Träningsåret 2011

Det figurerar en hel del årskrönikor på bloggarna de här dagarna, men hoppas ni orkar läsa min också! Av någon orsak blev texten mindre än vanligt, men ni får sätta glasögonen på er :)

Januari 

Med nya skidskor och en ny skiddräkt inledde jag träningsåret. LCHF-dieten, som jag börjat med i november, fortsatte i en något lättare variant. Matias drog med mig i en utmaning, som gick ut på att samla in 365 träningstimmar under 2011. Vi började båda ivrigt, men det skulle visa sig att det  var svårare än väntat. Månaden kännetecknades av många fina skidturer med i medeltal fyra skidturer i veckan. Jag lyckades skrapa ihop en hel del kilometrar, bl.a. i Mannersspåret i Purmo.

Februari

I början av februari gjorde en liten förkylning att jag inte kunde träna så mycket.13.2 var det dags för BotniaVasan och dagen till ära var temperaturen utomhus -25 grader. Patrik var sjuk och kunde inte delta, men vi som var med märkte att det inte var kölden som var värst, utan det tröga föret. Jag stretade mig i mål på 4:40:18. Efteråt fick jag hög feber och kunde inte träna på en och en halv vecka. Jag började bli orolig för att det inte skulle bli något Vasalopp för mig.

 Mars

Den 6 mars var det dags för årets största händelse: Vasaloppet. Förkylningen var ett minne blott. Trots att jag inte hade sovit något natten före, lyckades jag ta mig igenom loppet på 8:12:34. Det visade sig att tiden sist och slutligen var av sekundär betydelse, utan jag njöt bara av den underbara stämningen i spåret. Jag kände ren eufori då jag kom i mål, och det var en känsla jag levde på länge.

Veckan efter Vasaloppet åkte Patrik och jag till Ruka för lite skidsemester, men tyvärr råkade vi ut för en snöstorm. Jag var ganska nöjd med att ta det lugnt och vila upp mig efter Vasaloppet. En vacker dag i slalombacken fick vi i alla fall. I slutet av månaden började solen titta fram och jag fick uppleva några riktigt härliga skidturer bl.a. på Söderfjärden och på isen i Vasa.

April

I april hade snön smält bort, och det var dags att börja med barmarksträningen igen. I mitten av april gåggade Matias och jag ett marathon, vilket var en utmaning för benen. Under hösten hade jag gått en simteknikkurs och jag började öva simteknik mera på allvar. Avsaknaden av snö gjorde att jag kunde ta i bruk min nyinköpta Nishiki-cykel. Till först blev det flera turer mot det natursköna Replot, men i det här skedet hade jag ännu inte blivit cykelbiten.

Maj

Under maj månad fortsatte jag att upptäcka omgivningarna på cykeln och började gilla att cykla så mycket att jag anmälde mig till Botniacyklingen. Antalet träningstimmar blev inte så många, eftersom vi befann oss mitt i en flytt och Patrik var sjuk. Jag hade mycket att fundera på, eftersom jag hade fattat det modiga beslutet (eller dumdristiga, lite beroende på vem man frågar) att säga upp mig från jobbet, eftersom vi ville flytta norrut.

Juni

I början av juni flyttade vi till Jakobstad och jag inledde semestern för obestämd tid framåt. Jag upptäckte en spånbana nära vårt nya hem, och kände att lyckan var gjord. Jag började också rullskida lite smått, men mest av allt cyklade jag. Ibland tillsammans med Patrik och ibland på egen hand som transportcykling (för att spara bensinpengar). I mitten av månaden var jag med i Spring för livet, och märkte att cyklingen gjort gott för min allmänkondition.

Juli

Juli kom att bli den månad då jag tränade mest. Det blev nästan 37 träningstimmar, varav de flesta var på cykel. Under andra veckan i juli hann jag med att cykla 130 km på egen hand, springa Esse run i värmeböljan och cykla över 200 km (varav 160 km i sällskap med Matias och gänget). I mitten av juli var Patrik och jag på semester i Östra Finland, där jag fick cykla på Punkaharjuåsen. 

