eftersom jag hade fattat det modiga beslutet (eller dumdristiga, lite beroende på vem man frågar) att säga upp mig från jobbet, eftersom vi ville flytta norrut.

Juni

I början av juni flyttade vi till Jakobstad och jag inledde semestern för obestämd tid framåt. Jag upptäckte en spånbana nära vårt nya hem, och kände att lyckan var gjord. Jag började också rullskida lite smått, men mest av allt cyklade jag. Ibland tillsammans med Patrik och ibland på egen hand som transportcykling (för att spara bensinpengar). I mitten av månaden var jag med i Spring för livet, och märkte att cyklingen gjort gott för min allmänkondition.

Juli

Juli kom att bli den månad då jag tränade mest. Det blev nästan 37 träningstimmar, varav de flesta var på cykel. Under andra veckan i juli hann jag med att cykla 130 km på egen hand, springa Esse run i värmeböljan och cykla över 200 km (varav 160 km i sällskap med Matias och gänget). I mitten av juli var Patrik och jag på semester i Östra Finland, där jag fick cykla på Punkaharjuåsen. 

Månadens höjdpunkt var utan tvekan den roliga Botniacyklingen 30.7, som Patrik och jag cyklade tillsammans. Vi överträffade verkligen oss själva och jag knep en fin 16:e plats i motionsklassen för damer. I och med detta lopp fick jag det eftertraktade Botniatrippeldiplomet.

Augusti

I augusti blev jag officiellt arbetssökande och jag började känna mig oroad över framtiden. Jag fortsatte att träna flitigt, men med tanke på den kommande skidsäsongen började jag inrikta mig mera på rullskidåkning och löpning.13.8 deltog jag i Nykarlebyloppet på cykel. Ett lopp som skulle visa sig vara betydligt tyngre än Botniacyklingen. Tack vare ett omhändertagande svensexegäng lyckades jag uppnå mitt mål att cykla 30 km/h.

September

I september blev det nästan ingen cykling alls, utan löpningen och rullskidåkningen fick ta mera plats. Jag fyllde 30 år och firade med att rullskida över 30 km. P.g.a. en förkylning blev jag tvungen att avstå från Botnialöpet, vilket jag var besviken över. Under september fick jag vara på en härlig gåggingtur i Larsmo och dessutom återupptog jag simningen igen. Jobbångesten växte, så jag blev verkligen lättad i slutet av månaden då jag lyckades få fast anställning!

Oktober  

I början av oktober jobbade jag delvis på annan ort och utnyttjade stadens simhall och motionsstigar. På hemmaplan tränade jag mångsidigt med löpning, rullskidåkning, älghufs och styrketräning. Jag skaffade ett gymkort till stadens fina gym. Jag var med på ett jobbjippo och sprang 10,6 km på en timme. Hela familjen Vesterlund gick Fagerbacka vandringsled på 16 km.

November

I november blev det inte många träningstimmar ihopskrapade, eftersom jag jobbade så mycket övertid. Jag började inse att 365-utmaningen skulle gå i stöpet. I mitten av november gick det inte att rullskida mera, och jag började ha gåggingen som min huvudsakliga motionsform. Löparknät började göra sig påmint. Patrik och jag upptäckte spinningen på gymmet, och jag började plåga mina muskler med BodyPump.

December

I december lyckades jag få ihop lite mera träningstimmar, men i övrigt såg månaden likadan ut som november, med långa arbetsdagar och ingen snö. Jag gick aktivt in för att försöka göra längre träningspass genom att gågga längre sträckor och göra kombinationspass på gymmet. Det trista vädret gjorde att jag besökte gymmet ofta. På julafton var Patrik och jag på X-mas spinning, vilket var en kul grej. Slutet av året ägnades åt mycket ätande och vila.

Träningssaldot för 2011 blev 356:06:35, så jag klarade tyvärr inte 365-utmaningen. Mig veterligen klarade inte heller Matias utmaningen, om han inte har tränat i smyg förstås?! Jag har alltid höga krav på mig själv, så visst svider det lite att jag inte klarade målsättningen. Men utmaningen var sist och slutligen bara en metod för att komma mig ut och träna, även i dåliga väder. Jag är nöjd med att jag har tränat nästan hundra timmar mera än ifjol. Och det viktigaste av allt: jag har haft jätteroligt då jag har tränat!

