Jag har fått en flashback till högstadiets hemska gympatimmar, då man hade blodsmak i munnen, eld i lungorna och mjölksyra i benen. Jag har varit med i en tävling: Karperöstarten (6 km) som är det första delloppet i det lokala arrangemanget Korsholmslöparen. Under sommaren ordnas det olika lopp runt om i Korsholm, och planen är att jag skall vara med i så många lopp som möjligt. Häng med, vetja!
Kvällens tävling blev som sagt inte så behaglig, eftersom de få springpass som jag har gjort i vår har varit i ett behagligt joggtempo. Jag kom i mål på ca 32 minuter och jag blev inte sist (men troligen nästsist) tack vare en effektiv spurt i slutet och min arbetskompis flitiga hejande. Det var roligt att vara med, och det säger jag inte bara för att det hör till god sportsmannaanda. Det skall bli intressant att se om min tid på 6 km har förbättrats i slutet av sommaren. Jag tävlar mot mig själv, ingen annan.
Nästa veckas Korsholmsstafett blir inte av, eftersom vi inte hade tillräckligt många löpare i vårt lag. Nu får jag istället koncentrera mig på att träna inför deltävling 2 i Korsholmslöparen: Solfbanan, 6 km. I den tävlingen är det omvänd jaktstart, dvs. vi som kom sist i mål startar först och blir sedan uppjagade av Johan Ehrs, Linda Forth och andra stjärnor. Prestationsångest, eller vaddå? :)
E va kul igår. Tur att jag en kollega som pushar på lite nu som då ;)
SvaraRaderaFaktiskt kul! :) Vi får fortsätta att pusha på varandra så kan vi uppnå storverk, hehe!
SvaraRadera