Månadens höjdpunkt var utan tvekan den roliga Botniacyklingen 30.7, som Patrik och jag cyklade tillsammans. Vi överträffade verkligen oss själva och jag knep en fin 16:e plats i motionsklassen för damer. I och med detta lopp fick jag det eftertraktade Botniatrippeldiplomet.

Augusti

I augusti blev jag officiellt arbetssökande och jag började känna mig oroad över framtiden. Jag fortsatte att träna flitigt, men med tanke på den kommande skidsäsongen började jag inrikta mig mera på rullskidåkning och löpning.13.8 deltog jag i Nykarlebyloppet på cykel. Ett lopp som skulle visa sig vara betydligt tyngre än Botniacyklingen. Tack vare ett omhändertagande svensexegäng lyckades jag uppnå mitt mål att cykla 30 km/h.

September

I september blev det nästan ingen cykling alls, utan löpningen och rullskidåkningen fick ta mera plats. Jag fyllde 30 år och firade med att rullskida över 30 km. P.g.a. en förkylning blev jag tvungen att avstå från Botnialöpet, vilket jag var besviken över. Under september fick jag vara på en härlig gåggingtur i Larsmo och dessutom återupptog jag simningen igen. Jobbångesten växte, så jag blev verkligen lättad i slutet av månaden då jag lyckades få fast anställning!

Oktober  

I början av oktober jobbade jag delvis på annan ort och utnyttjade stadens simhall och motionsstigar. På hemmaplan tränade jag mångsidigt med löpning, rullskidåkning, älghufs och styrketräning. Jag skaffade ett gymkort till stadens fina gym. Jag var med på ett jobbjippo och sprang 10,6 km på en timme. Hela familjen Vesterlund gick Fagerbacka vandringsled på 16 km.

November

I november blev det inte många träningstimmar ihopskrapade, eftersom jag jobbade så mycket övertid. Jag började inse att 365-utmaningen skulle gå i stöpet. I mitten av november gick det inte att rullskida mera, och jag började ha gåggingen som min huvudsakliga motionsform. Löparknät började göra sig påmint. Patrik och jag upptäckte spinningen på gymmet, och jag började plåga mina muskler med BodyPump.

December

I december lyckades jag få ihop lite mera träningstimmar, men i övrigt såg månaden likadan ut som november, med långa arbetsdagar och ingen snö. Jag gick aktivt in för att försöka göra längre träningspass genom att gågga längre sträckor och göra kombinationspass på gymmet. Det trista vädret gjorde att jag besökte gymmet ofta. På julafton var Patrik och jag på X-mas spinning, vilket var en kul grej. Slutet av året ägnades åt mycket ätande och vila.

Träningssaldot för 2011 blev 356:06:35, så jag klarade tyvärr inte 365-utmaningen. Mig veterligen klarade inte heller Matias utmaningen, om han inte har tränat i smyg förstås?! Jag har alltid höga krav på mig själv, så visst svider det lite att jag inte klarade målsättningen. Men utmaningen var sist och slutligen bara en metod för att komma mig ut och träna, även i dåliga väder. Jag är nöjd med att jag har tränat nästan hundra timmar mera än ifjol. Och det viktigaste av allt: jag har haft jätteroligt då jag har tränat!

Inför 2012 har jag ännu ingen större träningsutmaning. Förslag, någon? ;) Jag kommer att inleda smått genom att delta i Runners World's utmaning Nyårslöftet 2012, som går ut på att man skall träna någonting varje dag i januari. För att det skall räknas som träning måste man vara ombytt till träningskläder, vilket betyder att promenader också klassas som träning. Om jag blir sjuk hoppar jag genast av utmaningen förstås

Tack för att ni har läst min blogg och stöttat mig under det gångna året. Gott nytt år, önskar jag er alla!