Jämna kilometrar

Gårdagens träningspass var guld värt! När jag begav mig till Köklot var jag trött och grinig och hade inte så stora förväntningar på att det skulle gå att rullskida. (Därför ringde jag inte heller Pernilla före och meddelade att jag skulle till Köklot). De första kilometrarna gick tungt, för pulsen var hög och armarna var slöa. Jag tänkte: "Om jag klarar 10 km är det bra". Men så hände något. Jag glömde plötsligt att jag var trött och bara njöt av att få vara ut i den friska höstluften. Jag stakade och på, och tänkte att det får ta den tid det tar.

När jag kom till bilen såg jag att jag just och just hade uppnått 12 km, och då tänkte jag att det är lika bra att få det till en jämn kilometer. Jag kan ju inte skriva på bloggen att jag har skidat 12 km, om jag bara har skidat 11,67! :) Sagt och gjort, så började jag rullskida mot Replothållet, och där var det ju osannolikt vackert. Då jag kom till Replotbron vände jag dock om av förståeliga skäl! :) Jag är faktiskt så tokig att jag skulle kunna diagonala uppför Replotbron, men att åka nedför skulle vara livsfarligt då man inte vet hur man bromsar.

De sista kilometrarna gick finfint och jag kände mig glad och stark i armarna. Då jag kom till bilen visade gps:n 18,1 km (avrundas förresten neråt). Inte illa med tanke på den (inbillade?) dåliga dagsformen!

Idag blir det stavgång på stranden i Monäs. Nu har jag hållit upp med löpningen i en vecka. Får se om jag orkar hålla mig en vecka till.