Inför 2012 har jag ännu ingen större träningsutmaning. Förslag, någon? ;) Jag kommer att inleda smått genom att delta i Runners World's utmaning Nyårslöftet 2012, som går ut på att man skall träna någonting varje dag i januari. För att det skall räknas som träning måste man vara ombytt till träningskläder, vilket betyder att promenader också klassas som träning. Om jag blir sjuk hoppar jag genast av utmaningen förstås

Tack för att ni har läst min blogg och stöttat mig under det gångna året. Gott nytt år, önskar jag er alla!

Oj nej!

Kl. 3 i natt vaknade jag och kände mig konstig. Jag frös och hade lite huvudvärk. Som tur somnade jag efter en timme igen, men i morse kände jag mig lika eländig. Jag kunde konstatera att jag hade exakt 37 graders "feber" (min vanliga temperatur är 36,6). Det var bara att kasta in en Burana och bege sig till jobbet. Nu har jag lite känningar i halsen. Om jag håller på att bli förkyld hoppas jag att det är en lättare variant. Jag vill verkligen inte ha den där hemska sjukan som färdas just nu med feber och långvarig hosta. Och särskilt nu som vintern vara på intågande också!

Tog mig i kragen

Efter att jag skrivit det förra inlägget och läst lite inspirerande träningsbloggar, insåg jag att jag måste skärpa mig. Så eländigt kan det inte vara. Så jag skyndade mig iväg till simhallen, eftersom de stänger först kl. 22 på torsdagar. Där var det världens party med mysbelysning, musik och mycket folk. Jag crawlade för brinnkära livet och hann simma en kilometer innan det var dags att gå upp ur bassängen. Som tur fick jag ingen kramp och jag kände mig ganska stark i kroppen, trots att jag trodde före att jag var så trött.

Nu är jag så där härligt hungrig som man bara kan vara efter att man har simmat!

Bild från i somras då jag övade frisim vid sommarstugan

Latmasken

Vintertrötthet, jobbstress, lathet och taskigt väder. Jag känner för att gå i ide och inte komma fram förrän det går att antingen skida eller cykla igen. Det blev åter en vilodag i dag. Nya tag i morgon!

Juljäsning...

Jag juljäser en sista dag och hoppar över träningen. I morgon skall både jag och sjömannen på jobb, och då drar jag i gång med träningen igen. Har deppat ihop lite p.g.a. avsaknaden av snö, men det är ju lika för alla.

Desperate times call for desperate measures

26 december och jag har rullskidat... Undrar när vintern skall behaga infinna sig, så att jag får skippa hjulen?

God jul!

Vissa steg upp tidigt i morse för att gå i julottan, men vi tog oss upp för att gå på X-mas spinning. Kl. 8.00 var spinningsalen fylld med likasinnade tokar. Till stämningsfull julmusik svettades vi gemytligt. Nu flödar endorfinerna i kroppen och jag är redo att fira jul.

Ha en riktigt skön jul allihopa!

Att lyssna på kroppen

I går var det meningen att jag skulle gå på mitt favoritpass på gymmet, nämligen Spinning 3 och BodyPump. Då jag vaknade på morgonen kände jag mig inte alls i form. På jobbet var det stressigt och då jag kom hem slängde jag mig i soffan och åt upp översta lagret från konfektasken jag fick från jobbet. Det var det jag behövde just då.

I dag känner jag mig piggare och har varit ut på en lite längre gåggingtur. Troligen kommer jag inte att klara 365-utmaningen i den här farten, men det må så vara. Jag vilar hellre någon dag extra nu och är i form i mars, än att klara 365-utmaningen och bli övertränad på köpet. Så det så!

Inte riktigt, men nästan!

Jag lyckades nästan med att få ihop åtta träningstimmar den här veckan. Nu blir det att sätta i en högre växel de två sista veckorna!

I dag har jag provat på något nytt, nämligen hundgågging. Så länge min hund Lucas levde var jag ofta ut på promenader med honom, men jag provade aldrig på att springa. I och med att mamma och pappa är hundvakter åt min brorsons hund Bella, tog jag ut hunden på en gåggingtur. Det blev inte så mycket springande, för Bella var så ivrig och drog jättemycket och skulle stanna och lukta på allting. Pappa var också med, och han hade ett betydligt enklare jobb som fick leda lilla hunden Pepsi. I slutet tycker jag gåggingen började flyta på riktigt bra, för då var Bella så trött att hon inte orkade dra längre.

