Den här veckan har jag haft det ganska stressigt på jobbet, och har känt mig jättetrött. Det har känts mera lockande att slänga sig i soffan än att dra på sig pannlampan och fara ut i mörkret. Men jag vet ju hur mycket piggare jag blir av att träna, så jag försöker ta mig ut fastän det inte känns så roligt.
I sin krönika "Enkel matematik" i Runners world skriver Mårten Klingberg ett sanningens ord, som jag tar fasta på den här hösten innan snön kommer och jag börjar njuta av träningen igen:
"Träna ska inte vara roligt, hävdar jag. Det är just den villfarelsen som gör att det inte blir någon träning alls för många. Om man tror att man ska på party - och så får man en spark på pungen istället - klart man skiter i det."
Ord och inga visor!
Tyckte den kommentaren va så bra. De e inte allti roligt att räna, men de känns så mycket bättre efteråt, å de e roligare för omgivningen om man (jag) har fått springa/slå/simma/zumba av mig aggressioner ;)
SvaraRaderaJo, för ens eget och allas bästa är det nog bäst att man låter träningsnarkomanen få sin drog.
SvaraRadera