Jo, det går att skida ännu!

I lördags begav jag mig gladeligen till Öjberget för att ta ut det sista av vintern. Jag hade satt rikligt med klister under skidorna för att få ordenligt fäste, med det resultatet att jag drog med mig varje barr som fanns i spåret. På bilden ovan syns det hur vackra skidorna var efteråt! Det var ganska jobbigt att få bort allt det där kladdet.

Skidturen var i övrigt väldigt trevlig. Jag lyckades dock med en ordentlig vurpa i en nerförsbacke och fick lite ont i ryggen. Den andra anmärkningsvärda saken var att jag blev omskidad av Linda Forth, vinnaren av Botniavasan 2010! Jag passade på att studera hennes skidteknik och kunde konstatera att jag antagligen har fel teknik i parstakningen. Linda böjde överkroppen i 90 graders vinkel, vilket jag inte gör och det är säkert därför jag har lite ont i ryggen.

I morse var jag och min sportiga syster på en 9 km:s springtur i duggregnet. Vi joggade ganska sakta, vilket kändes riktigt skönt. Vanligen brukar min syster älga iväg så att jag knappt hinner med, men idag var det riktigt lämplig fart för mig. Min syster skall vara med i halvmarathon i vår, och jag skulle gärna haka på om det inte vore för att jag inte kan springa så långt på asfalt.

Imorgon skall jag till Stegkliniken och analysera mina fötter. Förra våren drabbades jag av löparknä och sedan dess har vänstra benet inte känts riktigt bra. Jag hoppas att de en gång för alla kan säga vad jag behöver för sorts springskor och eventuellt fixa några inlägg åt mig.