Sedan for jag ut och sprang lite på egen hand i snösörjan (hundarna blev besvikna över att inte få följa med). Jag var t.o.m. ett varv på Storsandsbanan, men där blev min fötter genomblöta.

Det skulle ju ha suttit fint med en bild på hundarna här, men jag hade fullt sjå att hålla mig på benen i halkan, så det blev ingen bild. Ordentligt hundsjuk blev jag i alla fall, det är en sak som är säkert!

Pippi på spinning

Jag har fått pippi på spinning. Och på BodyPump med för den delen. Jag älskar högintensiv träning med bra musik och en instruktör som peppar en att ta i mera än man egentligen orkar. Svetten sprutar och mjölksyran flödar i benen. I love it. På Jeppis gym finns en helt fantastisk instruktör som heter Ann-Sofie. Jag kan varmt rekommendera hennes kombinerade spinning- och BodyPumppass.

Jaha, nu är det två veckor kvar på det här året och jag måste få ihop 19 träningstimmar för att klara 365-utmaningen. 9,5 timmar per vecka, under en tid då jag är mera stillasittande än vanligt. Runt jul brukar jag vanligen ligga på soffan och äta choklad. Men varför välja den ena ytterligheten, då man kan få det bästa ur båda världar? Först träning och sedan slappande.

Bjuder här på en liten bild från julfesten, så att ni får se att jag kan ha på mig annat än träningskläder också. Vanligen är jag inte så brydd i utseendet, men är det fest så är det!

Jogging à la Medoc

Bilden har jag stulit härifrån

"Kan de i Medoc marathon, så kan väl jag också", tänkte jag efter att jag avnjutit ett vinglas till min knackkorvsmåltid. Sagt och gjort, efter en 11 timmars arbetsdag, en vattning fisksoppa till lunch och ett glas vin skvalpande i magen drog jag på mig löpkläderna (någon maskeradkostym hade jag inte). Först promenerade jag en halvtimme och sedan joggade jag sakta en halvtimme. Det gick över förväntan, men ett helt vinmarathon skulle jag inte ha orkat springa i dag. Huvudsaken jag fick ihop min obligatoriska träningstimme.

Viloblogg

Välkommen till vilobloggen! Även i dag skippade jag träningen, för jag kände mig energilös efter en stressig arbetsdag och en näringslös lunch. Och bortförklaringarna samlar sig på hög...

I stället för att tala om min s.k. träning kan jag ju berätta vad jag köpte på Mysports i söndags. Det blev ett par nya straps till skidstavarna, men vi upptäckte sedan att jag borde ha köpt nya handtag också, för korken är helt nedsliten. Och så köpte jag ett par Craft skidstrumpor, ett par Icebug halkskydd och snabbvalla i sprayformat. Det var inte mycket shoppande, men dyrt blev det ändå. Då det blir rea skall jag köpa ett par nya klassiska skidor. Fischer har fått väldigt bra recensioner i flera skidtidningar, så troligen blir det ett par sådana. Eller ett par Madshus som skulle matcha mina skor.

Regngågging

Nä, nu börjar jag få nog! Under kvällens gåggingtur fick jag bevittna hur snön smälte bort i ösregnet. Det är grått, halt och vått. Hur skall jag få ihop några långlänkar i sådant här väder? Nu måste vintern komma!

Skidorna vallade

Min käre make hade varit och vallat mina skidor i hemlighet till Överpurmo i dag. Det kallar jag romantik! Nu väntar jag bara på besked att det skall gå att skida klassiskt någonstans. I Vestersundsby startar de säkert snökanonerna bara det blir på minus.

Mycket action, lite träning

Den här veckan fick jag ihop till bara 5 träningstimmar. Det har varit mycket program med bl.a. teaterbesök, städparty, julfest och julklappsshopping. Nu måste jag träna över 8 timmar i veckan de kommande tre veckorna för att jag skall få ihop 365 träningstimmar i år. Det lär bli tufft!

Snön gläds jag åt oerhört mycket. Gårdagens träningspass skulle nog ha gått bättre på skidor än i löpskor, för på spånbanan hade folk redan varit och skidat.

Jag försökte springa på cykelvägen istället, men där var det glashalt. Nu har jag köpt Icebug halkskydd så att jag klarar mig, men förhoppningsvis får jag inviga skidorna snart. Arja rapporterade redan att hon varit och skidat på åkern!

Gågging i dagsljus

Vilken lyx att få gågga i dagsljus! Och det kändes nästan lite som att skida, för jag hade skidjackan och skidmössan på och så började det snöa. Jag hade lite fel skodon på fötterna bara. 20 km gågging var bra för själen, men mitt knä gillade det inte alls.

Jag funderar på att fara till sportaffären och köpa de billigaste skidorna jag hittar. De skulle jag kunna fara och skida med på någon åker så fort det bara går. Mina fina Peltonenskidor vill jag inte repa.

I dag anmälde jag mig förresten till BotniaVasan. Om man anmäler sig före 31.12 är anmälningsavgiften bara 45 euro.

Snart är vi i den här backen och försöker hålla oss på benen (i Vasaloppet)

Så ska en slipsten dras!

 

I hoppets tider...

Vad skådar mitt öga? Snöflingor! Bloggen byter härmed skepnad, för nu kommer vintern!

Söndagsseg

Eftersom jag ägnade mig åt lite välbehövligt julpysslande och -handlande på lördagen, blev träningen förlagd till kvällen istället. Jag begav mig till Nykarleby spånbana. Först tog jag ett varv runt 7 km:s banan med de långa stavarna. Marken var frusen, det var kallt i luften och jag hade nästan för lite kläder på mig. Stavgång är tråkigt, tycker jag. Andra varvet var betydligt roligare, för då skippade jag stavarna och sprang istället.

Jag vet inte om det beror på underlaget eller skorna, men den här gången fick jag inte lika sjukt knä. Jag kände mig stark i kroppen, fastän banan är kuperad. Efteråt fick jag fara till min syster och umgås. Jag tycker att min syster kunde bli kvitt sin elaka förkylning, så att vi kunde träna tillsammans igen!

I dag hade jag tänkt fara till simhallen, men det känns inte riktigt som en simhallsdag i dag. Jag känner mig lite seg, så jag måste nog vila några timmar till. Det kan hända det blir Spinning och BodyPump istället. Det verkar som att morgondagens traditionella pass uteblir för min del p.g.a. teaterbesök.

Jakten på träningstimmar

Träningskläderna var nedpackade i väskan förra veckoslutet då vi var till Åbo, men de blev inte ens använda. Vi hade så späckat schema med shopping och restaurangbesök, att jag inte ens hann tänka på någon träning. Träningssaldot förra veckan blev alltså ynka 3:15. Men en jätterolig helg var det ändå! Det blev lite sportshopping. På Stadium hittade jag en Soc springjacka, vintertights och springhandskar för 50 €. Jackan och handskarna var jättebra, men tightsen var alltför låga i grenen och hade inget band i midjan.

Nu är det operation skärpning på gång gällande träningen, för 365-utmaningen ligger i farozonen. Jag har räknat ut att det måste bli drygt 8 timmar träning per vecka i december för att jag skall klara det.Den här veckan borde det lyckas, för jag är redan uppe i 5:15. Men då har jag också haft möjlighet att jobba kortare (läs: normallånga) dagar den här veckan, för första gången på två månader.

Den här veckan inleddes med den traditionella måndagsspinningen med efterföljande BodyPump. Jag överträffade mig själv och vågade lägga på lite mer vikter. Benövningarna har blivit lite lättare att genomföra, kan jag meddela. På onsdagen blev det en lång gåggingtur på spånbanan. Eftersom knät protesterar om jag springer för långt i gången, blev det ganska mycket gång. I dag hade jag tänkt gå på BodyBalance för att stretcha ut benen, men passet blev inställt. Så då blev det rodd, styrketräning och crosstrainer istället.

Den senaste tiden har träningspassen inne i veckorna varit en timme långa, men nu försöker jag förlänga dem till en och en halv timme. Om jag skall komma igenom Vasaloppet utan svordomar i vinter året måste det bli betydligt flera långlänkar. Det är ju trots allt mindre än 100 dagar kvar! Om vi nu får någon snö att skida på...

Uppdatering

Det är tunnsått med blogguppdateringarna nu, men jag är nog kvar. I helgen skall jag skriva mera. Nu är det dags för kvällssmörgås och sofftid.